Heaven on earth

Övrigt, 46 läsare totalt

Fy fan vad mycket patetiskt dravel det finns på TV. Amerikanska TV-serier, t ex, är väl ruggiga nästan jämt?

Späckade med klokhet och sensmoral. Det är Killian, Felicity, Lilla Huset pÃ¥ Prärien, Sabrina – tonÃ¥rshäxan, Ally McBeal, Advokaterna, Beverly Hills 90510 (Nä det där är ju numret till Fröken ur?), Fame, Ensamma Hemma. Otaliga är de och alla följer de samma mönster – NÃ¥n klok jävel som alltid gör allting rätt och säger de rätta sakerna och är sÃ¥ jävla eftertänksam och spyfärdigt äckligt rätt. Och alla har de dÃ¥ligt samvete för att de inte är _tillräckligt_ kloka och rätt. I ungdomserierna är det ofta ett helt praktgäng som tänker som 50-Ã¥ringar fast de skall vara 16.

Dessutom tycks alla kloka människor vara vackra och välbärgade och bo nära beachen.

Personligen tror jag att det är lättare att bli klok och spotta ur sig sanningar om livet om man är ful och lever i ekonomisk misär. Se bara på mig *flin*

Jag tackar min allsmäktiga gud att TV-uppfinnaren också uppfann av-knappen.

En annan grej om TV:
Reklamfilm. ´Skulle du vilja gå så här?´ Liberos blöjreklam. Den är så himla bra. Det trodde man inte, att det nånsin skulle produceras en BRA och ROLIG reklamfilm för _blöjor_. Nu väntar jag på att det skall komma en höjdare för tvättmedel oxå. That´ll be the day.

Men annars tycker jag att reklamfilmen har blivit roligare, bättre, snyggare. Iprenreklamen är en höjdare. När de dessutom lyckades rida på att de blev anmälda var toppen nådd. Jag kommer aldrig mer köpa Alvedon eller TREO. Man måste bara gynna en produkt som presenteras så genialt. Synd att jag inte använder blöjor.

Jag tror pÃ¥ sÃ¥dana metoder, t ex bojkottar jag GBs Magnumglass för att jag för en massa Ã¥r sen blev sÃ¥ himla förbannad pÃ¥ deras sugiga reklam ´För gott för att dela med sig´ – Det är ju dÃ¥ man VERKLIGEN skall dela med sig! Jag vill inte att min unge skall ta till sig en sÃ¥n dumsnÃ¥l grundtanke – inga andra barn heller. Den tanken startar i förlängningen krig. SÃ¥desÃ¥.

Jaha – det var ju oväntat att just jag skulle skriva en hel dagbok om TV – jag som aldrig tittar pÃ¥ den eländes apparaten. Iaf VÄLDIGT sällan. Men förr var jag TV-knarkare, sÃ¥ jag vet ändÃ¥ vad jag pratar om. Och det är ändÃ¥ mestadels repriser. Japp.

Nattens känsla: Gudinna

Övrigt, 65 läsare totalt

04.31:

Läskig rubrik, va? Tänkte jag skulle skriva lite om ämnet på förekommen anledning. Jag har under en tidsrymd som inte är speciellt lång kommit i kontakt med flera påtvingade graviditeter. Påtvingade under väldigt olika förutsättningar.

Exempel 1: Ung kille (25 år) hoppar i fyllan och villan i säng med en tjej i gänget, som han aldrig ens sett åt förr. X antal veckor senare låter hon meddela att hon blivit gravid. Hon överraskar oxå med en annan nyhet, som egentligen inte är så ny, men som ingen vet om henne: hon är Pingstvän. Från att ha varit en festprisse, som varken spottat i glaset eller i kalsongerna, blir hennes tro nu plötsligt väldigt viktig för henne. Hon vägrar ens tänka ordet abort, dessutom kräver hon att han skall gifta sig med henne.

Grabben bröt ihop förstås. Inte hade han tänkt skaffa barn. Inte hade han tänkt gifta sig! Inte NU! Inte med HENNE! Det behövde han som tur var inte göra, då hon fick ett missfall. Men det hanns med en hel del turer innan dess. Och det var dessutom bara tur för den ena parten.

Exempel 2: Något äldre man (42) hoppar i fyllan och villan i säng med en tjej han träffat på krogen. De har aldrig setts förr, och han tror att de aldrig kommer att ses igen. X antal veckor senare meddelar hon att hon är gravid, att hon underlåtit att skydda sig med flit, eftersom hon är så gammal att hon börjar bli rädd att hon inte ska hinna få barn. Hon vägrar alltså oxå att ens tänka abort, och tycker att han skall ställa upp.

Den här killen har en tung sits redan som det är, med en son som han inte får träffa och ett ex som förföljer honom på ett mycket elakt och stundom otäckt sätt. Han blir tung och deppig. Men är ju vuxen. Han var i början av maj med vid förlossningen. Visst ställer han upp. Både praktiskt och ekonomiskt. Men vägrar gå med på ett förhållande med mamman. Och har tappat bort en tjej på vägen, en som han VERKLIGEN kände för.

Exempel 3: Väldigt ung kille (22) har varit tillsammans med sin något äldre flickvän i ett par år. Hon har redan från början berättat att hon vill ha barn, att hon fått flera missfall och att OM hon skulle bli gravid, så skulle hon bli överlycklig och göra allt för att behålla barnet.

SÃ¥ blev hon gravid. Och han drog som en avlöning. SÃ¥g dessutom till att smutskasta henne, fÃ¥ hennes telefon avstängd, säga saker som att ”jag hatar ungjäveln i dig, jag hoppas att den dör” och annat som jag inte ens pallar att Ã¥terge…

Nä, vill man inte ha barn, så är det bäst att man ser om sitt hus (sin mus) och ser till att skydda sig. Man kan knappast vänta sig/lita på att den andra parten skall ta det ansvaret. Det finns absolut INGA ursäkter för att inte göra det. Speciellt inte med ett one-night-stand. Inte ens om flickan äter p-piller. Min syrra, t ex, har ätit P-piller bägge gångerna hon blivit gravid.

Dessutom finns det ju ännu värre scenarior än oönskade graviditeter…

FÃ¥r nog fixa till det här under dagen – ingen höjdare att skriva dagbok kl 4.30 pÃ¥ morgonen… *pömsig*

—————–

12 timmar senare, alltså 14.30:

Jaha.. Verkar som om kontentan av mitt svammel inte riktigt går fram i ovanstående. Inte så bra att skriva i sömnen. Därför vill jag förtydliga:

Det handlar alltsÃ¥ inte om VEM man ´hamnar´ i säng med – utan om att själv ta ansvar för att man inte ska hamna i en oönskad sits. Om var och en tar ansvar för sin del av nuppandet och skyddandet – sÃ¥ behöver det överhuvudtaget inte uppstÃ¥ sÃ¥dana här situationer… Och man kan leka hejdlöst – med vem som helst!

Jag vill inte döma, varken den ena eller den andra parten – det är en alldeles för tung frÃ¥ga med alldeles för mÃ¥nga aspekter att ta hänsyn till…

Men ett vet jag: man kan aldrig skylla på den andra parten, vare sig man är tjej eller kille, vare sig man vill ha barn eller ej. Vill du inte ha barn får du själv ta ansvar för att skydda dej. Sådeså.

Dagen känsla: Klok som en bok )

Sön 25 jun 2000 01:16
Övrigt, 50 läsare totalt

Hemma igen efter ett äkta svenskt midsommarfirande i skärgården med ett festsällskap i åldrar från 3 v till ca 70 år. Med lekar och allsång och hela baletten. Fast de hade lite svårt när jag ville sjunga ´Punkrocker´ och ´Så Klart!´. Taube var mer poppis, om man säger så *s*.

Det visade sig iaf vara en ganska liten fest där jag kände ganska många sedan förr, så jag behövde inte känna mig utanför och malplace.

Farfar spelade dragspel så att fingrarna blödde (hmm nåja, de KUNDE ju ha gjort det) och vi sjöng halsarna ur led. Lät inget vidare, men var kul.

När vi kom hem till Rosenön satte farmor och jag oss att prata om en massa saker vad gäller mig och Puffpappan (mitt ex, deras son) Ã… (hans nya) och Puff. För första gÃ¥ngen klarade hon att lyssna utan att vara rädd att jag ska kasta skit. Hur hon nu nÃ¥nsin kan ha trott det – jag är inte precis känd för att snacka pÃ¥ sÃ¥ sätt…

Vi hade iaf ett väldigt bra snack – och det kändes bra och nödvändigt. Jag älskar mina fd svärisar, men de har en nackdel – de stoppar gärna huvudet i sanden och lÃ¥tsas som om problem inte finns. SÃ¥ det här var ett trevande samtal som överraskade.

Det var iaf härligt att träffa dem alla igen, och jag kan ju konstatera att man under 15 år hunnit bygga upp en alldeles egen och MYCKET stark relation till dem, som inte alls har varit avhängig Puffpappan.

Och en sak är säker och känns bra: Jag är saknad och efterlängtad som bara den. Och det är ömsesidigt.

Jag är dödstrött sÃ¥ jag vet inte om det blev nÃ¥t direkt sammanhang i det här – men ni läser ju pÃ¥ egen risk…

Nattkänsla: Tomhet

Fre 23 jun 2000 01:01
Övrigt, 54 läsare totalt

Blev fångad i SQL:ens underbara värld inatt och satt och jobbade till 7 imorse. Sen gick jag och sussade, men min kära vän telefonen ringde redan strax efter 8, och sen var det full rulle tills jag gav upp försöken till några fina morgontimmars sömn.

Den som ringde kl 8 var Puffs farfar, alltså Puffpappans pappa. Han ville gratulera mig på namnsdagen. Det gjorde han. Farmor oxå. Jag skrek i luren att hon skulle sjunga för mig tills hon gjorde det *s* Farfar sjöng spontant.

Jag delgav dem att jag hade velat firat midsommar med dem, men eftersom Puffpappan sagt att de var bortbjudna allihop, hade jag inte ringt och frÃ¥gat. De blev alldeles till sig i trasorna och ville ställa in festeriet bara för att träffa mig. Jag blir alldeles rörd. NÃ¥ja – det hela slutade med att jag hänger med pÃ¥ fest där även Puffpappans syrra med familj kommer att vara. Ringde Emelie och meddelade, och hon ville ju mycket hellre komma med dit, sÃ¥ nu fÃ¥r jag även avnjuta hennes sällskap ))

Resan påbörjas ganska tidigt imorgon bitti, så ikväll får det inte bli så sent.

Hastade till systemet och köpte vin. Blev krävd på leg igen!

——————————–

Jag har en vän som funderar mycket pÃ¥ vad som är ´vuxet´ och ´moget´. Han har nog hamnat i den berömda 30-Ã¥rskrisen. Det är iaf hans egen analys. Han kanske vill framstÃ¥ som lite tidigt utvecklad och extra mogen – han är bara 29 och män brukar i allmänhet komma i sin 30-Ã¥rskris när de är runt 35-40.

Jag har lite kul åt hans tveeggade inställning till vuxenheten och föreställningar om vad som kan kallas vuxet eller moget beteende.

Jag, som har några fler år på nacken än honom, tror ju att jag vet att de där föreställningarna är helt uppåt väggarna.

Jag vet att man inte blir sämre pÃ¥ att ta ansvar bara för att man har kul, t ex. För att man gillar att hÃ¥ngla offentligt pÃ¥ fester, spelar i ett punkband eller färgar hÃ¥ret blÃ¥tt….

Det är liksom skillnad på ansvar och ansvar. Man kan nämligen ta ansvar för att sköta hyra, jobb, räkningar, barn och mathållning SAMTIDIGT som man går på fester och rockar loss och hånglar offentligt. Sådeså.

För mig hänger vuxenhet och mognad ihop med självförtroende. Att man blir vän med sig själv och står för den man är. Att inte på olika sätt be om ursäkt för att man finns. Att med gott samvete ta den plats som är avsedd för en i människorummet.

Den som blir sÃ¥ vuxen röner dessutom per automatik respekt frÃ¥n andra människor – oavsett i vilka läger hon gästspelar i. Oavsett vilken arbetsposition eller bakgrund hon har. Istället blir MÄNNISKAN viktig.

Konsten är att bli vuxen/mogen utan att fastna i sterotyper. Gör man det är vuxenheten/mognaden falsk, som jag ser det. Det är inte ett utpräglat vuxet beteende att inrätta sig i fabricerade trygga livsstilsmallar.

Alltså:
Koncentrera er mindre pÃ¥ vad andra skall tycka om ert utseende och beteende – lägg istället krutet pÃ¥ om du själv trivs och kan stÃ¥ för det du visar upp. Vad andra tycker är helt oväsentligt. Man har rätt att vara den man är.

Nattens känsla: Jävligt vuxen *s*

Övrigt, 39 läsare totalt

Plötsligt förstod jag varför jag känner mig sÃ¥ melankolisk och ensam…. Midsommar närmar sig. Inte lika jävligt som jul, iof, men ändÃ¥. Jag fÃ¥r alltid Ã¥ngest och blir ledsen. Varför? För att man ska ha familj sÃ¥na gÃ¥nger. En hel familj. SÃ¥desÃ¥. Och man ska ha hus. Där man kan ta emot alla nära och kära och ha knytis och glam och skratt och sjung.

SÃ¥ har jag haft det.

DÃ¥ firade vi jul och midsommar genom att öppna vÃ¥rt hem. Inte alla Ã¥r – men mÃ¥nga. Och möjligheten fanns. Släktingar och vänner och vänners släktingar – alla kom till oss. Jag städade vÃ¥r jättestora oinredda vind inför midsommaren ifall det skulle regna. Alla bidrog till skaffningen och vi grillade pÃ¥ vÃ¥r stora oljefatsgrill där säkert 15 pers kunde grilla samtidigt.

Vi sjöng och skrålade, drack och skålade. Precis som det ska vara.

Trivs hur bra som helst i vardagen – men inför vissa traditionsdagar känns saknaden outhärdlig.

Idag ringde Puff och undrade om jag kommit fram till nåt ang midsommar. Hon ville ju hellre vara med mig än med sin pappa, om ni minns. Jag har ju inte hittat på nåt skoj, så jag sa åt henne att hon nog skulle få roligare på Resarö med Puffpappan. Alla mina vänner är bortresta. Alla som ligger nära till hands att fira med, iaf. Så även Puffpappans föräldrar, som jag ville passa på att fira med nu när inte PP och Å skulle vara där.

Så hur blir min midsommar nu då? Lär väl sitta och jobba som alla andra dagar. Ingen som nappat på gearfest2000 heller. Så det skiter jag nog oxå i.

*sucka*

Nattkänsla: sorgNojsig

Övrigt, 38 läsare totalt
01.43

Nä nÃ¥gra fler minneslappar blir det nog inte. GÃ¥rdagens dagbok blev inte bra. BÃ¥de lÃ¥ng och dÃ¥lig, tycker jag. NÃ¥ja – man kan inte vara pÃ¥ topp jämt. Jag litar nog till stundens ingivelse hädanefter, tror jag.

Idag har jag välvilligt visat tuttarna för hela ICA. Välvillig var jag ända tills jag kom hem och upptäckte att de två näst översta knapparna i min klänning hade knäppt upp sig. När jag frågade Emelie varför hon inte sagt något, sa hon

- Men jag trodde ju att du hade gjort så med flit!

Tjena, sÃ¥dan är bilden min dotter har av mig – att jag gärna visar upp tuttarna för hela mitt näromrÃ¥de! Tur jag hade en välformande BH pÃ¥ mig iaf. Förresten kan jag väl visa upp mig, men vill gärna veta om att jag gör det dÃ¥…

I övrigt har dagen varit fylld av jobb, såklart. Känner mig otroligt trött på att det. På ett sätt som yttrar sig i att jag bara inte kan förmå mig att jobba, fast jag borde. Det är inte lyckat, eftersom det bara blir ännu mer stress och press då.

Och det är ju inte så att jag inte jobbar, men jag klarar kanske bara av 8 timmar istället för de 14-16 som jag brukar.

Snackade med Ulf om att han och Anja skulle komma och hälsa på mig efter Gotlandsvistelsen. Det vore kul. Och skönt för dem att komma ifrån en tung vardag.

Jag börjar allvarligt oroa mig för att det inte blir någon segling den här sommaren heller. Måste försöka dra ett par växlar på det där. Ta kontakt med de som svarade på min annons där jag erbjöd mig som seglarkompis. Kanske det går att göra något åt min seglingslängtan iaf.

Haft en jobbig diskussion med Puffpappan om underhåll. Vi får väl se vad det blir.

Nattkänsla: Stjärnlängtan

————————————–
17.15

Åfy sjutton vad jag försov mig imorse. Istället för att gå upp vid pass 8.30, vaknade jag vid 11. Usch. Har grejat med en pyttegrej hela dagen, men ändå inte fått ordning på den. Trodde jag skulle fixa det på fem röda, men näädå.

Jag är rastlös. Vill hela tiden göra nåt annat än det jag just gör. Det HÄNDER ju inget! Inte i min vardag, inte här på Lunar och inte nåt nånstans. Känns det som. Idag har Lunar varit trögt som bara den.

Fick ett fint brev från en gammal tjattkänning häromdagen. Om att min dagbok är så bra och personlig. Blev förstås glad och smickrad, men jag tror att jag tappade förmågan att skriva.

Tycker plötsligt att allt jag skriver bara blir innehÃ¥llslöst dravel – vem fasen ska fÃ¥ ut nÃ¥got av det? Eller är det kanske sÃ¥ att det plötsligt gick upp för mig att nÃ¥gon läser den här smörjan, engagerar sig i den, berörs av den? Plötsligt känner jag krav pÃ¥ mig att skriva superbra och personligt, klokt och insiktsfullt. Att jag ska ha nÃ¥got att ge hela tiden… MÃ¥ste nog skaka av mig den känslan. Jag vill inte vara sÃ¥ pretentiös, det blir bara stolpigt och löjligt dÃ¥.

Orden skall bara rinna direkt ur fingrarna – knappt ens ta vägen över hjärnan…

Dagens känsla: Rastlöshet, som sagt…

/Paula

Tis 20 jun 2000 01:53
Övrigt, 32 läsare totalt

Jag kom på den geniala idén igår att jag skulle köpa ett kollegieblock och skriva lite anteckningar om saker som poppar upp i huvudet och som jag skulle filosofera lite över här. Eftersom jag ändå skulle tillbringa först en halvtimme med att vänta på bussen och sedan sitta en timme sittandes i den helt sysslolös.

JorÃ¥ – jag skrev lite stolpar. En lista över ämnen. Nu tog jag fram den – och fattar ingenting. Vad har jag tänkt? Vad handlar det om? SCHEEEEEZUS vilket dÃ¥ligt minne jag har! Jag kommer inte ens ihÃ¥g saker som jag tycker är viktiga! SÃ¥ här sÃ¥g listan ut (om jag skriver ner den här, kanske jag under gÃ¥ng minns nÃ¥t?):

* Mannen i kön
* trötta bussresor
* Thåströmsällskap
* Weeping Willows
* Smycken
* Musik i kroppen
* Hårfärg
* Pia
* strypsex

Fattar ni? Nää inte jag heller… Eller jo… Lite minnen kommer faktiskt tillbaks. Mannen i kön var en man som stod sÃ¥ nära och andades sÃ¥ läbbigt i mitt öra att jag blev lite rädd att han skulle andas in min själ. Och det var sÃ¥ trÃ¥ngt pÃ¥ PressbyrÃ¥n. Som om det var Stockholms enda söndagsöppna affär. Och han andades inte normalt.. Han andades… stort liksom… Huvva.

Trötta bussresor är junte sÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥. Fast egentligen tror jag att det var nÃ¥got helt annat jag funderade pÃ¥.. Men en trött bussresa blev det igÃ¥r. Jag fick ytterplats bredvid en äldre dam som sÃ¥g förnäm ut. Det var jättejobbigt för jag somnade sÃ¥där jättefort och jättemycket sÃ¥ att jag hela tiden vaknade av att jag snarkade eller satt med munnen vidöppen. Men jag kunde inte riktigt vakna. Jag var sÃ¥ himla trött. Fönsterplats är mycket bättre. DÃ¥ kan man liksom sittligga mot fönstret – utan att trilla av sätet. Och sÃ¥ syns ens fÃ¥n-gap inte sÃ¥ lÃ¥ngt.

ThÃ¥strömsällskap lät helt obegripligt först. Nog för att han är en guru för mig, men sällskapat med honom har jag dÃ¥ rakt aldrig gjort. Tyvärr. Sen kom jag pÃ¥…

Jag har en mp3-spelare. Den tankar man med låtar som man vill ha med sig i sitt lilla öra när man är ute och rör på sig. Nu är det så att jag raderade alla låtar för att byta ut dem mot nya. Alla utom två. Sen glömde jag tanka dem med nya. Så nu har jag två Thåströmlåtar i örat överallt där jag går. De är satta på repeat, så de bara maler på, timme efter timme. Ändå tröttnar jag inte. Det är bara så himla skitbra. ´Vacker död stad´ och Ingen Neråtsång´ heter de två fantastiska verken. Ifall ni vill testa.

Weeping Willows är lätt. Jag såg en affisch på stan om att de skulle spela på Mosebacke. Blev jätteglad och började genast planera hårt. Först när jag kom hem kopplade jag att den 7e och 8e juni redan varit (((. Beklagade mig för Danjel, som visade sig vara ett hängivet Weeping Willows-fan, så det var ju ett ljus i mörkret.

Smycken? Vad i hela friden skulle det handla om dÃ¥? Nä där har jag inga minnen alls. Kanske om min längtan efter att pierca mig? FrÃ¥gade ut Blackout om det inatt. Om man tappar känseln i bröstvÃ¥rtorna om man piercar dem… Risken finns tydligen, sÃ¥ dÃ¥ kan jag inte göra det. Skulle känna mig helt handikappad utan den sexuella njutning som mina bröstvÃ¥rtor kan skänka mig. Huvva. Fast det är himla läckert med sÃ¥dana där sköldar, tycker jag…

Musik i kroppen? Nä. Inte just nu. Eller. Jag har det jämt. Men jag orkar inte skriva om det just nu.

Hårfärg? Imorgon kanske.

Pia? den tanken kommer jag inte att skriva – vill inte lämna ut henne.

Strypsex? Trots det brännheta ämnet har jag en total minneslucka. Vet inte alls vad jag tänkte om strypsex.

Annars har jag fått vuxenbaciller av att träffa Danjel, så idag har jag diskat NÄSTAN hela disken, dammsugit och torkat golv. Bara i köket, dock. Man vill ju inte ta ut sig alldeles. Har t om lagat riktig mat. Och ätit den *s* Nån gång kanske jag oxå kan tas för vuxen.

Gonatt, gott folk!

Nattkänsla: Bus

Sön 18 jun 2000 14:26
Jaha, sÃ¥ var det över…Med Jonas alltsÃ¥. Igen. Tror det är tredje gÃ¥ngen. Men det känns som om det är den sista. Lättnad. Är hellre ensam än har en halvdan relation. Speciellt när det är 50 mil emellan. Det är svÃ¥rt att utveckla saker med det där avstÃ¥ndet, och det kostar ju skjortan att Ã¥ka. Iaf för mig, som är sÃ¥ gammal *flin* Han kan ju flyga pÃ¥ ungdoms-stand-by för nästan inga pengar alls. Och jag har inte fÃ¥tt tag pÃ¥ nÃ¥t falskleg, fast jag tjatat pÃ¥ alla mina unga vänner .

Nååå – träffade Danjel igÃ¥r. Han kändes kul kompis även IRL. Jag fascineras av att han är sÃ¥ ordentlig *s* Det är ju inte jag. Inte alls. Han blev förvÃ¥nad att jag var sÃ¥ svartklädd, hade visst föreställt sig en liten hippieflicka med blommor överallt. Och det kan jag ju iofs vara ibland oxÃ¥. Eller skulle iaf vilja vara, för jag gillar den stilen.

Vi började med att käka lite lätt pÃ¥ ett fik i Gamla stan (samma som vi var pÃ¥, Ulrika) sen promenerade vi en rundtur över KungsträdgÃ¥rden/Stureplan/Hötorget och tillbaks till Gamla Stan till söder och Mariatorget. Där satte vi oss pÃ¥ Tivoli och drack öl och babblade. När klockan drog sig mot 23-rycket gick vi ner en trappa till ett av mina gamla favvisställen STARbar. Där fortsatte vi dricka öl, springa och kissa ut ölen och dansa. Vi delar musiksmak, sÃ¥ kanske jag äntligen hittat en kompis man kan släpa med pÃ¥ konserter och sÃ¥nt – det som jag saknar sÃ¥ mycket.

Kom hem vid 3.30-tiden till en överfull lägenhet hos Pella där det låg folk och sov överallt. Mojsade ner mig på den färdigbäddade madrassen på golvet i Danielles rum. Vaknade imorse av att lilla systerdotter Matilda kom och kröp ner och var på goshumör. Hur majsigt som helst. Jag har väl sagt det förr, men säger det igen -jag älskar alla mina syskonbarn så att jag får ont i hjärtat, nästan. Nu har jag ju dessutom fått ett extra i lilla Olivia, Pellas kille Lars´ dotter, som är 6 år.

Jag är rätt mycket inne i en punkperiod. Vill gå på Gearfest2000 på Tantogården i helgen, ska ringa och kolla om man kan ta med sig Emmisen. Det står att det är stenhård 18-årsgräns, men det måste väl vara ok om hon går med sin mamma?

http://come.to/gearfest2000

Fortfarande inga kuliga midsommarplaner. Suck.

Hare
/Paula

Övrigt, 40 läsare totalt

Fre 16 jun 2000 22:46
Häromdagen mekade jag cykel. Lite smått och gott; ställde växlarna, bytte ventiler och satte på en sprillans ny plingande ringklocka, istället för den jag haft som var trasig så att jag fått tjoa när jag kommit i full kareta och nästan kört ihjäl folk.

Ikväll när jag skulle cykla till affären, fick jag en sÃ¥n obändlig lust att plinga! Massor! PrriiingPrrrriiiinggPrrrriiing – hela vägen dit! Nu vet jag ju att man inte gör sÃ¥. Man änvänder inte plingan i onödan, för dÃ¥ stör man folk och de blir tvugna att fundera pÃ¥ varför jag plingar. Om jag vill att de ska flytta pÃ¥ sig. Eller om jag är komplett bindgalen.

Om de tror det sista, kan de ju också få för sig att ljudet av plingan kommer närmare och närmare och att jag jagar dem. Och om jag gör det och de vänder sig om aldrig så försiktigt, så ska de upptäcka att jag ser ut som Odjuret i Skönheten och Odjuret (TV-serien, alltså) och antagligen kommer att bita dem i både stjärt och hälar.

Nåja, jag motstod. Man är väl civilicerad. Inte speciellt lik Odjuret heller. Hoppas jag.

Jo lite, förresten. Lite djurisk, sÃ¥där… Men mer som en löptik. Det är en baksida med att jag involverade mig med Jonas – han väckte alla mina slumrande sexlustar till liv. Kittlar dem lite dÃ¥ och dÃ¥ – och sen skiljs vi igen. Ännu en nackdel med att bo 50 mil ifrÃ¥n varandra.

Och alla vet ju att man bara inte väcker den björn som sover.

Tur att jag har sÃ¥ mycket jobb att jag aldrig hinner gÃ¥ ut. DÃ¥ fanns det risk för att ni fick läsa rubriker i Expressen sen ´´VÃ¥ldtäktskvinna härjar i Uppsalatrakten – Jag hade inte en chans, berättar Börje, 72´´.

Men även i det fallet håller jag mig. Jag är ju en trogen flicka. Och även om jag är aldrig så löpsk (eller vad det kan heta) så väljer jag mina ´offer´ noga.

Men, man får ju inte våldtäcka heller.

Det är mycket man inte får. Man får inte köra bil utan körkort heller. Men det har jag faktiskt gjort en hel del. Med övningskörningskylt i bakänden och med den s k körläraren sött sussande bredvid mig, medan jag körde Mazdapick-up med släp i 140.

Inte heller får man planka på tåg. En sysselsättning, som jag gjorde till en konstart ett tag.

Ibland måste manju få bryta mot reglerna. Varför ska man annars ha regler?

—————

Ikväll blir en tidig kväll hoppas jag. Till min stora lycka direktsänder Ztv från Hultsfred, en av de bidragande orsakerna till att jag är vaken hela nätterna. Och helt döööd dagtid.

Imorrn bär det Ã¥stad till tokholmen för att träffa Danjel – det ser jag framemot, att äntligen träffas!

Hare!

/Paula

Dagens känsla: Anarki!

Övrigt, 68 läsare totalt

Tors 15 jun 2000 16:11
Läste mina gamla tankar i Starnästet idag. Inte alla, men nÃ¥gra av dem. Blev lite svÃ¥rmodig. Allt det tunga trädde fram. Hur jobbigt det har varit, allting. När mitt förhÃ¥llande med Emelies pappa tog slut.. Relationen med Z.. Alla starka ord jag skrivit om honom, alla starka känslor… Som inte alls har klingat av. All sorg…

Om ett år eller två kommer jag att läsa mina dagböcker här på lunar. Skriver ju oftare nu, inte bara 1-3 ggr i månaden, som jag gjorde då. Undrar vad jag kommer tänka då? Hur jag kommer att se på det som är nu nu, men då då. När jag har pespektiv på det.

Hur kommer jag att se på strulet med J? Annorlunda, eller likadant? Hur kommer jag att se på beslutet att låta Emelie börja i Walldorf? På det projekt jag jobbat så hårt med så länge nu?

Var står jag då? Mycket kan hända på ett år, för att inte tala om 2. Jag lever ett helt annat liv nu än jag gjorde för bara två år sedan, kommer jag att göra det igen om två år till?

Tänk om jag gift mig och fått ett till barn!

Huvva – det känns inte som en lockande tanke i nuläget *s* Fast skulle det vara sÃ¥, sÃ¥ är jag antagligen överlycklig.

————————-

Vill ni se vad jag sysslat med så är det nu släppt på http://www.insightlab.se. Jag har gjort allt, utom den underliggande databasen. Design, struktur, kodning och ASP-programmering. Rubbet. Jag vill reservera mig för lite krångel nu i början, eftersom jag jobbar med sajten fortfarande och det görs direkt mot servern, så användarna får (tyvärr) märka av när något pulas med. Ibland.

Jag fått mycket beröm från folk, som nog inte förstått vad jag går för förut. De är häpna och impade av min insats.

Nu jobbar jag med administrationssystemet, så än kan jag inte riktigt pusta ut. Men snart.

Hare

/Paula

29 läsare totalt