Det är punka på min cykel, jag har inga grejer att kränga av däcket med och vågar/orkar inte ge mig på att försöka med skedar, som folk tipsar om. Alltså har jag letat som en dåre efter nyckel till extracykeln, den som J haft som sin och som stått på stationen. Till slut messade jag Johan och frågade om han visste var nyckeln var – och det visade sig att han hade den. Igår fick jag ett brev med både cykelnyckeln och hemnyckeln. Det kändes nästan lite vemodigt, som ett kvitto på att det verkligen är slut mellan oss.
Nåja, nu kunde jag hämta hem cykeln. Igår blev det inte av, idag bestämde jag mig för att slå ihop Gretapromenad med cykelhämtning. Det kändes lite osäkert, eftersom Greta är RÄDD för cyklar. Till råga på allt glömde jag kopplet hemma. Jag tänkte att ”jag testar, funkar det inte får jag väl parka cykeln någonstans på vägen”. Men så är det ju så att jag har världens bästa dagvovve,om än fånigt rädd för knasiga saker, vi tog det lugnt, gick sakta och jag höll noga koll på henne och gav henne små uppgifter att koncentrera sig på, så att hon inte skulle snöa in på den läskiga cykeln.
Det funkade skitbra, t o m genom den folkmassa som sprang ut från en av skolorna på vägen, finklädda, hoppiga och skrikiga dragandes fram som en kompakt massa längs cykel/gångvägen vi gick på. Då blev t om jag lite orolig – hur skulle det gå? Svar: Det gick som en dans. Jag hävdade mitt, cykelns och Gretas utrymme och massan vek undan. Vi kom hem hela vägen helt utan missöden och jag är så STOLT över min lilla räddmössevovve!
No comments for Gretas eldprov »
Inga kommentarer ännu.
Kommentera