Heaven on earth

RÄttfrÀlst kvinna med brokigt förflutet bloggar om det som faller mig in.

VÄrkÀnslor?
1 kommentar, skriv en du med!

Posted by Paula in Dagbok (mĂ„ndag maj 5, 2008 at 10:11 e m)
permalÀnk |

Valborgsledigheten har varit allt annat Ă€n vilsam. Inte för att jag gjort sĂ„ mĂ„nga knop, utan för att jag varit sĂ„ HIMLA SJUK! Visste inte att man kunde vara sĂ„ hĂ€r dĂ„lig utan att ens ha feber…? IgĂ„r lade jag mig i badet pĂ„ morgonen och tĂ€nkte sedan göra mig till genom att gĂ„ och handla frukostmat. NĂ€r jag Ă„tervĂ€nt frĂ„n konsum och slĂ€pat mig uppför de tre trapporna till Js lĂ€genhet, dĂ„ trodde jag pĂ„ fullt allvar att jag skulle dö. PĂ„ kvĂ€llen hemma i Uppsala hade jag fortfarande inte hĂ€mtat mig, utan gick omkring och vinglade, alldeles snurrig i skallen pĂ„ grĂ€nsen till avsvimmad. Tror att jag faktiskt gick över den grĂ€nsen ett par gĂ„nger ocksĂ„, men jag Ă€r inte sĂ€ker. Allt var ett töcken.

Idag sov jag mer eller mindre Ă€nda fram till 15-tiden, med korta avbrott för att ringa jobbet för att sjukanmĂ€la mig och ett snabbt samtal till vetten. DĂ„ och dĂ„ lyssnade jag pĂ„ min talbok, Klas Östergrens GentlemĂ€n, ocksĂ„. Lyssnade faktiskt ut den och har börjat pĂ„ uppföljaren Gangsters.

Sen har jag, under den korta stund som varit dagen idag, funderat över alla de förhĂ„llanden omkring mig som gĂ„r sönder nu – Ă€r inte vĂ„ren förĂ€lskernas tid? Fast, i och för sig, kanske det Ă€r just dĂ€rför de skakas i sina grundvalar, för att vĂ„rförĂ€lskelserna söker sig utanför förhĂ„llandenas grĂ€nser…?

Ledighet
0 kommentarer, skriv en!

Posted by Paula in Dagbok (lördag maj 3, 2008 at 6:20 e m)
permalÀnk |

Valborgsledigheten Àr en lÄngledighet för mig och Johan. Eftersom förskolan hade stÀngt pÄ klÀmdagen fredag och johan tagit ledigt. Fasen vad trist det kÀnns att lÀgga sig sjuk pÄ sin vÀlbehövda ledighet! Luftrörskatarr galore! Utan feber, sÄ det kÀnns inte som jag riktigt har rÀtt att beklaga mig, FAST jag hostar upp lungorna och har svÄrt att svÀlja och prata. BlÀ. Eftersom det gör sÄ ont att jag vÀgrar hosta i det lÀngsta, har nu min kropp kommit pÄ nödutgÄngen att NYSA sÄ slembobborna far omkring mig. Mysigt. NOT.

Eftersom febern hĂ„ller sig borta och jag nu varit sjuk ett tag, och jag har bestĂ€mt mig för att jag inte smittar, sĂ„ Ă„kte jag med för att fira systerdottern och hennes sambo pĂ„ deras 50-Ă„rsdag. 50 tillsammans, alltsĂ„. De bor i princip grannar med Johan, sĂ„ jag gick hem och slocknade i soffan efter fikat. Nu ringer Puff-ungen varannan minut och försöker utöva pĂ„tryckning att jag ska dyka upp pĂ„ kvĂ€llens fest. Det kĂ€nns bra, att den lilla vill ha sin gamla mamma med nĂ€r hon partar – och i valiga fall skulle jag verkligen vilja ocksĂ„. Jag ska försöka pigga pĂ„ mig lite och traska över en stund i alla fall. Det Ă€r sĂ„ skönt att det Ă€r sĂ„ nĂ€ra!

Dagens stora STOLTHET: Systerdottern har slutat röka! Jag hoppas hon lyckas motstÄ feströkandet ikvÀll, eftersom jag Àr övertygad om att det Àr den skadligaste aktiviteten man kan Àgna sig Ät om man vill att rökslutet ska hÄlla i sig.

Om du lĂ€nkar till mig…
0 kommentarer, skriv en!

Posted by Paula in Dagbok (lördag maj 3, 2008 at 6:04 e m)
permalÀnk |

sÄ vill jag be dig att inte glömma bort att komma ihÄg att uppdatera lÀnken!

Tack pÄ förhand :)

Kanske ska jag lyckas fĂ„ en Ă„tertĂ€ndning pĂ„ bloggandet ocksĂ„…

Funderingar över funktioner
0 kommentarer, skriv en!

Posted by Paula in Dagbok (fredag maj 2, 2008 at 9:48 f m)
permalÀnk |

Jag kĂ€nner mig sĂ„ ledsen idag. Inte ens tanken pĂ„ lilla Melli muntrar upp mig. Ledsen över att jag undviker att prata med folk utanför rĂ„ttkretsar om den intresseförening jag Ă€r med i för att dela mitt största intresse med andra likasinnade och arbeta för att höja tamrĂ„ttans status. Jag SKÄMS för hur den tillĂ„ter sĂ„ mycket hat och illvilja inom den.

Att mÀnniskor istÀllet för att Àgna sig Ät rÄttkÀrlek försöker sÀnka varandra. Vad beror det pÄ? Jag vet att SRS inte Àr ensamt om att ha dessa problem, det verkar som nÀstan alla husdjursföreningar dras med dem. SRS Àr nog lÄngt ifrÄn vÀrst. Men nÀr nÄgra (numera ganska mÄnga, tycker jag mig ha mÀrkt) försöker vÀnda skutan, styra upp den till en förhoppningsvis mer vÀlfungerande och fredlig förening, dÄ möts de med rena krigsaktioner frÄn en del.

Vilka Àr funktionerna bakom sÄnt hÀr?
Att just husdjursföreningar brottas med det hĂ€r problemet, tror jag ofta beror pĂ„ att vĂ€ldigt mĂ„nga av dess medlemmar som Ă€r sĂ„ engagerade i sina husdjur och gĂ„r i klinch med andra engagerade pĂ„ nĂ€tet eller IRL, Ă€r sjukskrivna, arbetslösa eller av annan anledning har mycket tid. Jag sjĂ€lv passar t ex in i den bilden. Liksom flera andra i styrelsen och omkring den. Men den hĂ€r regredieringen till en vĂ€ldigt omogen nivĂ„ – det kan jag inte ens försöka förklara, lite för att jag inte tycker att jag sjĂ€lv drabbas av den, men det kanske uppfattas annorlunda av andra.

Man mÄste inte hÄlla med varandra i allting för att vara vÀnner, dÀremot mÄste man vara Àrlig och rak och stÄ för vad man gör, tycker och sÀger. Och framför allt: tÀnka efter före. Jag Àr ju av meningen att Àrlighet varar lÀngst, och i det lÀgger jag att man Àr Àrlig i bÄde tanke och handling. Jag mÀrker ju nu hur obehagligt det Àr nÀr jag inte vet var jag har folk; jag blir orolig, vet inte hur man ska tolka det som sÀgs och görs, kÀnner ingen tillit. Det gör det lÀttare att misstolka saker och ting till det vÀrsta.

Jag tycker jag Ă€r sĂ„ enkel, att jag Ă€r rak och Ă€rlig och allt det dĂ€r – men uppfattas jag sĂ„? Jag tĂ€nker att anledningen till att W misstolkar allt jag sĂ€ger och skriver, och verkar tro att saker handlar om henom, som inte alls gör det, beror pĂ„ att h*n inte uppfattar mig sĂ„? Att dĂ€r fattas tillit? Det Ă€r ju inte sĂ„ konstigt, efter vĂ„r konflikt. Hur h*n uppfattade saken, vet jag ju inte eftersom h*n vĂ€grat prata med mig nĂ€r jag försökt, men jag litar inte pĂ„ henom efter det. Om det Ă€r sĂ„ att vi har missuppfattat varandra, sĂ„ kan vi sjĂ€lvklart ha den kĂ€nslan, bĂ„da tvĂ„.

« FöregĂ„ende sida