Heaven on earth

En vecka ifrån varandra var precis vad som behövdes, krönta av ett oavslutat torsdagsfikshångel som bara gav mersmak, och sedan kom han till mig på fredagskvällen och vi hade en ledig och lugn helg tillsammans. Uppblandad med lite kärt umgänge med Frigg, som kom på besök för andra gången den här veckan 
Nu är jag nykär igen och han med. SÃ¥där löjligt puckokära att vi nästan börjar grina av kärlek när vi pratar i telefon med varandra. För den här veckan blir ocksÃ¥ rätt avhÃ¥llsam – jag har mycket jobb och dessutom mina hemmabarnveckor.

Mycket jobb ja. När A Ã¥kte hem igÃ¥r, söndags, sÃ¥ satte jag mig att jobba med jobb som skulle varit färdigt i fredags. Men eftersom jag inte fÃ¥tt materialet förrän pÃ¥ söndagen, sÃ¥ är det ingen som kan beskylla mig för maskning. NÃ¥ – jag satte mig vid 15-tiden pÃ¥ eftermiddagen och jobbade sen i ett sträck – till kl 05.25 imorse. 

Vimmelkantig och gråtfärdig av trötthet gick jag och borstade tänderna och tvagade mitt finniga fejs och kröp ner i sängen. Fast då hade jag varit vaken för länge. Jag kunde bara inte somna. Och när jag gjorde det, så var sömnen orolig och lätt. Vaknade tio i sju, tio minuter innan väckarklockan skrällde igång, fixade frukost åt lillstjärnan, dråsade i säng igen och sov till kl 10, då jag vaknade av att telefonen och vackarklockan gick igång exakt i samma minut.

Upp igen och jobbade. Nu har jag jobbat i ett enda sträck sedan dess till nu. Tolv timmar till. Knappt kollat mailen annat än jobbkontona, inte svarat pÃ¥ tilltal via ICQ. Det lustiga i sammanhanget är att det jag jobbar med är en presentationsCD som skall följa med vÃ¥r nästa InsightGuide – som skall handla om Hälsa och FriskvÃ¥rd pÃ¥ arbetet. Hur man gör för att fÃ¥ frisk, motiverad och glad personal som inte bränner ut sig. Tjo och hej, leverpastej.

NÃ¥. Nu ska jag sätta mig framför TVn en stund och vara ledig. Eller ledig förresten… Jag har just skrivit ut en massa kod till ett ideellt projekt som jag ska gÃ¥ igenom och felsöka. Sen mÃ¥ste jag samla mig inför ett möte imorgon bitti om ett av mina uppdrag i egna företaget. 

Förresten ska jag gå och kolla på en lägenhet iomorgon, ett par med småbarn som kanske vill byta med mig. I så fall hamnar jag inte FULLT så nära tåget som jag skulle vilja, men bra nära ändå

Puss

/Klockarkattskärapaulan

Nu åker jag hem istället.

Stänger dörren. 

Stänger in mig.

Stänger ute allt och alla.

Fy fan vad skönt att kunna göra det.

Jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop, jag ska aldrig flytta ihop.

Det gäller att komma ihåg det. Att inte låta sig vilseledas av sköna hångelkungshänder, varma tungor och kärleksfullt lagad middag. För det är bara skönt när jag väljer det. Inte om jag tvingas tycka om och vara glad. För då får jag kräx i munnen och hjärnan sprängs och paniken stiger ända från tårna och upp, upp. Jag blir förvånad att jag inte får en ångestfontän ur fontanellen ibland. Det BORDE bli en. Så som det känns. 

Nej ingen tvingar mig. För jag kan åka hem. Jag åker hem. Hem. Till mig.
Vilar. Återkommer. Älskar. Är. 

Minus: att jag inte kan överklaga, eftersom det är mitt eget slarv som är orsaken.

Minus: att jag slarvade ännu mer och inte sökte bostadsbidrag förra året för att spara undan till detta, som jag tänkt. (hade rätt till lite över 1.000:-/mån)

/Paula – skyller mig själv som fan