| Nu är det länge sedan jag skrev. Jättelänge sedan. Det jobbiga när det är såhär jätte-jättelänge sedan är att det är hopplöst att veta i vilken ände man ska börja. Jag har ju glömt det mesta som hänt. Eller så har det andra grejer som gjort de gamla grejerna inaktuella. Egentligen borde jag återgå till att skriva små berättelser istället för dagböcker – då slipper man det dilemmat.
Nå. Vajlet undrade hur jag mår, hur det är på jobbet och hur det är med kärleken.
Jag mår rätt bra. Det är sommar och jag är en sommarflicka säger Anders till mig stup i kvarten. Det lustiga är att förra sommaren var första sommaren sedan 1997 som inte bara innebar ångestattacker och gråt för mig. Och det är mycket hans förtjänst – han gav mig sommaren åter. Och jag blev en sommarflicka. Najst.
Nu laddar jag som fasen inför de årliga veckorna på Fårö, som närmar sig med turbofart. Jag längtar så att jag kan dö. Med den här varma våren lär det inte vara några större problem att bada redan från de första dagarna – vi är där så tidigt på säsongen att det kan vara asakallt i vattnet och inte gå att bada förrän tidigast andra veckan.
En av de skönaste sakerna är att det inte finns någon el och vi inte kommer att ha några datorer. Jag behöver vekligen ledigt. Kommer inte sakna mina apparater det minsta.
På jobbet är det sådär. Stämningen är mycket sämre eller så är det jag som är mycket sämre. Det är inte lika kul längre och jag funderar så smått på alternativ. Jag hatar att tjäna pengar och ha något att förlora – den här gången kan jag inte bara dra när jag vill, den här gången måste jag inrätta mig i saker jag inte riktigt känner för. Vad gäller jobb har jag nästan glömt hur det görs – så fort jag tröttnar eller inte trivs längre brukar jag byta spår. Utan betänkligheter. Jag saknar den friheten. Den enda aspekten som man kan kalla underbar och önskvärd med att vara fattig……
Imorgon ska vi ha kickoff. Det planerades först en liknande kickoff som de andra vi haft, något man satsar på och som man efteråt har levt rätt högt på rätt lång tid efteråt som anställd. Men så sparkade de två pers, drog ner arbetstiden för ett antal (bl a mig) och bestämde sig för att ställa in kickoffen. I ett läge då en sån grej VERKLIGEN kunde behövas.
Det blev förstås en massa protester och nu har ledningen kompromissat: vi ska ha picknick på djurgården och femkamp på grönan. Självklart säger de på nyheterna att det ska bli regn imorgon. Det ligger helt i linje med min känsla för det här.
Annars har nu en av mina frilanskunder tagit beslut om ombyggnad av sin webbplats – de köper hela mitt publiceringssystem och jag ska formge och bygga hela rasket. Utan att de prutat en krona på mitt pris. Det gör att jag iaf får liiite överläge på mitt numera ordinarie jobb – det känns finfint!
Dessutom ska jag, om jag räknat rätt, få nästan 17 papp tillbaka på skatten. Jag bara hoppas jag hinner få det innan semestern – för nu är jag helt pank och lever på hoppet att Anders har pengar att lägga ut till semestrandet. Annars blir det hårt på Fårö, om vi ens tar oss dit. Han är ju arbetslös nu och har det inte alltför fett ställt heller.
Apropå fett så sväller jag som en ballong och ju mer jag tycker illa om min spegelbild, desto mer onyttigt strunt stoppar jag i mig. Maken till dålig karaktär får man leta efter. Jag skulle behöva gå ner 10 kilo. Då har jag ändå omkring 15 kilos övervikt – men det är nog rätt okej på mig, tror jag. Ungefär så rund kommer jag bäst till min rätt. Jag har varit smal – och tro mig det vill jag inte bli igen – jag skulle kunna ta jobb i spökhuset på grönan då! INTE snygg!
Och kärleken då? Jotack, den blomstrar. Det har inte slutat pirra, vi ser fram mot en sommar full med sjysst utomhussex och är kära som aldrig förr. I fredags firade vi vår ettårsdag – det kändes stort. Och idag är det exakt ett år sedan jag satt vid frukostbordet och sa till Emelie att Anders inte var någon att räkna med, så hon skulle akta sig för att fästa sig som hon gjorde med Z. Lustigt. Nu känns han verkligen som någon att räkna med, jag har svårt att tänka mig ett liv där inte Anders finns med.
Vi firade ettårsdagen genom att promenera till skattemyndigheten och lämna in en begäran om förtidsåterbetalning av skatt, picknicka i stadsträdgården och sen gå hem och sova en stund. Sen gick vi till Katalin och åt middag (det var där vi hade vår första riktiga dejt), sen letade vi efter Emelie på stan restan av kvällen. Hennes pappa hade lite tidigare hittat henne med en öl i handen, som han hällt ut och sen hade de skiljts och jag lyckades inte hitta henne förrän vid 1-tiden. Då hade hon gudskelov dragit runt med en av ”mina” ungar ifrån Vendel, som också sov över hos oss till min stora lycka, eftersom jag inte sett henne på jättelänge.
Vi har haft folk omkring oss hela helgen, så först ikväll har jag och E haft ett långt samtal om alkohol och regler och tillit och ja, allt det där, ni vet. Allt som en femtonåring inbillar sig att hon är stor nog att uppleva, men som inte hennes mamma håller med om…. Ni med småtjejer: börja ladda redan nu, det är inte helt lätt att veta hur man ska hantera såna här grejer på bästa sätt utan att den enda verkan blir att hon slutar berätta för en vad hon gör och vad som händer.
Men nog står det bra till med kärleken – både den till E och den till A!
Nu funderar vi mest på vad vi ska hitta på på midsommar. Vi känner för nån kul fest, men har inga uppslag. Tipsa oss gärna!
/Paula |
