Genusförvirring?
3 kommentarer, skriv en du med!
Nya skor
4 kommentarer, skriv en du med!
Jag och Puff råkade förirra oss till Skopunkten, där man, som de flesta nog vet, får tre par skor till priset av två. Jag hittade de här lite mormorsaktiga skorna, som jag förälskade mig i.
Puff letade genast reda på två par som hon ville ha, varpå vi köpte dem och splittade på priset - det blev 183 kronor för mig :)
Bloggslut
1 kommentar, skriv en du med!
Nä, sorry om jag lurade er – jag tänker inte sluta blogga. Rubriken syftar på att jag går en hel dag och kommer på bloggämnen, men när jag sätter mig med datorn är jag helt tom i bollen och minns inte ett enda! Det är så frustrerande. Framför allt som jag tänker en massa kvicka intelligenta grejer och det vore kul om jag kunde hålla kvar någon tanke någon enda liten gång.
Åh!
2 kommentarer, skriv en du med!
Caroline af Ugglas. Jag dör nästan när jag ser henne. Jag vet inte hur länge sen jag såg henne för första gången eller i vilket sammanhang det var, men det var länge sedan i alla fall. Och redan då var det som ett slag i ansiktet. Inget negativt sådant, dock. Men jag kan lugnt säga att om jag träffade henne på stan skulle jag hångla upp henne mot en vägg (om jag bara vågade). Hon har ett sånt skönt utseende, verkar ha en härlig energi och är verkligen GALET charmig. Den där gluggen mellan framtänderna gör mig andlös. Nej inte den ensam, hela hennes uppenbarelse! Att hon dessutom givit sig in i sjyssta projekt som den där Alla kan sjunga-kören gör inte saker sämre. Eller att hon är en upper class-brud som bryter med hela det konceptet. Att hon har samma muikaliska husgudar som jag känns bara så självklart. Föga förvånande, helt enkelt.
Idag slökollade jag och Wibjörn på Så ska det låta (jag älskar att SVT lägger upp alla de där programmen jag missar men vill se så att jag kan se dem streamade över nätet senare).
Caroline var en av de tävlande. Jag blir helt krullig i hela kroppen av henne och kan absolut inte dölja det, utan satt och stönade och tjoade över hur underbar hon är hela tiden. Jag vet att många retar sig på hennes teatraliska ådra, men den är en av sakerna hos henne jag älskar!
Min underbare pojkvän drabbas inte av svartsjuka, utan skickar mig istället artiklar om henne efteråt, när jag kommit hem till mig. Han tar mina passioner på helt rätt sätt, även om jag blir orolig för att han kanske tycker att jag går för långt ibland…
Min diskpersonlighet
2 kommentarer, skriv en du med!
Jag har laddat och dragit igång diskmaskinen här ikväll.
Den fylldes av råttburkar*, teskedar och assietter. Nästan inget annat. Det är min vanliga disk. Kan någon tolka min personlighet utifrån detta? (Det är ju sånt man brukar göra på nätet)
* Willys halvkilosburkar med cottage cheese som jag fyller med råttmatlådor till vardags
Filmkväll
0 kommentarer, skriv en!
Jag har just avslutat något som är väldigt ovanligt för mig – en filmkväll. Jag började med att se Heartbreak Hotel om två kvinnor i min ålder. Jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Inte ett dugg. Däremot kände jag igen filmen. Tänkte att det nog var Colin Nutley som gjort den. Jag kollade upp det, och det är klart att han hade gjort den. Filmen var som alla andra filmer Colin Nutley har gjort (han måste vara full av förutfattade meningar, den mannen). Den var också som alla andra filmer jag sett som Helena Bergström varit med i.
Rätt trevlig, om man inte nagelfar den, men den lämnar ingen stor känsla efter sig, precis.
Sedan tittade jag på Match Point. Ett tag såg jag nästan bara passionsmomentet i filmen, men där fanns så mycket mer. Där fanns lögnen. Och att inte vara nöjd med sin (goda) lott. Där känner jag igen mig mycket mer. Jag tror dock inte att jag någonsin skulle låta det ta såna överdrivna vägar som att döda oskyldiga människor…
Tröttmössa
0 kommentarer, skriv en!
Idag var jag så trött som jag brukar vara efter ett arbetspass redan innan jag börjat jobba. Efter jobbet smet jag in i personalrummet och lade mig att vila i soffan lite, för att ge mig själv en chans att orka gå hem. Väl hemma sen, glodde jag på datorn en liten stund innan jag stensomnade i soffan. Vaknade av att jag trodde det var morgon och att jag försovit mig. Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från den känslan. Nu ska jag gå och lägga mig på riktigt. Fan vad konstigt jag mår.
Vad är mitt blod värt?
4 kommentarer, skriv en du med!
Jag funderar över mitt dåliga blodvärde, som läkarvetenskapen inte finner orsaken till. Om jag förstått rätt beror det inte på järnbrist eller något sånt. Varför hittar de inte orsaken? Jag har varit på blodutredning och ingen blev klokare av det.
Kanske har min trötthet med det att göra? Och den återkommande huvudvärken (som jag har just nu i skrivande stund också)?
Inte råd att vara ideologisk?
0 kommentarer, skriv en!
idé-o-logisk. Vilket ord! Men det kanske inte heter så? Jag blev plötsligt väldigt tveksam.
Det här handlar i alla fall om att jag med dagens post fick avin om min fackavgift med den nya, höjda A-kasseavgiften. Påtryckningen som allliansen infört för att få folk att lämna facket. Det förvånar mig inte om de lyckas. Enligt avin ska jag nu betala 561 kronor/månad. Innan höjningen låg det på 316 kronor, och redan det var i magstarkaste laget. Jag är arbetslös och 100% sjukskriven.
På måndag skriver jag kontrakt om 20% anställning på förskolan, och kommer antagligen att få resten täckt av aktivitets-/sjukersättning. Den är på 65% av mina 5 bäst intjänade år. Vilket antagligen inte kommer vara mycket, eftersom jag på papperet inte haft mer än 75% anställning någon gång, bortsett från sista året innan min sjukskrivning. Därutöver har jag drivit företag som inte inbringat några pengar. Jag ser alltså fram emot en tid då jag antagligen knappt kommer få in pengar så att det räcker till hyran.
Nu kommer jag till min fråga: Vad har en person i min situation för hjälp av facket? Och A-kassan? Kan jag gå ur dem? Eller innebär det någon otippad katastrof för mig om jag gör det? Hur mycket jag än skulle vilja vara med av ideologiska skäl och hur lite jag än vill spela skitAlliansen i händerna, så kommer jag banne mig inte ha råd.
Jag ÄLSKAR Birgitta Olsson
0 kommentarer, skriv en!
Tänk om Birgitta Olsson (fp) vore jämställdhetsminister! Då tror jag att hela alliansen hade haft ett mindre setback än de hittills haft. Hon är definitivt min favorit. Sparka ut noll-koll-Nyamko med huvudet före, jag rodnar och skäms å hennes vägnar varje gång hon öppnar munnen. När Birgitta Olsson öppnar munnen blir jag istället stolt över att vara kvinna och faktiskt också glad för att det finns NÅN vettig på högerflanken. Tyvärr blir hon ju inte riktigt framsläppt av gubbarna, jag får intrycket att hon kämpar i hård motvind. Vilket kanske är bra om man som jag vill ha ett regeringsskifte. Fast, å andra sidan, om jag såg att fantastiska människor tillsättas i toppen, som lade bra förslag och tänkte på de så kallade gräsrötterna, så skulle jag skita fullständigt i vilken politisk färg de hade…