Heaven on earth

23:10
Övrigt, 45 läsare totalt

Oj. Nu går det så lång tid mellan uppdateringarna av dagboken att man kan tro att det inte händer något i mitt liv. Eller att jag inte alls tänker. Men så är det nu inte riktigt. Det händer massor, så mycket att jag inte riktigt hinner med mig själv. Jag trodde jag skulle kunna begränsa arbetsbördan nu under hösten, men ack, vad jag bedrog mig.

Insight Lab har övertalat mig att bli fast anställd hos dem. Efter nästan ett halvårs tjat tackade jag ja till slut. Till en halvtid. Det känns jättekonstigt. Fast månadslön, arbetet förlagt till Stockholm en dag per vecka, pensionssparande och arbetskompisar.

Dessutom fick jag en resa för 6.000 som gratifikation. För att de ville visa hur nöjda de är. Jisses. Sånt är ju inte jag van vid, vad är det som händer?

PÃ¥ torsdag blir det Kick-Off i skärgÃ¥rden – hÃ¥ll en tumme för att jag kommer hem i ett stycke?

Förutom detta har jag tackat ja till att ta upp skrivjobben igen, samt påbörjat byggandet av två sajter och en CD-ROMproduktion. Inget stort eller komplicerat, men det ska göras. Alltihop. Helst samtidigt. Helst ska det också vara klart innan jag ens hunnit börja.

Inget försvar, men kanske en förklaring till er som inte hört av mig å det senaste. Det blir liksom bara mycket korta kollar på Lunar och i mailboxen, och bara det mest akuta besvaras, om ens det.

Mitt största problem just nu är flackandet mellan alla möten – hur ska jag hinna med själva arbetet, egentligen?

Undrar om jag hinner fira min födelsedag? Och hur jag ska fira den i så fall?

Varför har nästan alla negrer så vackra rumpor?

Kvällens känsla: stress!

01:59
Övrigt, 57 läsare totalt

Tack, alla ni som saknat min dagbok. Jag har varit så dammig inuti att det varit svårt att skriva. Förut var det tvärtom, men nu är ni så många som läser mina tankar och tunga tankar vill man kanske behålla lite för sig själv.

Det blir en blues idag. Det kanske ni redan förstått. Med den inledningen.

Z fyllde år igår. Den 15:e alltså. Det är många som fyller år i dagarna. Många som jag gillar. Men Z är alldeles, alldeles speciell. Han var den första som jag kände ren och skär obändlig tillit till. Det gör jag fortfarande. Han är inte bara den första, utan den enda.

Nu har tiden lagt ett lager damm över min brinnande kärlek till honom. Kanske skulle det svepas iväg som av en vindpust om jag träffade honom nu. Eller kanske skulle det ligga kvar där, cementerat. Jag vet inte. Jag vet inte alls. Det är 1 år och en månad sedan vi senast sågs och igår fyllde han år. 38. Jag har haft ett blått dygn och inte ens skrivit ett grattismail.

Jag vill gråta floder, men hostar istället bara små pustar av det där dammet. Är det så tiden läker såren? Genom att täcka över? PJ Harvey sjunger knarkigt i mina öron och jag älskar så att jag dör. Jag älskar mitt hjärta till damm, men ingen är beredd att ta emot. Ingen tillåts ta emot, för där står han emellan. Z. Först var han min välsignelse. Nu är han min förbannelse.

Jag träffade nyligen någon som jag tror skulle kunna smeta ihop mitt hjärta igen, men han vill inte. Inte nu i alla fall. Kanske nån gång. Eller inte. Men han var den första som fick Z att flytta på sig. Han förstår nog inte hur stor han är. Det blev syftningsfel, men det gör inget, för det stämmer in på dem båda. Annars har de inte mycket gemensamt. Annat än födelseåret.

Ville skriva något helt annat.
>>
>

He came riding fast
Like a phoenix out of fire flames
He came dressed in black with a cross bearing my name
He came bathed in light and the splendor and glory
I can´t believe what the Lord has finally sent me

He said dance for me, fanciulla gentil
He said laugh awhile, I can make your heart feel
He said fly with me, touch the face of the true God
He made me cry with joy at the depth of my love

Cause I´ve prayed days
I´ve prayed nights
For the Lord just to send me home some sign
I´ve looked long, I´ve looked far
To bring peace to my black and empty heart

My love will stay till the river bed run dry
And my love lasts long as the sunshine blue sky
I love him longer as each damn day goes
The man is gone and heaven only knows
Cause I´ve cried days
I´ve cried night
For the Lord just to send me home some sign
Is he near? Is he far?
Bring peace to my black and empty heart
So long day
So long night
Good lord, be near me tonight
Is he near? Is he far?
Bring peace to my black and empty heart

<PJ Harvey, The Dancer>

Kanske jag skulle maila den här dagboken? Sinnes.

23:16
Övrigt, 68 läsare totalt

Dagmamman mitt över gården larvar sig till tvättstugan med barnen som svanungar kring benen. Hon har argveck kring munnen och ledsna ögon, men barnen är fortfarande glada. Magen hänger som en säck kring låren på henne och jag tänker att hon är stark som orkar bära även tvätten.

Om barnen står för tätt intill hennes ben, ser hon dem inte.

Det står tre jättepooler på gården. För barnen att bada i. Fast de har tydligen lärt sig att badställen = toaletter, så de kissar en hel del. Drar ner de helt överflödiga bikinibrallorna, hukar och kissar med stor koncentration i vattnet för att sedan dra upp byxorna igen och dyka i den sköna blandningen. Ljuvligt. Jag bara väntar på att nån unge ska lägga en stor prydlig korv i vattnet. Och folk klagar på katter.

Föräldrarna till barnen har köpt varsin identisk utegrupp fast i olika färg. En mörkgrön, en vinröd och en vit. De har likadana parasoll också, fast i olika färger. När jag tänker efter, är det faktiskt så att jag inte kan skilja mammorna åt heller. För de ser likadana ut. Där skiljer sig inte ens färgerna.

Men de sitter därnere vid poolerna, med kjolarna upphasade kring höfterna och med bikinitoppar, småpratar och visar upp sina bulliga former för solen. Jag tycker de är vackra, men antagligen är de fulla av komplex över sina kroppar som är mycket större än de borde vara enligt Amelia och Kom-i-Form.

Jag får för mig att jag ser suddigt av sorg, men det är bara damm på fönstret. Det ger en softad bild av allt som händer därnere. Men ljuden är skarpa. Man kanske borde stänga dem ute. Men det blir så varmt härinne då.

Hela området luktar av tändvätska. Det är sommarens doft här. Inga andra tar sig igenom. Jag har glömt hur sommaren egentligen luktar. När ingen grillar. Ungarna här tror nog att sommaren ska lukta tändvätska och bränt fläsk.

Men jag åt grillade majskolvar med B och just då var de det godaste och underbaraste jag någonsin ätit och hans skrattlinjer de vackraste jag sett. Den gången tyckte jag om grilldoften och allt det jag ville lämna kändes plötsligt uthärdligt. Staden blev trivsam och fattbar och min. Nära.

Fast kanske inte just här. Kanske inte det här området.

17:43
Övrigt, 43 läsare totalt

Usch, idag är ingen bra dag. Tyck synd om mig. Jag har ont i halsen som attan, de klienter jag hade inbokade ringde inte, det är stökigt, jag vill inte laga mat, mina drömmar är bara drömmar. Trist, va? Men det var iaf skönt att duscha. Och jag såg kul ut. Det gör jag alltid när jag duschar för jag speglar mig i duschhandtaget. Speglar man sig på tvären i skaftet ser man ut som Puffs kompis korsad med en bredkäftad groda och speglar man sig i själva duschens baksida, så ger man upp hoppet om att någonsin leva i ett parförhållande igen. Slangen är väldigt svår att spegla sig i, men jag övar. Mina gäster är i Stockholm, hela bunten. Skönt att ha en dag för sig själv. Även om hela planeringen sprack. Men jag fick ju i alla fall leka med duschhandtaget. Ni kan fethajja att jag tar lång tid på mig i duschen. Trots att mina lekar är så oskyldiga.

Jag vet inte vad jag ska skriva om, antar att det märks. Jag sprängs av funderingar snart, men de platsar inte här. Inte nu. Människor omkring mig har visat sidor som jag inte ville se, och som jag inte kan påverka. Det är också trist. Tyck synd om mig.

Nu kom Puff hem frÃ¥n seglarskolan och berättar om kapsejsningar, koner och bryggkrockar. Jag lovade henne en resterande dajm, som vi sedan inte hittade. Min unge är sÃ¥ godisdesperat att hon letade igenom soporna – och se – där var den! Nu gÃ¥r hon här och tuggar medan jag inbillar mig alla basilusker som krypit in i förpackningen frÃ¥n de andra soporna. Usch.

Dagens känsla: Nepp