Rackarns Råttor

En god och en dålig nyhet

januari 8th, 2009

Den goda först:
Råtz Skarv skulle få sin dom. Var det en cancerknöl han fått under hakan, eller var det en knöl av annan sort? Ofarlig eller farlig? XL klämde och kände och skakade på huvudet och blev konstigt nog överraskad när jag sa ”GÖR DET”, då han funderade högt över hur han skulle undersöka den noggrannare (eftersom den satt så illa till) och kom fram till att det bästa skulle vara att kolla den med ultraljud. Som om jag skulle opponera mig mot att Skarv blev rakad under hakan (för det var det han frågade: ”FÅR jag raka honom?”)?  Fast nu när jag sitter här och tänker igenom skeendet var det kanske mer en fråga till Skarv än till mig, kanske han var beredd på att bli biten när han rakade honom så nära munnen? Nåja. Ultraljud blev det. Det visade att knölen var en cysta, dvs innehöll vätska.

Då bar det iväg ut i undersökningsrummet igen och han satte en kanyl i knölj***ln i akt och mening att dra ur vätskan. Det var dock inte det lättaste för ut kom tjockt grågult var, och även om kanylen var grov var den inte tillräckligt grov. Frun/assistenten Elna skickades att hämta en skalpell och den otäcka bölden punkterades (blääääh) och spolades. XL var mycket imponerad av att en råtta kan vara SÅ fredlig och tålig som Skarv var under hela hanterandet. Han markerade inte ens, trots att han tydligt visade att det gjorde väldigt ont. Han förstod verkligen att jag vill använda honom som avelshane, och uppmuntrade mig också därtill.

Det var alltså den goda nyheten: knölen var en varböld, ingen dum cancer! Nu kan jag fortsätta mina återuppta mina avelsplaner med denna underbaring, som jag är så stolt över!

Därefter en ickenyhet:  Jag hade ju sagt på r8forumet att jag skulle ta med mig Melli och fråga om han kunde ta något slags test för att se vad som orsakar hennes fetma. Hon var med, men det enda besked jag fick var att det krävs ordentliga utredningar och det kräver många besök och kostar skjortan. Så eftersom hon är pigg och jag inte skall använda henne i aveln avrådde han mig från en sådan utredning.

Och nu är det dags för den dåliga nyheten:
Imorse var killarna ute ur buren och efter några dagar av att det som jag hela tiden trott var lite snorighet förvärrats lät han nu som en veritabel rosselråtta. När jag lyfte honom kände jag dessutom att hela bröstkorgen var stel och då insåg jag att jag antagligen lurat mig själv hela tiden – den där ”snorigheten” han uppvisat ibland i form av rosselljud, måste ha varit rossel hela tiden – för rossel bryter inte ner hela lungan totalt över en natt, oavsett den underliggande orsaken till den. Alltså fick han följa med till XL, som lyssnade på lungorna med ett riktigt high-tech-stetoskop och bekräftade min misstanke. Jag sa att jag ville testa att medicinera honom, fast också att jag inte trodde det skulle hjälpa, då han var så där hård över bröstkorgen. Vetten höll med, men skrev ut baytril ändå. Medan han skrev i receptblanketten satt jag och funderade på om jag kanske skulle låta Fjärt somna in istället, men kom fram till att jag lika gärna kunde testa medicineringen.

Jag fick en utskällning av vetten för att jag lät denna rosslande råtta bo i samma bur som en avelshane.  Jag har tidigare (i annat sammanhang) diskuterat frågan med flera uppfödare, och de har alla sagt att det inte är någon orsak att flytta på rosslande råttor, eftersom det ger ett sätt att se om de övriga råttorna i flocken har tillräckligt bra immunförsvar att stå emot ev smitta, och alltså är bra att avla på. Han gav mig (i ljuset av de senaste SDA-diskussionerna) ett bra argument att gå på hans linje istället: genom att låta dem bo ihop, smittar den rosslande de andra råttorna, och att de är symptomfria innebär inte att de är friska. De kan istället vara symtomfria smittbärare. Alltså kommer jag i framtiden försöka hålla råttorna isär så gott jag kan.  Att flytta till lägenheten jag funderar att titta på, en etta på 36 kvm, är antagligen inte ett option då…

Efter veterinärbesöket skulle jag försöka skynda mig till tåget och Fjärt fick åka under min jacka, eftersom jag inte ville sätta honom trångt i transporten ihop med Skarv, knappast att rekommendera när han var nysnittad.

Det tar bara knappt en minut från XLs hus till tågstationen, och snart började Fjärt krångla under jackan. Jag tänkte att han kanske hade det trångt, och fiskade upp honom, bara för att upptäcka att han hade ett anfall med andningsnöd, och stoppade honom i min vinterbonade luva stället. Dock kände jag en karakteristisk doft, och han rörde sig inte mer. Doften var den där som råttor alltid släpper ifrån sig när de dör. Den är väldigt speciell.

Jag hade inte behövt stressa, jag missade tåget ändå. Att komma hem med Fjärt stelnande i väskan var minst sagt otippat. Han är så vacker och ”nallig” där han ligger på köksbänken. Jag funderade en stund på om jag skulle låta obducera honom, men eftersom han inte ska användas i avel och han inte har haft någon chans att sprida ev smitta utanför sin egen flock, avstår jag.

För er som känner er oroliga efter SDA-tråden ska jag här redogöra:

Fjärt har varit på utställning en gång, i maj 2008 på Stora Vår. Sedan dess har det kommit in tre hanar utifrån i mina flockar, en  i slutet av juni och 2 i mitten av juli. Två honor har också anlänt, båda i andra halvan av juli. Sedan dess har det varit lugnt tills LH-kullen föddes i september. 

Jag  själv var på Luciautställningen, men åkte inte direkt dit hemifrån eftersom jag sov hos pojkvännen i stockholm. Där sov jag också innan jag återvände hem.

Bara för att lugna er alla som läst SDA-trådarna, tänkte jag.

Fjärt kan förstås ha fått någon smitta på Stora Vår och sedan varit symtomfri sedan dess fram till nyligen, och om så är är ändå karantäntiden med råge passerad, men jag tror det är troligare att han fått det från sin mamma som börjat rossla på äldre dar, antingen genom smitta, eller genom arv.  Sedan jag satte gamlingarna i tantburen har både Aries och Irma börjat rossla. Ganska nyligen alltså. Aries har däremot varit nysig under hela tiden jag haft henne, dock aldrig snorig med poriforyn kring nos och/eller ögon.

När jag hittills kollat läget med Cornelisråttorna, har endast en ägare rapporterat rossel, något som lugnat mig, eftersom jag varit lite orolig mtp deras mammans nysningar och nu även rossel.  Det var Hästhandlar’n, som nyligen dessutom dog av det. För mig att lägga på minnet är ju då Hästhandlar’ns och Fjärts gemensamma nämnare (förutom att de är kullsyskon): de är hanar och roans. Ifall det i framtiden kan visa sig ha relevans.

Jag har nu lagt min goa fina Fjärt i kylskåpet*, ifall jag ångrar mig och ändå ser någon anledning att obducera. Alltså blir jag tacksam om ni märker någon tankevurpa i detta i såfall skriver det i kommentarerna.

*en råtta som legat i frysen kan inte obduceras tillförlitligt.

3 Responses to “En god och en dålig nyhet”

  1. kicki

    Jag är ledsen att höra att Fjärt tog slut sådär snopet! =(

    Fiffig – och halvsyrran Pingvin – kan vara lite pipiga i nosen ibland (och det var länge sen jag hörde det) men inte så mkt mer än så. Och nu håller jag tummarna mer än tidigare för att det stannar där…

  2. Pernilla

    Ja, jag är ledsen att höra om Fjärt! :(

  3. Sandra

    Åh nej! Inte Fjärt, han var ju så fin! Och jag som igår hörde Ann-Katarin dra en liiiiten rossling. Dock den enda jag hört, men ändå. Hon har ju haft blodet också…

    Fast nu är i och försig jag och Magnus rejält sjuka, och har varit det i en vecka. Det är influensan, hon kanske sympatirosslade?

    Skänker en tanke till Fjärt, en underbar råtta.

Leave a Reply

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License