Heaven on earth

som en tjock, blöt filt över mig. Mina råttor har givit sig av till råttvakten. Det är bara Nigiri kvar, som jag ska leverera till Pernilla J på centralen över en fika. Det känns bra att sätta sig på tåget med honom, så jag får ta ordentligt farväl av den lilla mysklumpen. HJÄLP vad jag kommer sakna råttorna på Fårö! Hade jag körkort och egen bil skulle jag ta med dem, helt klart.

Ska bli skönt med en lugn stund efter förberedelszehysterin. Fast jag har faktiskt inte varit särskilt hysterisk, det har jag inte haft ork till. Det är helt enkelt sÃ¥ att jag har fÃ¥tt med mig det jag kommit ihÃ¥g och tänkt pÃ¥ – allt annat fÃ¥r jag klara mig utan. Medicinerna har jag iaf kommit ihÃ¥g, de och alla tillbehör till dem tog en hel kasse [sic!].

Jag önskar mig lagom varmt, och bra temperatur i vattnet och framför allt LUGN OCH RO! HejdÃ¥, alla – jag kanske bloggar frÃ¥n mobilen ibland, vi fÃ¥r väl se

…att det är min första semesterdag idag! Jag upplever just nu en nära-dödenupplevelse, sÃ¥ slut är jag. En annan sak som är tur är att gÃ¥rdagens problem med bilen har lösts, men tyvärr verkar det som att personen som pÃ¥ omvägar var upphov till problemen, men sedan ordnade upp dem, kanske inte kan följa med till FÃ¥rö. Det känns faktiskt himla trist. Jag hoppas att det ordnar sig under dagen, eller under veckan, sÃ¥ att han kan komma efter.

Jag hoppas också att min läkare fått mitt mail om att jag behöver nytt intyg till F-kassan, och att hon ordnar det snabbt som ögat. Jag träffade henne förra veckan och med tanke på att vi pratade rätt mycket om hur jag försöker lösa mina problem med allt som jag inte orkar eller kan göra, att jag ska söka hemtjänst hellre än att sluta jobba, ett alternativ vi också diskuterade, men jobbet skänker mig struktur till tillvaron och ett sammanhang, det känns superviktigt! Nu ska jag betala räkningar innan syrran kommer och hämtar råttorna. Alternativt ringa och be om uppskov med dem, jag måste iaf titta igenom dem och göra NÅNTING innan jag åker.

Jag ska fota ta ett sista foto på mina sushibebisar

Jag stressar upp mig så att jag inte kan tänka, vilket får till följd att jag inte får NÅNTING gjort.

Men nu på morgonen har jag i alla fall fått tag på min f-kassehandläggare och fått reda på att det var som jag trodde: mitt läkarintyg har gått ut. Jag har till och med mailat till min läkare och bett om ett nytt (jag träffade henne ju förra veckan). Och plockat fram resesidenlakanen och lagt dem i tvättkorgen. Och plockat fram alla mediciner jag måste ta med mig till Fårö. Nu måste jag få arschlet ur vagnen och klä på mig och cykla till jobbet också. Ingen rast, ingen ro.

F-kassan har den här månaden betalat ut 2 tusen spänn till mig. Det är ca 4000 mindre än vanligt. Pengarna jag har räcker till hyran, men inte till räkningarna (som förstås är fler än på många månader). ÅH vilken kul semester det här blir! NOT.

Till råga på allt är jag inte ledig den här veckan, som det sades innan vi åkte till Barca, och allt skall packas och ordnas inför Fårö. Det vore ju ingen match om jag vore en outbränd, frisk typ, men nu är det faktiskt en JÄTTEmatch.

Jag slits mellan längtan efter ömhet och kramar och ett extremt behov av att vara själv.

Katten Folke är 15 år och onaturligt söt. Men nästan blind och stendöv, stackarn.

*fniss* När Ina kom hem var hon JÄTTEHUNGRIG!

Geléråttor kan man leka med

Johan är lyckig när han har katter omkring sig. Tills de pissar i hans väska… :/

Vi åkte till Falu Koppargruva och tittade lite på väg till Kullgärde.

Jag är fortfarande lite hög efter veckans kärlekande. Lade ner min plan att åka till Stockholm och muffa på onsdagen när Kicki meddelade att hon ville komma och hälsa på mig och Sushibebisarna. Jag kollade kassan och insåg att jag inte hade ekonomi till att äta ute och dricka drinkar, som jag skulle vilja om jag åkte ner och muffade mig. Istället stannade jag alltså hemma och välkomnade Kicki med öppen famn.

Vi käkade fruktsalladsmiddag, och sedan kom Lina och Tomas, som ocksÃ¥ ville träffa Kicki, och innan vi visste ordet av var klockan 12 pÃ¥ natten och jag upplyste K om att hon .(tyvärr). mÃ¥ste sova kvar, eftersom alla möjligheter att ta sig tillbaks till storstaden hade passerat. AlltsÃ¥ fick jag en fortsatt torsdagsnatt med kram och kel och pratpratprat. Jag kände mig som klätterträdsKalle när hans kompis sover över och de aldrig kan sluta prata. De säger godnatt massor med gÃ¥nger, men kommer alltid pÃ¥ nÃ¥t nytt att dryfta. SÃ¥ var jag och Kicki i onsdags ocksÃ¥. Jag tycker hon borde vara här i flera veckor – kanske skulle vi hinna prata färdigt dÃ¥? Jag ligger gärna i sängen och pratar hela tiden (vi konstaterade att man pratar BÄST där).

Följdaktigen var jag ett vrak pÃ¥ torsdagen, ontig och jättetrött, men det var det VÄRT! När jag kom hem efter jobbet och upptäckte att Kicki faktiskt var kvar i stan, hade jag redan segat ihop i soffan. Kicki, Lina och Tomas kom förbi pÃ¥ väg ner till tÃ¥get sÃ¥ jag fick pussa Kicki hejdÃ¥, varpÃ¥ jag Ã¥tervände till soffan och somnade som en stock ett par timmar. Även fredagen har genomlidits i ett vraktillstÃ¥nd. Tänkte för tredje dagen i rad Ã¥ka ner och köpa den där Power Maxx Vibrations-grejen (som alltsÃ¥ inte är en massageapparat, utan en träningsapparat), men jag blir inte klok pÃ¥ vad Skatteverket hÃ¥ller pÃ¥ med – jag uppfyller alla kriterier för deklaranter som ska fÃ¥ tillbaks sina skattepengar innan midsommar, men än sÃ¥ länge syns inte skymten av nÃ¥gon utbetalning Jag skulle fÃ¥ en liten Ã¥terbäring pÃ¥ 749 kr, dÃ¥ är dÃ¥ är det bara en 50-lapp kvar till priset pÃ¥ den där vibrationsplattan, som jag läst om pÃ¥ MS-forumen att folk är sÃ¥ nöjda med. VILL HAAAA! Orkar ju aldrig gÃ¥ ner till gymmet nu, hade jag den, kunde jag träna även om jag mÃ¥r för dÃ¥ligt/har för ont/är för trött för att ta mig till gymmet.