Rackarns Råttor

Posts tagged ‘Veckans råtta’

Fire in Kairo-kullen föddes under revolutionen i Kairo, därav Mubbes otrevliga namn, därav också anledningen till att han fått smeknamnet Mubbe. Mubbe är ljuvligt krullig, eller kanske mer ”wavy” som Rackarns rexar tenderar vara – han är liksom skapt för att ha läääängre päls, om han hade det, DÅ skulle den nog vara härligt krullig :D

Mubbe är den enda råtta jag haft som har lika perfekt häng som sin morbror Joshua, så fort man tar upp honom, oavsett vad han gör, hänger han perfekt med bakbenen uppdragna mot kroppen. Där kan han hänga väldigt länge innan han tröttnar, om han nu någonsin gör det? Jag har nog faktiskt tröttnat före honom alla gånger :D

Bara för det ville han inte visa upp det perfekta hänget just ikväll, även om han var den borne proffsmodellen – alla bilder jag knäppte av under den 5 min fotosessionen blev bra!

Jag har inte så mycket att skriva om Mubbe, då han ju är väldigt ung än, blott 5 månader, men jag hoppas väldigt på att han ska fortsätta med samma stil som han gjort hittills och klara sig från överdrivna hormonspel i puberteten. Han är väldigt lugn, inte den mest kontaktsökande jag har, men ryggar aldrig tillbaks eller är osäker, utan finner sig snabbt i kramar och kel och försöker inte komma undan.

Han är dessutom så lik sin mamma med den storlek han haft ett tag nu och sin rexade Chocolate Agoutipäls och stora vackra ögon, att jag får magknip varje gång hanarna är ute i tron att Rut kommit lös och att jag kan ha fått ännu en tjuvparning på halsen. Även om jag älskar mina råttor och för tillfället bara har sådana som lämpar sig för avel, vill jag helst noggrant planera mina parningar och dessutom vill jag för hanarna ha sett deras pubertet. Dessutom har jag rätt många som är lite för nära i släkt för att jag ska vilja para dem med varandra, och för en vettig användbar testparning ska man såklart ha full koll på vilka som är föräldrar.

(klicka för att se stamtavlan i full skala)

Förlåt, jag tappade visst styrfarten och kom av mig lite iom tjuvpaningskullen.

Efter-badet-mys :)

Jag har upptäckt att Prins Hatt Under Jorden älskar att bada! Han sitter under kranen och riktigt njuter när vattnet sköljer över honom, inte ett pip eller en stressbajs så långt ögat når :) Gosmassage i handduken efteråt är jättemysigt och han vill inte att det någonsin ska ta slut. Inte jag heller :) Han, som förresten också kommer från en tjuvparningskull, är ett levande bevis på att även en sådan kan visa sig vara riktigt bra. Speciellt om man, som jag just nu, bara har bra råttor ;) Han är en svart som synden men väldigt vackert och jämnt silvrerad European berkhire-kille från Prinsar&Sessor-kullen som fyllde 1 år för inte så länge sedan. Mamman är Nero d’Avola från Vinkullen och pappan Tokfrans.

Hela Prins&Prinsesskullen är riktiga gosingar och får mig att tro att pappa Tokfrans faktiskt hade varit en väldigt bra råtta om han bara sluppit sitta själv så länge innan han räddades och fick komma till mig. Bara det att han ALDRIG ens varit i närheten av att markera hur jobbiga situationer han än kommit i, säger en hel del! Han vill bort, bort, javisst, men manifesterar det i sprattel och kanske då och då ett pip. Han har aldrig blivit riktigt tam.

Nåja – nu var det hans son jag skulle skriva om. Alla Prinsarna skänker sina ägare glädje, men det finns två syrror, som jag fått sämre rapporter om. De är båda lite snara till att markera och den ena har bitits ett par ggr. Sett till hela kullen, som var 13 st, tycker jag ändå att det är acceptabelt. Några av dem har behandlats för förkylning och blivit av med det utan men. Två av brorsorna (Prins Ali och Prins Naveen) har gjort bra ifrån sig på utställningar, men jag har inte ställt ut Prins Hatt Under Jorden eftersom jag inte är medlem i SRS längre.

Numer är denna prins stor, t om större än sin kastrerade pappa, och uppe i nästan 800 gr och de prinsar jag ser då och då är alla storvuxna, men de ser mycket välmående ut.

Veckans Råtta v 25

juni 27th, 2011

Oops! Jag kom visst av mig i mitt projekt!  Nåja nu är vi iaf framme vid Tokfrans, och jag kan fuska lite genom att bara länka in ett gammalt inlägg om honom som jag skrev för nu mer än ett år sedan. Han är en kastrerad hane nu, som funkar bra i flocken, men som aldrig tycks bli trygg med människor. Jag tycker om honom ändå och det är ändå bra att se hur han utvecklas och mår, mtp att han är pappa till Prinskullen, en av två kärnfriska föräldrar med inte ens den minsta lilla knöl.

Det är långledig helg och jag har blivit totalt dagvill och tydligen också veckovill, för jag trodde jag missat att skriva Veckans råtta i flera veckor. Det hade jag ju inte! :)

Rackarns Job är min lilla snöboll, rexad agoutipointed siamese, så otroligt go och mysig som bebis, det keligaste jag nånsin stött på. Ett tag ville jag kalla honom Isidor, och det händer faktiskt att jag gör det.

Han blev äldre och blev könsmogen och i början gick det bra, men jag såg honom buffla mot de andra då och då och springa med höga ben och stryka sig mot saker. Varningslamporna blinkade.

Så fick jag hem Rackarns Rolleiflex, eftersom dennes flock dog ifrån honom och han skulle bli ensam. Det tog hus-i-helsicke. Det var ju inte bara Job som var pubertetsmonster, även Joshua och Prins Hatt var det. Det var inte roligt och jag kommer aldrig någonsin igen försöka introducera en vuxen hane i en flock igen. Och jag kommer alltid avråda från det.

Klicka, för att komma till ett set med färska Job-bilder :)

Klicka, för att komma till ett set med färska (oredigerade) Job-bilder :)

Jag hade ju redan innan Rolle kom bestämt mig för att Job inte skulle användas i aveln, nu lutar jag åt att låta kastrera honom så att han helt säkert inte kan bli pappa. Inte ens vid eventuella rymningar. Nu har han passerat året och börjar äntligen lugna ner sig och blir den forna mysråttan igen – men under de hormonrusningar han genomgått har han varit HELT okontaktbar. Så tyvärr hjälper det inte att han nu börjar återgå till sitt forna jag som jättekelig gosnalle. Inte ens att jag sedan Rolle gick bort introducerat två nya ungar i flocken helt problemfritt och att Job då varit den som tagit dem under sina vingars skugga hjälper. Tyvärr. För han är verkligt fin. Se bara hans rexning!

Jag har fått en förfrågan om jag har en bra hane att låna ut, och därför fick jag ytterligare en anledning att skriva en presentation av Rackarns Joshua.

Joshua är en slät agouti som är ganska feminint typad, född 2010-04-22 i en kull (bibelkullen) om 10 ungar där endast en (Job) haft dominansproblem under ”puberteten”. Alla är än så länge friska, men de är ju också rätt unga. Joshua är ranglåg och mycket trygg, lugn och fredlig utan att vara slö och tråkig. Han har genomgått en period då min hanflock var i kaos, utan att verka det minsta berörd av det. Han har det mest fantastiska ”häng” jag någonsin sett – vilket han haft från början.

Han är mycket social med både andra råttor och med människor. Till storleken är han liten, nästan som en hona, vilket man kan bedöma olika, men jag är mycket nöjd med detta, då jag medvetet avlar för att få fram små djur.

Det kanske låter som om jag är oärlig nu, men jag kan faktiskt inte komma på några svagheter alls med honom.

Det blir två råttor denna vecka, eftersom de är kullsystrar och har gemensam bakgrund. Trots det är de i mångt och mycket varandras motsatser. Sekhmet är superaktiv, framåt, social, glad, fullt-ös-medvetslös och vill alltid vara med där det händer något medan Bast är lugn och försiktig, social men inte alls lika modig som Sekhmet. Min tanke är att särbehandla Bast lite och se om hon blir lite modigare. Bast var störst i kullen, medan Sekhmet var minst, nu är skillnaden inte alls lika stor. Bast var egentligen bokad till försäljning, men intressenten hörde inte av sig, och jag är inte den som ligger på – är man inte mer intresserad än så lär det inte bli någon lycklig historia ändå.

Skåda dessa underbaringar – bildserien skildrar deras personligheter verkligt väl :)

Randi, som jag kallar henne, är en väldigt mjuk, fin och vacker liten curry ir-flicka från Cosmonita’s, som namnet antyder. Hennes mamma är Rackarns Esther 8:5, vilket gör henne till kusin till Kairokullen, vars kvarvarande honor får en gemensam presentation nästa vecka. Hon har från dag ett varit väldigt pigg och social, och blev genast Bäbis favorit – och  MIN, förstås!


suddig, men ack så ljuvlig!
Hon växer bra och jag har stooora förhoppningar på henne. Min tanke är att hon, om hon fortsätter vara så här fin och bra, ska få träffa en av prinsarna när hon uppnått lämplig vikt och ålder.

Hon är redan duktig på att flirta ;) 

Ja jag vet att det är vecka 19 nu, men här kommer vecka 18s råtta i efterskott eftersom jag inte tycker det ser snyggt ut att helt sonika hoppa över en vecka.

Bäbis är ett kärt barn som gått under många namn. Jag började kalla henne för Baby, eftersom hon fick mig att tänka på ”nobody puts baby in the corner”, sen har det blivit mer bäbis, sen tänkte jag att jag skulle börja kalla henne Bästis istället när hon blev lite äldre.

Jag köpte henne av en 13-årig flicka som köpt två små 10-veckors systrar på djuraffären i Gottsunda. Rätt snart fick den ena bebisar. Jag råkade hitta Blocketannonsen, ringde tjejen och erbjöd min hjälp, så att de skulle få bra mat och hon åtminstone skulle veta vilket kön hon sålde när hon sålde dem. MammaSystrarna var små, men väldigt fina och trevliga, ungarna utvecklades bra, men hela högen hade löss. Jag beslöt till slut att ta den mörkaste av de två blue roan-honorna, trots att jag absolut inte vill ha in roan – men om hon utvecklades bra, kunde jag tänka mig att frångå det – redan då hade jag  brist på blue.

Bäbis/Baby/Bästis har inte blekts så mycket – hon är forttfarande en djup fin blå, men det lilla hon har blekts har hon blekts bakifrån – kring svansroten och bakom öronen :D <3

Med Bäbis fick jag verkligen erfara hur viktiga de där bäbisveckorna är och hur förstörd en råtta kan bli under dem. Under intron till honflocken skrek hon väldigt mycket och jag förstod inte direkt vad sjutton det var som pågick, tills jag insåg att hon inte skrek för att de andra var dumma, utan för att hon hamnat i kläm och brutit benet! Bäbis fick alltså tillbringa de första veckorna tills det såg stabilt ut i sjukbur. Vi mös och gullade och kom varandra väldigt nära under den tiden, men när hon sedan flyttade in i flocken igen, var det snart som om hon trodde att allt det jobbiga hängde ihop med mig och hon har aldrig varit trygg och avslappnad med mig mer än korta, enstaka stunder. Aldrig mer sätter jag en unge ensam i en sjukbur och jag är väldigt ledsen över att det krävdes en råtta för att inse det till fullo.

Det gjorde naturligtvis att hon aldrig ens blivit påtänkt för parning, men när lilla Randi flyttade in kändes det som att det kanske hade varit precis vad hon skulle ha behövt – för hon tog Randi som sin bebis, tog hand om henne, visade henne allt och lärde  henne allt hon kunde (kändes det som, iaf). Plötsligt blev hon också mycket tryggare med mig och kontaktsökande – kanske hade hon blivit en fin mamma ändå, precis som sin egen mamma? Nå det får vi aldrig reda på – för hon har nyligen fyllt 1 år och är därmed även för gammal för att paras.

Rackarns Rut

Rackarns Rut

Rackarns Rut är en rexad liten chocolate agouti-hona och jag har ett erkännande om henne; hon är favoriten framför andra. Hon är följsam och mjuk, social och kommunikativ. Liten, fin.  Allt detta tyckte jag innan jag parade henne med Hasse, men när hon födde och mammade Kairokullen förstärktes alla mina superlativ om henne; hon skötte uppgiften galant, var mjuk och dedicerad till den och inte alls speciellt intresserad av att rastas med sina vuxna kompisar, fullkomligt tillfreds med att bara vara mamma.

Rut med sina kairo-söner

Rut med sina kairo-söner. Hon har inte snedskalle, det ser bara så ut!

Jaha, Så har vi då kommit till Pollys syster, lilla Penntroll. Hon föddes med ena armen liggandes tätt intill ena sidan och jag trodde först att hon hade ett kroniskt handikapp, men när jag testade kraften i foten och benet, så kände jag att det där nog är något som kan fixa till sig. Troberg på r8forumet berättade också om att han sett liknande på hundar eller katter och att det kunde bero på att de legat i kläm i livmodern, och jag valde att tro på den förklaringen. Penny, som jag kallar henne till vardags, hade lite svårare att hävda sig vid mamma Hjärtats tuttar och blev lite mindre än sina syskon, men utvecklades till synes helt normalt i övrigt. När ungarna lämnade boet hittade snart Penny på en egen variant av sjukgymnastik; en flitigare sandlådegrävare står inte att finna någonstans, det är jag helt övertygad om. Hon skottade ur sanden ur toalådorna och jag sopade upp den och hällde tillbaks den. Flera gånger per dag. Detta var visst ett väldigt bra sätt för hon har sedan dess rört sig helt och hållet normalt. Och i övrigt varit en fantastiskt mysig råtta, även om hon ibland kan vara lite tjurig när hon löper eller är nyvaken.

Litet Penntroll 11 dagar gammal, detalj från bild på hela julklappskullen.

Litet Penntroll 11 dagar gammal, detalj från bild på hela julklappskullen.

Hennes pappa Lennart (Olydia’s Royal Gala) och mamma Hjärtat (Olydia’s Dame de Coer) resulterade i en kull med många färger, där fanns burmese, blue burmese, siames, cinnamon, svart och cinnamon och nyss har jag fått reda på att lilla Penntroll inte alls är en cinnamon ut, utan av färgen curry, en agoutibaserad blue+mink+chocolate, vilket var väldigt roligt att få reda på. Speciellt som jag då också fick reda på att Randi också är en sådan. Detta är inte alls förvånande, tvärtom – det stämmer perfekt med deras stamtavlor, men jag hade inte kunskap om färgen innan.

Jag gjorde ett parningsförsök med Penny precis omkring hennes ettårsdag, i sista momangen, alltså. Hon fick resa till Cosmonita’s och träffa Glimmer’s Chili. Tyvärr tog inte den parningen och jag ville inte försöka så länge eftersom hon redan var i äldsta laget. Därför finns tyvärr inga avkommor efter denna lilla fina överlevare, tyvärr. Men jag hoppas få njuta av henne länge än <3 :)

Såhär ser hon ut idag för ett halvår sedan, min fina <3

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License