Rackarns Råttor

En vecka innan jag åkte till Fårö, gjorde jag sällskap med Lovisa till Olydia’s uppfödning. När vi åkte hemifrån var jag inte ens säker på att jag skulle ha någon råtta ur Big Apple-kullen. Men det skulle jag visst. Det känns inte som det var JAG som bestämde det, utan Illisen. Han stegade fram till mig, klättrade upp på min axel och undersökte mig under ivrigt småpratande (nej, förresten – inte ivrigt – snarare lugnt och metodiskt). Jag är inte människa att motstå sådant.Jag och Illisen

Utseendemässigt är han lik sin pappa, Arinellas Royal Gala, som är rätt feminin till sin typ. Vi får väl se hur han växer till sig, men som det ser ut nu, så kommer han inte gå i avel för sitt utseendes skull, men chansen är överhängande att han kommer få göra det för sitt temperament.

Extra underbart var det att komma hem efter att ha lämnat honom i två veckor med råttvakt och uppleva att han väljer mig igen, att vår kontakt inte ens naggats i kanten. Det är så häftigt när man får sådan kontakt med en råtta! (eller vilket djur somhelst, förresten!)

Grodan och Anna
Grodan dök upp samtidigt
som vi var där. Hon hämtade en av Big Apple-kullens tjejer.

Anna odlar råttor i rör :D
Olydia odlar sina råttbebisar i rör! Spooky! 🙂

Olydia's Staten Island
Illisen bekantar sig med sitt nya hem

Olydia's Staten Island
Lovisa med mamma Magritte

Just nu känner jag mig vansinnigt priviligierad, eftersom jag har mina två små tandtroll från Lina också – och har lika bra kontakt med dem! De fick följa med mig till Fårö, och har haft mig för sig själva där, så de har ju förstås fått lite extra försprång. Att deras introduktion i grabsens flock när vi kom hem gick lika bra som Illisens – dvs helt smärtfritt utan ett endaste litet pip – gör nog sitt till också. Jag har en flock på 7 grabbar som är så fantastiskt trygg och harmonisk att jag nästan vill gråta. Lyckotårar förstås!

Leave a Reply

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License