Jag har nu intagit Djäknegatan på allvar. För rätt länge sedan faktiskt. Jag har till och med hunnit ha inflyttningskalas, det blev väldigt lyckat och trevligt, tyckte jag. Jag hoppas mina gäster tyckte det också – det tror jag. Sen är det ju så att man inte hinner prata så mycket med alla såna tillfällen, så ni som var här såväl som ni som inte hade möjlighet eller lust att komma, är välkomna i mindre sammanhang, så att vi hinner träffas 
Det gick upp för mig att jag VERKLIGEN är SJUKT nöjd med lägenheten – den öppna planlösningen gör t ex att jag inte behövde lämna partyt för att stöka i köket, utan kunde stanna kvar bland folk. Åh vad mysigt! Det blir nog fler sammankomster här, hoppas jag, och kanske inte BARA råttfikor, som varit det enda jag inbjudit till de senaste 5-6 åren.
Ann-Elisabeth gav mig en fantastisk födelsedags/inflyttningspresent; hon hämtade Lagosburen hos Lena och tog med den till mig, så nu har jag ÄNTLIGEN fått hem buren jag köpte för sisådär 2½-3 år sedan! TACK, AE! Folk hade överhuvudtaget svårt att komma på besök utan att ge presenter (vilket jag skrivit i inbjudan att jag inte ville ha) – men nästan alla gav ätbara presenter (ostar, snacks, choklad och supergoda hembakta kakor) och presenter som är goda och tar slut och inte måste finna en plats i möbleringen är förstås alltid välkomna. Även Petronellas och Lars lilla afrikanska flätade kärl till altanen att stuva t ex filtar eller kuddar i var faktiskt välkommet – det var lite tomt därute
TACK alla som kom! Jag fick som sagt mersmak! Den här lägenheten lämpar sig bra för umgänge (var är GILLA-knappen?) Att det blev lugnt, sansat, alkoholfritt och tidigt slut passade ju mig perfekt också, då orkade jag även med att larva över till råttorna för lite umgänge och mys med dem och sedan fortsatte natten med vin- och ost- och TVprovning med Lovisa som stannade kvar och hjälpte mig att röja.
Burens bottenlåda har fått sig en dust med en stålborste som man sätter i borrmaskinen och ett par lager polyuretanlack, och det blev så bra att jag överväger att stålborsta burgallren och lacka även dem med golvlacken. Kanske funkar det lika bra eller bättre än hammarlacken jag köpt? Kickan har målat sin Lagosbur med hammarlack och vittnar om att det lätt går sönder och släpper där klämmor till hängmattor och inredning är fästa. Jag tänker att golvlacken kanske är mer elastisk och därmed tåligare? Jag kan ju testa och om det slits är det ju lätt att stålborsta igen och köra på med hammarlack istället. Den fastnade iaf överraskande bra på metallen, det hade jag inte riktigt förväntat mig, eftersom den egentligen är avsedd för trä. Hammarlack blir ju som ett lager emalj, dvs glas på metallen, så det är ju inte så förvånande om den går sönder lätt.
Och Wordpressplugin:en för flickr funkar inte heller. Alltid ska man hålla på med en massa ‘abrovinklar! Jag som vill börja bilddagboka igen i brist på textinspiration! Grrrrr.
