Rackarns Råttor

Gårdagens hämtfika var precis som jag hoppats på att en sådan ska kunna vara. Bara en sån sak att jag skickade ut ett mail med hämtdatum, och ingen svarade att de inte kunde komma! Trodde nästan inte det kunde vara möjligt! Alla dök alltså upp, och både råttor och människor visade sina bästa sidor. Alvas bästa sida var draksidan, det var ett under att hennes eldkaskader inte satte eld på hela lägenheten! Det är inte lätt att vara liten och van att stå i centrum och plötsligt befinna sig mitt ibland en massa vuxna som inte är ett dugg intresserade av henne, utan bara av råttor. Nåja, hon fick en Agare Bagare Kopparslagare i belöning, så längden kommer det nog kännas bra 🙂 Dessutom är hon en galet söt liten drake <3

Jag hade bakat min favvoäppelkaka och kokt kaffe och donat – det mesta var faktiskt klart när klockan närmade sig två och folk började droppa in, även det ovanligt 🙂

Det kändes härligt att få tillfälle att presentera både mammaAgge och pappaKoi, så att alla köpare fick träffa dem. Agge blev fullständigt upphånglad av Sandra, som ville kidnappa henne. Jag protesterade förstås vilt, Agge ska få bli mamma en gång till!

Koi, som såg lite stirrig ut efter att ha gått från okänd famn till okänd famn ett tag, fixade ändå den ovana situationen galant. På kvällen var han på ett strålande humör, han hade nog fått sin självkänsla boostad av all positiv uppmärksamhet. Det är han isf värd! Han kom springande över golvet och krävde gos och kel, fullt så klart och till synes medvetet har jag inte upplevt att han gjort det förut. Det är alldeles underbart att se, då Koi är min vekaste och mjukaste kille; väldigt bra egenskaper om han också har självförtroende 🙂

Det var också roligt att visa mina köpare hur mina råttor har det och faktiskt att få visa upp mina tanter, som som nu flyttat till egen bur. Den rymmer 3 damer som fyllt 2 år och 2 till som fyller inom den närmsta månaden. Tre av dem är fina och alldeles underbara Råtzor (Chimay, Virgo och Aries). Alla är rörliga och pigga, fast Virgo har en cancerknöl i ena ljumsken och fula bumblefeet, som jag tvättar och smörjer varje dag. Pernilla tröstade mig med att Virgos bumblar inte alls var så farliga, hon hade haft flera råttor med mycket värre. Jag har inte varit med om det förut, därför har jag inget att jämföra med, så det tröstade lite, även om jag tycker att bumblar i sig inte är tröstande alls.

Idag har det droppat in rapporter mestadels om lätta introduceringar, och med kärleksförklaringar till de små liven – det verkar som om deras perfekta personligheter håller i sig i de nya hemmen 🙂

De kvarvarande råttorna är mycket nöjda, för nu har jag bättre med tid och ork för att umgås med dem, det har varit lite dåligt med det de senaste veckorna. Tyvärr resulterade kvällens råttgosande i en dålig upptäckt; jag hittade en ärtstor knöl i Mellis ena armhåla. Det är svårt att avgöra, men jag tror att den är av det dåliga slaget. Imorgon lyfter jag luren till XL, så han får titta på den och ev ta bort den, medan den är liten. Har vi tur är det bara en fett/varknöl, även om jag inte tror det.

Men, tillbaks till det positiva; Tack för igår kära LH-köpare!

5 Responses to “Glädjen med att föda upp råttor”

  1. Mimmi

    Tack själv, för jättegod fika och trevligt sällskap – och mängder av mysigt råttgos!
    Tyvärr hann jag ju aldrig hälsa på Virgo, som jag hade tänkt, och inte de andra vuxna heller förutom de stolta föräldrarna, bebisarna tog liksom all uppmärksamhet… 😉 Du får pussa dem från mig, lite extra på Virgo! 🙂

  2. kicki

    Ja, tack själv! Jag fikade i två omgångar, äppelkakan var jättegod ju!

    Summa far omkring som ett litet yrväder här, och undersöker allt. Sen får hon för sig att hon ska bli kompis med de stora och börjar springa efter dem, och får stryk. Ibland misstar hon uppfostringsförsöken för bus och söker förorättat skydd i mitt knä (snacka om pluspoäng hon vinner hos mig med den självklarhet hon kommer!) ett tag tills hon glömt episoden och gör om samma misstag igen… jag vet inte om hon är ivrig eller lite trög… 😉 Men det är bara pip och inga pälstussar!

  3. Petrah

    Underbart att alla kunde komma i lördags, men råttor är prio och man kan nästan släppa allt annat bara för att få hem något man längtat efter så. Själv dör jag av längtan för den blåa, vi ska dock hämta honom imorgon men hade hoppats på redan i tisdags. Tiden går så låååångsamt.

    Sett kickis bilder på sin lilla, otroligt söt! Du verkar ta så väl hand om människor och även råttliv, god service och att du vill ha god kontakt med köparen för uppdatering efter. Sådana uppfödare som dig finns det inte många av.
    kram !

  4. Kerstin

    Hej!
    Tack för ett mycket intressant råttsamtal på Kantorn idag. Min pyrre var salig av alla doftmolekyler hon sög i sig från dina byxor. Fin hemsida! En fråga: Hur gamla blir råttorna? Hälsn

  5. matten Paula

    Petrah: Du smickrar mig, tror jag 🙂 Det funkar – jag rodnar här! En gôr så gôtt en kan, vettu! 🙂

    Kerstin: Tack själv! Pyrre är ju en ljuvlig jättenallevovve! Och råttorna blir omkring 2-4 år, tyvärr oftare den undre gränsen än den övre ;/

Leave a Reply

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License