Söndagen den 24:e hörde jag att det var turbulens i råttrummet och när jag gick dit för att kontrollera, var inte bara honorna, som jag själv släppt ut, ute, utan även 4 av hanarna. Hanarnas foderautomat hade ramlat ner och lämnat en lucka i hanburen öppen. Jag samlade in killarna och låste in dem för att sedan kontrollera honorna; om någon löpte och om någon såg påsatt ut, kanske t o m hade plugg. Alla honorna var ute, så alla led ju risk, men den som troligast blivit på tjocken var Berthe, för hon löpte tydligt OCH var tydligt påsatt. Ingen hade dock plugg. Har vägt hela gänget varje dag och så sent som för ett par dagar sedan hade ingen ökat i vikt, så jag var nästan på vippen att pusta ut. Nu har dock både Berthe och Tuttan ökat omkring 30 gr. Även d’Avola har ökat lite grand, men inte så mycket och jag hoppas att den uppgången beror på att hon växer och har ätit mer när jag serverat större mängder mat pga av risken för dräktigheter.

Detta är ju ett elände, speciellt som jag hade planer på att genomföra en välplanerad parning med d’Avola den närmsta framtiden, men den blir nu försenad.

Tur i oturen är ändå att 5 av hanarna inte hade hunnit upptäcka den honbefolkade friheten, utan de låg fortfarande och sov gott i buren då jag kom in i rummet. Det skulle de inte göra om någon av tjejerna hälsat på i buren eller om de själva upptäckt att luckan var öppen.

De som kan vara pappor till de kommande små tjuvparningsungarna är alla bra avelshanar, Rackarns Hasselblad eller  Perinone, Cerulean från Linas och Grodans färgkull eller Olydia’s Staten Island. De tre sistnämnda är alla födda i maj 2008 och rexade. Alla killarna kan  ge agouti, blått och svarta ungar och i kullar efter Staten Island eller Hasselblad kan det även bli burmeser.  Alltså lär jag inte med ledning av färgerna kunna avgöra vilken av killarna som är pappa. Däremot om någon av kullarna enbart skulle innehålla släta bebbar kan jag vara rätt säker på att pappan till den är Hasselblad, som är den enda släta killen. I övrigt kan vi bereda oss på regnbågskullar – spännande!

Nå jag vet att ungarna kommer att ha bra föräldrar, men i stamtavlan kommer det stå att pappan är okänd och de kommer endast  säljas till sällskap och INTE till avel.

De honor jag är ganska säker på kommer bli mammor är alltså Berthe Morisot och Tuttan (Alias Fartherst Star). Berthe har fått en kull tidigare, även det en tjuvparningskull, vilken jag kullade, eftersom jag i det fallet inte kunde vara säker på att det inte var någon av mina fuzzbärande hanar som varit framme. Tuttan har tidigare blivit mamma till vindruvskullen.

Anledningarna till att jag bestämt mig för att inte använda dem i avel mer är att Tuttan rosslar och att Berthe dels är Russian blue och dels bär på dumbo, vilket går stick i stäv med mina inriktningar med toppörat och färgen Graphite. Jag erkänner dock att jag velat väldigt mycket fram och tillbaka eftersom Berthe verkligen är en unik råtta i temperamentet, och jag verkligen skulle vilja göra en ren temperamentsparning med henne. Till följd av det kan jag  ju inte låta bli att hoppas att Staten Island är den lyckliga hanen – för de är helt klart en perfect match. Men även om så skulle vara, kan jag inte vara helt säker på att det är just han. Men skulle så vara blir det fantastiska barn

Nu väntas alltså oplanerade men ändå väldigt bra sällskapsbebisar nedkomma omkring den 15:e februari med leverans, och jag kan inte låta bli att känna att de trots allt är väldigt välkomna. Ni som läser här är också väldigt välkomna med intresseanmälningar!

Nu är foderautomaten säkrad så att jag knappt får loss den själv, kanske jag ska passa på att tillägga också