Rackarns Råttor

Tänkte försöka presentera en råtta ur min besättning/vecka. Jag går ut hårt med Hjärtat, helt enkelt därför att hon numera är äldst i gänget med sina 2 år och fem månader, och jag vill gärna knåpa ihop en presentation, som samtidigt blir en minnesanteckning för mig själv, innan hon lägger magen i vädret.

Hjärtat är råttan som inte riktigt klev ut och presenterade sig för mig när hon kom till mig som liten. Hon var vacker och snäll, javisst, men visade ingen tydlig personlighet, så som jag varit van vid med mina råttor. De har alla haft någonting i sin personlighet som varit deras signum, något som gör att man kommer ihåg dem. Hjärtat var både bra och fin, men liksom ‘bara’ en vanlig råtta. Jag kom snart över det och lärde mig uppskatta det – jag hade ju så många personligheter, och det är inte alltid av godo. Hjärtat har fått två kullar i sitt liv;  Julklappskullen med Olydia’s Staten Island och kamerakullen med Perinone. Ingen från Julklappskullen har ännu gått vidare i aveln, men sist jag pratade med Cosmonita hade hon fortfarande Lego i tankarna för att bli pappa. Från kamerakullen har Minolta blivit mamma till Bibelkullen och Hasselblad till Fire-in-Kairokullen, så det finns en del ättlingar till denna fantastiska hona. Hon har varit frisk som en nötkärna hela sitt liv, tills hon fick sitt första lymfom ett par veckor innan sin 2-årsdag, och nu har hon fått en knöl till. Ingen av knölarna är snabbväxande, så hon får tuffa på så länge det funkar utan att hon verkar ha problem med dem. Tog nya bilder på henne häromdagen – men minns inte var jag kan ha gjort av dem, uppdaterar om jag hittar dem eller när jag tagit nya.

Hon har de senaste dagarna visat början till bakbenssvaghet, tyvärr. Annars är hon, såhär på sin ålders höst, lätt att snacka med, väldigt kelig och kommer alltid när jag ropar på henne oavsett var hon är <3

Hjärtat i karantän hos Johan, mitt ex.

Hjärtat i karantän hos Johan, mitt ex.

ca 7 månader gammal

ca 7 månader gammal

RiP Cosmonita’s Dame de Coer 2011-05-13 ;(

Orsaken var att en av hennes knölar sprack, och en cancerknöl som går sönder läker tyvärr inte, och för att bespara henne en massa behandling och krånglande som ändå inte skulle leda någonstans valde jag att låta henne somna in, trots att hon var pigg och frisk i övrigt, fortfarande bra i hullet, glansig i pälsen om ock med lite begynnande bakbenssvaghet.

Leave a Reply

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License