Heaven on earth

Nu blev jag tvungen att kolla nätet, för att utröna om jag DRÖMT att J kollade text-TV när vi kom hem efter bion igÃ¥r och där läste att amerikanska forskare hittat tvÃ¥ MS-gener? Jag är SÄKER pÃ¥ att jag bloggade om det, med länkar och allt, men nej – i min blogg finns inget!

Jag drömde inte och nu är länkarna lite mer utförliga än igår. Nu står det t ex att generna hittats i flera länder ungefär samtidigt, igår stod det bara amerikanska och i en passus i förbigående nämndes att även svenska forskare hittat generna. Igår hittade jag bara något om nyheten på SVT och sr.se, nu finns den även på DN.

Kanske finns det lite hopp ändå.

Uppdatering:

Time
BBC
TheStar

Lite oplanerat sådär, så när vi kom ut från IKEA hade sista bussen gått. Bilden visar hur Lina och mina grejer väntar på taxi. Jag väntade ju också, men bakom kameran. Mitt förslag var att försöka lifta innan alla hade lämnat shoppingbyn, men det ville inte Lina. Det var förresten ändå ingen som plockade upp oss när jag viftade med tummen och såg glad ut.

Vi köpte en massa junk, förstås, men också ett nytt parasoll på Rusta till min balkong (ett grönt, de gula var slut, så härmed är maskroseran över *depp*) och en dramaten på Ikeas Familyhörna. Jag var nog mest förtjust i den oreangea, men Lina sa att den såg tantigare ut. Fast om man ska vara praktisk (och därmed tantig) med en dramaten, kan man väl lika gärna göra det ordentligt, tänker jag nu när jag kommit hem med min svarta. Som jag köpte när jag gav efter för fåfängan och tonårswannabe-nerven mitt i mitt tantiga dramatande. Men jag är löjligt nöjd med den, mitt liv kommer att bli mycket enklare och lättare, den rullar sååå fint och sväljer sååå mycket

Vi käkade också extra billigt på IKEA på 2-för-1-pris, som vi inte hade uppfattat innan vi kom till kassan, och jag beställde nya skruvar istället för de som gått sönder till Tromsö-loftsängen som jag har ute på Blocket till försäljning. Det blev en bra dag, man kan verkligen köpa sig lycklig Iaf ett litet tag

 

Stoppknapparna har placerats precis där de flestas knä hamnar om man sätter upp foten på elementet längs golvet. Jag antar att de flesta gör det. Speciellt som dessa bussar är väldigt trånga och obekväma. Knapparna reagerar på en mycket lätt tryckning, så det är väldigt lätt att råka okynnesplinga. Lina hade varit med om en dag då chauffören till slut tröttnade, eftersom dörrarna krångalde eller vad det var, låste nåt system så att det inte GICK att plinga! Idag stannade bara chauffören och gick ut i mittgången och höll ett litet föredrag för passagerarna, då han pekade ut knapparna och berättade att de är mycket lätta att trycka på av misstag, och att det då blir krångligt i bussens system på nåt sätt som jag inte kommer ihåg. Mest oroar jag mig för chaufförernas stressnivå i de här dumma bussarna. Jag skulle bli galen!

Flickr var visst inte överrens med mig om att den här bilden skulle ut i Bloggen, men ni kommer inte undan!