Rackarns Råttor

RiP mina älskade killar :(

mars 21st, 2011

RiP mina älskade killar - Rackarns Rolleiflex och Cerulean

Förra helgen åkte jag och Roffen till Rembackens och lät Cerulean (född 2008-05-26) och Rackarns Rolleiflex (född 2009-06-16) somna in. Detta sedan jag en tid insett det ohållbara i situationen med att låta dem båda bo ute fritt i råttrummet, som de gjort sedan i nov/dec. Cerry för att han blivit bakbenssvag och Rolle för att han  inte blivit accepterad av flocken trots upprepade försök. Jag har försökt lista ut vad som var fel, men misslyckats. Rackarns Job har uppvisat en överdominans, javisst, men jag tror inte det var hela förklaringen.

Rackarns Rolleiflex

Tyvärr har jag brist på bra bilder på Rolleiflex :/

I höstas fick Rolle flytta tillbaks till mig  från sin köpare, då hans kompisar dog ifrån honom och matten inte ville att han skulle vara ensam. Nu, med facit i hand, hade han haft det bättre ensam kvar hos sin snälla matte än hos mig och jag tar på mig hela skulden. Jag hade helt enkelt inte en tanke på att jag faktiskt hade tre ”pubertetskillar” i min hanbur när jag sa ja. Det var ju dömt att misslyckas! Jag gjorde många försök, Job betedde sig illa; de andra killarna drogs med, men skadade aldrig. Men Rolle var rädd. Han pep och skrek och försökte gömma sig. Och ju mer han gjorde det, desto mer provocerade tycktes killarna bli. Till slut fick han bo fritt i råttrummet med Cerry.

RiP mina älskade killar - Rackarns Rolleiflex och Cerulean

Men även Cerulean var sur emot Rolle, vilket jag aldrig sett honom vara mot någon förut, därför tror jag att det var något mer problem än Jobs överdominans. De bodde så i några månader och Cerry fick umgås med med de andra råttorna när de rastades, även med tjejerna, och de uppvaktade honom hoppfullt då de löpte och ni kan tro han blev upplivad och glad! Rolle fick vara i en låda i vardagsrumssoffan när de andra råttorna var lösa.

På slutet lärde sig Cerry att tolerera Rolle och de låg  ihop för det mesta. Men nu kom Rolle på en ny strategi: anfall är bästa försvar!

Förra fredagen städade jag, torkade golvet och möblerna i råttrummet och tänkte att jag kanske skulle låta dem träffas ännu en gång, lite försiktigt, under min uppsyn. Att lukterna kanske inte var riktigt lika starka och provocerande efter rengöringen. Ack så fel man kan ha. Rolle rusade på Job och begravde tänderna i honom direkt då denne lämnade buren och de rumlade runt längs golvet under stridsrop.

När jag insåg mitt misstag försökte jag dela på dem vilket slutade med att Rolles tänder bytte plats från Jobs rygg till mitt finger. Han tuggade tills det knakade om det och då släppte han till slut. Blodet forsade förstås, det som knakat var när han försökte bita genom benet. Jag tog mig ut i badrummet och släppte honom där för att hålla isär råttorna, försökte tvätta såret och stoppa blodet och SMSade en vän och bad henne komma (eftersom jag trodde att jag skulle svimma). Hon bestämde genast att jag måste åka till akuten, men fick ringa och vidtala sjuksköterska och läkare innan hon lyckades övertyga mig om det. Jag förvånade mig själv med att ha sinnesnärvaro nog att se till att råttorna var inlåsta i burarna och att alla hade torrmat och vatten ifall jag skulle bli borta hela natten. Vännen svabbade blod med moppen som fortfarande stått i sin hink.

När jag väl kom hem igen bestämde jag mig för att  jag skulle åka till veterinären och låta Rolle somna in. Det var inget lätt beslut. När han kom till mig var han en lugn, social och mycket trevlig råtta och dessutom otroligt vacker, bra rex, inte tunnhårig som speciellt rexar av hankön tenderar att bli, Chocolate agouti med stora själfulla ögon. Men på senare tid hade jag lagt märke till att även om han varit trevlig mot mig och andra människor hela tiden och fortfarande var det när han lugnat ner sig igen, så var hans situation så stressande att han liksom blivit förstörd av den: alltid på helspänn och inte helt normala reaktioner när man pratade med honom. Jag kan inte riktigt förklara.

Dagarna innan hade jag också lagt märke till att Cerry haft blod i urinen. Det, tillsammans med bakbenssvagheten, gjorde att jag tog beslutet att de två skulle få följa varandra in i evigheten. Och faktiskt var det nästan ett ännu värre beslut med Cerry, för trots bakbenssvagheten var han pigg som en mört, funkade med alla de andra råttorna, hade ätit upp sig sedan han fick flytta ut och bo fritt på golvet, var glad, social och sprang nästan snabbare på bara sina framben över råttrumsgolvet än de unga friska råttorna på sina fyra. Han var verkligen inte redo för insomning :/ Men på detta sätt skulle jag slippa ensamråttor någonstans, och städningen i råttrummet har varit rätt tung det sista, då Cerry inte kunnat hålla tätt och ta sig upp i toalådorna på länge. Jo, han tog sig upp med framkroppen över kanten, men sedan kissade han ju utanför. Han lämnade kissiga snigelspår efter sig kors och tvärs över hela golvet.

Genom att de bodde löst och Rolle tillbringade hela kvällarna i TV-soffan, var de ju de två råttorna både jag och Roffe lade mest krut på och hade sett mest av de senaste månaderna, så det var en sorglig historia. Vi grät så det skvalade bägge två. Men, trots att jag gråter när jag skriver detta och när jag går igenom bilderna jag tog, så var det det bästa jag kunde göra. Livet som råttägare har blivit mycket enklare, jag slipper ha dåligt samvete för Rolle och Cerry…. Ja, Cerry kunde ju rimligtvis inte ha haft så långt kvar ändå, han skulle fylla 3 i maj. Job kommer att kastreras så fort jag fyllt på råttkassan igen, för även om han fungerar med alla andra råttor och är en ängel med människor, så hade jag sett de där tendenserna innan Rolle kom. Därför känns det bra att säkerställa att han inte kan bli pappa ens genom en olyckshändelse, även om han är den enda från den kullen som visat några sämre sidor.

Jag har ju också Joshua från bibelkullen, han är otroligt mjuk och fin och har inte  ett uns dominans i sig, syrran Rut har blivit mamma nu (Fire in Kairo-kullen) och syrran Ester också (Valutakullen) hos Cosmonita, så det finns chans till gott om ättlingar ändå.

One Response to “RiP mina älskade killar :(”

  1. Rackarns Råttor » Blog Archive » Veckans råtta v. 22; Rackarns Job

    […] hem Rackarns Rolleiflex, eftersom dennes flock dog ifrån honom och han skulle bli ensam. Det tog hus-i-helsicke. Det var ju inte bara Job som var pubertetsmonster, även Joshua och Prins Hatt var det. Det var […]

Leave a Reply

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License