Heaven on earth

17:53
Övrigt, 63 läsare totalt

Åh, vad det är roligt med digitalkamera! Här testas och fixas och grejas med alla inställningar och så, fotas som aldrig tillförne! Än så länge med ganska klena resultat, jag har glömt allt jag kunnat om bländare och slutartider, men det ska nog hämtas upp igen. Kameran är iaf väldigt bra och lättanvänd, så det är inte den det är fel på.

Jag kommer ju från en fotografsläkt: min morfar och mormor var fotografer i Norrtälje och mamma är det i Stockholm, och otaliga är de timmar i fototeknik jag fått mig till livs, dels som medhjälpare till mamma, dels i skolor. Men vad hjälper det när man har teflonminne?

Senaste dagarna har jag gått i väggen lite. Jag KAN bara inte jobba. Nu misstänker jag att jag iofs fått lika mycket gjort som en som har ett normalt 8-5-kneg, men jag känner mig väldigt slö jämfört med hur jag BRUKAR jobba.

Morgonen ägnades till att åka ut till Hågaby och se St Göran och draken framföras av E:s klass. Härligt att lämna datorn och komma ut i naturen. För det spelades upp vid gravhögen i Håga och de hade till och med två riktiga hästar med i föreställningen.

Ni som följt min dagbok ända sen i våras, vet att E haft en strulig och dålig skolgång hittills och att hon bytte skola då höstterminen började till en Walldorfskola. Det har visat sig vara ett vinnardrag än så länge. Där tillåts hon att skapa och vara en öppen och fri individ och det är som att få hem en helt annan unge på eftermiddagarna.

Hon är glad och tillfreds. Hon blir bemött med glädje och respekt. Det är en helt annan stämning i klassen, i hela skolan. Hon stannar länge efter skolans slut och umgås över klassgränserna. Man kallar inte varandra fitta, hora och andra saker som var så vanliga i de andra skolarna. Hon lär sig saker. Hon märker det inte själv, för hon tycker mest att de leker och grejar, men JAG märker det. Kunskaperna fastnar och är roliga att ha.

Varje gång man är där, träffar man andra föräldrar. De finns och intresserar sig på ett helt annat sätt än jag förut sett.

Låter jag lyrisk? Det skulle du oxå vara, med de skolerfarenheter jag har i bagaget.

Käkade lunch med mina gamla Vendelvänner Å och L, vars son åker ända från därifrån varje dag, han går i Emelies klass.

Bra, fullspäckad dag. Nu kommer snart A med ungar och späckar den lite till. När var det jag skulle jobba, sa du?

Tar alla i famn!

22:16
Övrigt, 50 läsare totalt

Hur innehållsrikt liv har man om man får en aha-upplevelse av att det inte är nån reklam tryckt på kesopaketets folielock? Jisses. Tankeställare?

Fast jag tycker mitt liv är ganska innehållsrikt just nu. Det innehåller mycket jobb, mycket rörelse och förhållandevis mycket nöje. För att vara mig. Fast den här veckan har jag inte fått mycket jobb gjort.

Förutom att dänga min bärbara dator i golvet så att skärmen pajade. Och den pajade verkligen. Ordentligt. 6.000 kommer det att kosta att laga och det är lite krångel med försäkringsbolaget, så det är inte säkert jag får ut nåt på försäkringen. Tänk posítiva tankar om det åt mig, så jag får lite stöd, ok?

Nästan hela veckan har gått åt till telefontjafs runt det där. Och så var gamla exet M här och bjöd mig på indisk restaurant, där jag oartigt nog nästan somnade med näsan i maten flera ggr. Och så rusade jag och CS runt som yra höns på Networks Telecommässan i torsdags och förundrades av att Ericssons monter var höjdpunkten.

Slutligen firade jag och Sotilas att Uppsala Domkyrkas webbsajt var färdig. Lite kinky i sig, bara det. Bio och och sen öl på Katalin. Där stod plötsligen en mycket överförfriskad och mäkta av Starisen omtyckt JazzFredrik och sa relativt söta saker om Stjärnan. Som självklart gick på smickret och storvulet bjöd honom på öl. Senare blev han utslängd av vakten. Men han stod i alla fall fortfarande upp.

Fattar ni att Uppsala är en så liten stad att det inte finns några ställen (förutom någon enstaka kår, men jag har inget kårleg) som har öppet efter 02.00? Inte underligt att en partypingla som jag förtvinar i denna stad. Vi uppsökte i brist på annat en korvmoj där jag komponerade den äckligaste rätt jag nånsin ätit (tunnbrödrulle med falafel, potatismos och räksallad) och betalade en förmögenhet för den.

Vi parkerade oss på en bänk i en buske vid Fyrisån och Sotilas skyfflade under stor glädje räksallad i min urringning. Det kom en soptunneplundrare och undrade om vi satt där och rökte på. Inte underligt, som vi fnissade. Han (soptunneplundraren, inte Sotilas) begravde hela armarna i sopbehållarna. Ni vet såna där gröna med två hål på framsidan (sopbehållarna alltså, inte armarna). Jag blev alldeles nervös att han skulle få min tunnbrödrulle över sig istället för rena, fina tomglas och pantburkar.

Det måste ju gå att öppna de där behållarna på nåt sätt så att man SER vad man gräver i, det här liknade ju rena Fångarna på Fortet. Soptunneplundraren påstod att det inte går, men en vacker dag ska jag göra en ingående undersökning och sedan resa land och rike runt och undervisa de som envisas med att gräva i dem på det där viset hur man EGENTLIGEN skall göra.

Nå. Eftersom den här tråkstaden stänger så tidigt och det dessutom var lite kyligt, så skildes vi (Sotilas och jag, sopplundraren hade sedan länge lämnat oss) och tog varsin taxi åt varsitt håll i Uppsalanatten.

Lördagsmorgonen väcktes jag av idel människor som ville umgÃ¥s – kanske mitt liv är pÃ¥ väg tillbaka?

Tog emot ett gäng pÃ¥ morgonen, Ã¥kte sedan in till centrum och fikade med Tove, som beslutat att sadla om frÃ¥n snickare till läkare och var jätteglad och underbar. Efter att jag vinkat adjö till henne pÃ¥ StockholmstÃ¥get, styrde jag min kosa till IKEA, familjeparadiset. Ensam är dock stark – släpade hem 32 kg IKEApaket pÃ¥ bussarna och kom hem med en halvmeter längre armar.

Natten ägnades Ã¥t röjning, möblering, dammsugning och svabbning sÃ¥ att grannarna ylade – men nu har jag en fin och praktisk arbetsplats. Jess!

Ikväll blir det tidig sänggång för imorgon har jag en heldag som heter duga. Någon gång i mitten av dagen skall jag gå till min frisör tillika fd svägerska och klippa håret. För första gången på tre år. Det är så hemskt så det kan ni inte tro. En till anledning att hålla en tumme.

Om du håller en tumme för mig, håller jag en för dig. Deal?

17:37
Övrigt, 57 läsare totalt
Nyss ringde det på dörren. Jag tittade i fiskögat och där stod en okänd man med en gul hink. Jag öppnade inte. Det är så hemskt stökigt och jag vill inte ha in okända män med hinkar i mitt stök. Det lustiga var att han gick baklänges ner för trappan när han gick.

————————

Igår åkte jag till Den Enda Staden (så känns det just nu).

Jag promenerade med B och vi åt middag på en iransk restaurant. Sen tog vi en promenad. Sen fikade vi på ett fik modell ungdomsgård. Sen tog vi en promenad. Vi pratade och tittade på små och stora saker och Gustav XII hade en silverfärgad jojo på fingret.

Det var bra att träffas.

Vi skiljdes och jag gick och letade upp två vilsna Norrköpingsflickor, Loop och kusin Z. De irrade omkring i Gamla Stan och trodde de var på Riddarholmen. Jag lotsade dem till StarGayte där vi tog varsin drink och tittade på gamla bögar som dansade till schlagerdängor. Några sura flator var där med.

Vi gick. De ville ha glitter och glamour. Inte jeans och hängmagar.

På väg ut råkade vi få med oss en flata som var glad. Vi kan kalla henne ML. Hon tyckte oxå att det var tråkigt med sura flator. Hon hade hittat två glada i Ryssland, men de var ju långt bort nu. Döm om MLs besvikelse när hon förstod att Z och loop var straight. Jag tycker det är knäppt att man ska tala om för folk vad för typer man gillar att ha sex med, så jag lät bli att tala om det. Så ML satte sitt hopp till mig. Stackarn.

Färden gick till Kinks and Queens, här fick vi vÃ¥rt lystmäte. Dessutom träffade jag en del för mig kända ansikten, vilket inte gjorde saken sämre. Tvärtom. Lyckan var gjord när Världens Bästa Daniel gjorde entré och lyste upp dansgolvet. Kvällen avlöpte i dansens, svettens, kramarnas och klämmandets tecken – och vi var alla lyckliga som barn pÃ¥ kalas.

Konversationen i kön till den enda toaletten (vars lås gick i baklås fast man inte ens låst) var obetalbar. Dragqueens som klagar över urinvägsinfektion och jämför läppstift. Sött.

Finast var nog den dragqueen som var lång och bred över ryggen som en skogshuggare, med en byst som Dolly Parton, blond peruk och ljusblå gummiklänning. Jag önskar jag såg ut så.

Jag går dit igen. Helt säkert.

Nu är jag hemma igen. De glada, generösa, vackra Norrköpingstöserna också, antar jag. B sitter snart på bussen och Daniel spelar brädspel i Östertorp. Eller var det var.

Söndag. En alldeles vanlig dag.

02:59
Övrigt, 55 läsare totalt

Sist skrev jag tydligen något bra. Eller speciellt. Eller konstigt. Kanske något bra?

Maken till mycket feedback har jag dÃ¥ inte varit med om. Eller… Feedback vet jag inte riktigt om man kan kalla det. Min mejlbox och gästbok fylldes av ord frÃ¥n män. Som tyckte att jag verkar vara en intressant kvinna. Ensamma män, gifta män, män med bÃ¥de fru och älskarinna. Som önskade att de orkade med en till. Typ.

Ja jag är så sjuhelsikes intressant. Här där jag sitter i mitt stökiga jobbrum dag in och dag ut och natt in och natt ut och blir mer och mer hålögd. Lik ett lik. Fy vad intressant jag känner mig. Ja tjena.

Som tur var fick jag en del mejl och inlägg från flickor/kvinnor också, så kanske det var lite bra ändå, inte enbart och gåtfullt testosteronhöjande. Tänk om det var den styckande kvinnan som talade till reptilhjärnorna? Hoppas inte. Usch.

——

Idag var jag med om något märkligt. Stod (som vanligt) och jobbade vid datorn när det plötsligt uppenbarade sig en okänd karl i dörröppningen till rummet. Han skulle montera källsorteringskärl under diskbänken. Till situationen hör att jag alltså sitter hemma och jobbar och ofta är jag på jobbet innan jag kommer på att jag ska klä på mig. Eller äta.

Jag stod alltså i full (eller hur man nu skall uttrycka det) Evamundering där framför datorn. När han plötsligt stod dörren. Det fanns liksom inget att göra utom att prata på. Men snart ursäktade jag mig och rusade in i ett annat rum där jag hade kläder och stängde dörren för att klä på mig.

Jag hann dock inte få på mig många plagg innan han kom in utan att knacka och annonserade att det var klart. Jisses. Puff hade väldigt kul åt mitt ’OOOoops’. Men han hade ju redan sett allt, så.

Antagligen blev han lite skakis – eftersom han städade ur allt under min diskbänk Ã¥t mig (jag glömt att de skulle komma idag och hade inte gjort det själv) och gjorde sÃ¥ rent och fint.

Även för en hålögd arbetsnarkoman som knappt kommer utanför dörren kan livet innehålla lite vardagsdramatik.

Gissa vad grabbarna på den firman snackar om idag.

/Paula, trött som… som… näää jag orkar inte.

20:40
Övrigt, 86 läsare totalt

Kom älskling. Ta min hand så sätter vi oss och gosar i soffan till intervjun med sveriges enda kvinnliga styckmördare. Kom så låter vi TV3 leda vår väg in i hennes hjärna, berätta om hennes hat, besvikelser och drömmar. Kom så analyserar vi hur just en kvinna, född till omhändertagande, får för sig att mörda och stycka en annan kvinna.

Det kanske kan ge uppslag till nya, fräna dokussåpor. Vänta bara tills BigBrotherBimboPaula sprättar upp sina medtävlare en efter en, njutbart styckar på ett ungefär med en styckkarta över en gris riven ur Nordisk Familjebok G-Gr som guide. Allt skildrat i realtid på www.bigbrother.se.

Eller kom, så sätter vi oss framför datorn och spelar Quake, det finns inget skönare än att skjuta folk så att blodet skvätter med dina armar om min midja och dina kyssar i min nacke.

************************************

Det känns traumatiskt att hon heter Paula. Det borde vara förbjudet för andra att heta mitt namn.

************************************

Igår ringde Hagge, en vän från den tid då jag arbetade på Ålandsbåt. Han oroade sig för mig. För att jag skulle tappa min mänskliga gärning i allt IT:ande. Att jag skall gå förlorad för mänskligheten och vinnas av kapitalismen. Det är en ganska obefogad oro. Jag håller koll på mig och idealiteten är alltför starkt rotad. Att göra något annat skulle vara att förakta sin bakgrund. Det gör ju inte jag. Jag är stolt över den.

Ålandsbåten, ja. Ett flytande monument över ensamhet och desperation. Det var en helt egen verklighet därute på havet. Alla moraliska regler sattes ur spel. En bit ut på havet kan man supa hur mycket som helst, sätta på vem som helst var som helst och slåss obehindrat. Man inte bara kan, man SKA. Tydligen.

Männen super och kvinnorna söker sitt livs kärlek.

*************************************

Jag kan styra TVn fast jag håller fjärrkontrollen bakofram.

02:38
Övrigt, 56 läsare totalt
Jag måste vänja mig. Hur kan det komma sig att det låter så mycket äldre med 34 än 33? Jag som bara är typ 15. Och 90. Och 34.

Fast när jag var på Katalin med Mo_Tucker i fredags kände jag mig riktigt gammal. Det blev till slut nästan pinsamt när det hela tiden ploppade upp saker jag jobbat med. Jag har snart jobbat med ALLT. Nej inte riktigt. Jag har några yrken kvar: prostituerad, oljeborrare, svetsare och servitris, t ex.

Om man inte skall räkna våra bravader i tonåren som prostitution? Nej, snarare rån. Eller vanliga, hederliga blåsningar.

Av nÃ¥gon anledning rÃ¥kade vi ofta pÃ¥ gubbar som ville att vi skulle suga av dem. Kanske var det dubbelt upphetsande med kombinationen smÃ¥flicka/punkare? Vi lät dem tro att vi var med pÃ¥ noterna, ledde in dem pÃ¥ nÃ¥t undanskymt ställe, tvingade dem att betala i förskott – sen drog vi för allt vad tygen höll. Inte i deras sorgliga gamla snoppar, utan därifrÃ¥n. Med pengarna. Ett mycket säkert sätt – vilken gubbe skulle ens försöka dra in polisen i ett sÃ¥dant ärende?

Jag har aldrig haft dåligt samvete för de gångerna. Gubbar som försöker köpa småtjejer förtjänar inte bättre. Så resonerade jag då och så resonerar jag nu. Jag var i samma ålder som min dotter är i nu.

>>
>

Tack för alla gratulationer via mail, ICQ, lunargästbok, SMS och telefon.

Jag hade en okej födelsedag, antar jag. Trots att det inte blev något Gröna lund eftersom jag var tvungen att jobba på förmiddagen. Och trots att jag inte gjorde någon egen tårta utan gick på kondis istället och käkade bakelser.

Bäst vi satt där pep min telefon för 100:e gången ungefär. SMS från Z. Tänk att jag blir så uppåner. Fortfarande. Dessutom satt vi på det fik som han och jag var på den första gången vi träffades. Sammanträffande?

Vi hade en lÃ¥ng SMS-växling och jag var som sagt uppÃ¥ner. Puff oxÃ¥. Hon saknar honom massor. Jag grattade ju aldrig honom. Funderar allvarligt pÃ¥ att skicka dagboken frÃ¥n den 16 augusti till honom per mail. Skulle det vara bra eller dÃ¥ligt? Jag vet inte – vad tror ni? Vi kan ju ha en omröstning – berätta i min gb hur just du tycker att jag skall göra. Eller skicka ett mejl.

NÃ¥väl – födelsedagen slutade med att jag ramlade handlöst när Puff och jag sprang till bussen. Mitt pÃ¥ ett övergÃ¥ngställe. Mina knän har prydliga, nästan helrunda, lila blÃ¥märken pÃ¥ sig som gör väldigt ont. Och min ena hand ser väldigt otrevlig ut. SÃ¥ kan det gÃ¥. Lite Ã¥lderssvag, kanske?

Nu svamlar jag så det kanske är dags att avsluta denna sorgliga anteckning.

Dagens hype: Big Brother.

Fre 1 sep 2000 19:17
Övrigt, 48 läsare totalt

Nu när jag gick hem var stjärnhimlen så klar och hög att inte ens Uppsalas ljus förmådde den att blekna nämnvärt. Bredbandsspåren ritade nyfyllda svarta streck i cykelbanorna och här nere nära marken låg lätt dimma som gav gatlyktorna coronor.

Jag gick med raska, lyckliga steg en av de vägarna B och jag gick, en väg som jag inte ofta går. Men alla vägar leder till mig, vissa är bara lite längre. Så sa jag då. Antagligen stämmer det.

Den här vägen ledde i alla fall hem till mig, där en älskad tonåring låg och snusade i sin säng. En lycklig mamma bara måste ösa pussar över en sådan vacker unge tills hon vaknar och grymtar. Snart somnar hon igen.

Varför så lycklig?

För att jag upptäckt och upptäckts. För att man sett mig och lyssnat. För att man anordnade segling. För att jag inte glömt hur man gör. För att jag har något att tillföra. För att livet är så överjävligt underbart och för att det finns så ruggigt underbara människor i det och för att jag har hamnat rätt.

Jag får vara den jag är och accepteras fullt ut. I en helt annan värld än min vanliga. Jag önskar att alla får uppleva det någon gång.

Vad fasen är löneförmåner mot härliga arbetskompisar, lyhörd ledning och öppet arbetsklimat? Måste alla vara så äckligt penga- och prylfixerade? Jag säger bara ett: Livskvalitet. Sug på den.