Rackarns Råttor

Archive for the ‘Råttskötsel’ category

En god och en dålig nyhet

januari 8th, 2009

Den goda först:
Råtz Skarv skulle få sin dom. Var det en cancerknöl han fått under hakan, eller var det en knöl av annan sort? Ofarlig eller farlig? XL klämde och kände och skakade på huvudet och blev konstigt nog överraskad när jag sa ”GÖR DET”, då han funderade högt över hur han skulle undersöka den noggrannare (eftersom den satt så illa till) och kom fram till att det bästa skulle vara att kolla den med ultraljud. Som om jag skulle opponera mig mot att Skarv blev rakad under hakan (för det var det han frågade: ”FÅR jag raka honom?”)?  Fast nu när jag sitter här och tänker igenom skeendet var det kanske mer en fråga till Skarv än till mig, kanske han var beredd på att bli biten när han rakade honom så nära munnen? Nåja. Ultraljud blev det. Det visade att knölen var en cysta, dvs innehöll vätska.

Då bar det iväg ut i undersökningsrummet igen och han satte en kanyl i knölj***ln i akt och mening att dra ur vätskan. Det var dock inte det lättaste för ut kom tjockt grågult var, och även om kanylen var grov var den inte tillräckligt grov. Frun/assistenten Elna skickades att hämta en skalpell och den otäcka bölden punkterades (blääääh) och spolades. XL var mycket imponerad av att en råtta kan vara SÅ fredlig och tålig som Skarv var under hela hanterandet. Han markerade inte ens, trots att han tydligt visade att det gjorde väldigt ont. Han förstod verkligen att jag vill använda honom som avelshane, och uppmuntrade mig också därtill.

Det var alltså den goda nyheten: knölen var en varböld, ingen dum cancer! Nu kan jag fortsätta mina återuppta mina avelsplaner med denna underbaring, som jag är så stolt över!

Därefter en ickenyhet:  Jag hade ju sagt på r8forumet att jag skulle ta med mig Melli och fråga om han kunde ta något slags test för att se vad som orsakar hennes fetma. Hon var med, men det enda besked jag fick var att det krävs ordentliga utredningar och det kräver många besök och kostar skjortan. Så eftersom hon är pigg och jag inte skall använda henne i aveln avrådde han mig från en sådan utredning.

Och nu är det dags för den dåliga nyheten:
Imorse var killarna ute ur buren och efter några dagar av att det som jag hela tiden trott var lite snorighet förvärrats lät han nu som en veritabel rosselråtta. När jag lyfte honom kände jag dessutom att hela bröstkorgen var stel och då insåg jag att jag antagligen lurat mig själv hela tiden – den där ”snorigheten” han uppvisat ibland i form av rosselljud, måste ha varit rossel hela tiden – för rossel bryter inte ner hela lungan totalt över en natt, oavsett den underliggande orsaken till den. Alltså fick han följa med till XL, som lyssnade på lungorna med ett riktigt high-tech-stetoskop och bekräftade min misstanke. Jag sa att jag ville testa att medicinera honom, fast också att jag inte trodde det skulle hjälpa, då han var så där hård över bröstkorgen. Vetten höll med, men skrev ut baytril ändå. Medan han skrev i receptblanketten satt jag och funderade på om jag kanske skulle låta Fjärt somna in istället, men kom fram till att jag lika gärna kunde testa medicineringen.

Jag fick en utskällning av vetten för att jag lät denna rosslande råtta bo i samma bur som en avelshane.  Jag har tidigare (i annat sammanhang) diskuterat frågan med flera uppfödare, och de har alla sagt att det inte är någon orsak att flytta på rosslande råttor, eftersom det ger ett sätt att se om de övriga råttorna i flocken har tillräckligt bra immunförsvar att stå emot ev smitta, och alltså är bra att avla på. Han gav mig (i ljuset av de senaste SDA-diskussionerna) ett bra argument att gå på hans linje istället: genom att låta dem bo ihop, smittar den rosslande de andra råttorna, och att de är symptomfria innebär inte att de är friska. De kan istället vara symtomfria smittbärare. Alltså kommer jag i framtiden försöka hålla råttorna isär så gott jag kan.  Att flytta till lägenheten jag funderar att titta på, en etta på 36 kvm, är antagligen inte ett option då…

Efter veterinärbesöket skulle jag försöka skynda mig till tåget och Fjärt fick åka under min jacka, eftersom jag inte ville sätta honom trångt i transporten ihop med Skarv, knappast att rekommendera när han var nysnittad.

Det tar bara knappt en minut från XLs hus till tågstationen, och snart började Fjärt krångla under jackan. Jag tänkte att han kanske hade det trångt, och fiskade upp honom, bara för att upptäcka att han hade ett anfall med andningsnöd, och stoppade honom i min vinterbonade luva stället. Dock kände jag en karakteristisk doft, och han rörde sig inte mer. Doften var den där som råttor alltid släpper ifrån sig när de dör. Den är väldigt speciell.

Jag hade inte behövt stressa, jag missade tåget ändå. Att komma hem med Fjärt stelnande i väskan var minst sagt otippat. Han är så vacker och ”nallig” där han ligger på köksbänken. Jag funderade en stund på om jag skulle låta obducera honom, men eftersom han inte ska användas i avel och han inte har haft någon chans att sprida ev smitta utanför sin egen flock, avstår jag.

För er som känner er oroliga efter SDA-tråden ska jag här redogöra:

Fjärt har varit på utställning en gång, i maj 2008 på Stora Vår. Sedan dess har det kommit in tre hanar utifrån i mina flockar, en  i slutet av juni och 2 i mitten av juli. Två honor har också anlänt, båda i andra halvan av juli. Sedan dess har det varit lugnt tills LH-kullen föddes i september. 

Jag  själv var på Luciautställningen, men åkte inte direkt dit hemifrån eftersom jag sov hos pojkvännen i stockholm. Där sov jag också innan jag återvände hem.

Bara för att lugna er alla som läst SDA-trådarna, tänkte jag.

Fjärt kan förstås ha fått någon smitta på Stora Vår och sedan varit symtomfri sedan dess fram till nyligen, och om så är är ändå karantäntiden med råge passerad, men jag tror det är troligare att han fått det från sin mamma som börjat rossla på äldre dar, antingen genom smitta, eller genom arv.  Sedan jag satte gamlingarna i tantburen har både Aries och Irma börjat rossla. Ganska nyligen alltså. Aries har däremot varit nysig under hela tiden jag haft henne, dock aldrig snorig med poriforyn kring nos och/eller ögon.

När jag hittills kollat läget med Cornelisråttorna, har endast en ägare rapporterat rossel, något som lugnat mig, eftersom jag varit lite orolig mtp deras mammans nysningar och nu även rossel.  Det var Hästhandlar’n, som nyligen dessutom dog av det. För mig att lägga på minnet är ju då Hästhandlar’ns och Fjärts gemensamma nämnare (förutom att de är kullsyskon): de är hanar och roans. Ifall det i framtiden kan visa sig ha relevans.

Jag har nu lagt min goa fina Fjärt i kylskåpet*, ifall jag ångrar mig och ändå ser någon anledning att obducera. Alltså blir jag tacksam om ni märker någon tankevurpa i detta i såfall skriver det i kommentarerna.

*en råtta som legat i frysen kan inte obduceras tillförlitligt.

Städtanten Hitta <3

oktober 4th, 2008

Som jag tidigare berättat, har jag sparat de gamla soffplymåerna och skurit till dem så att de passar i en låda jag har under råttskåpet. Mina råttor tröttnar aldrig på dem,  plymåerna bereder dem oändligt mycket aktivitet. Mysproffsen bygger väldigt mysiga gosbon i sina gångar att vila ut i efter en dags värv. Behöver jag säga att det är en lätt match att hitta råttorna, när det är dags för inlåsning i buren?

Nu håller jag utkik överallt efter nya, då de här nu är mer gångar än skumgummi. I och för sig gräver de sig runt i allt skumgummispint som jag sopat upp och lagt under plymåerna. En liten film för att illustrera hur bra denna tummelplats är:

Sötaste karamellen i skålen

augusti 26th, 2008

Påbörjade intro I flocken av Mademoiselle Caramelle igår. 5½ vecka har gått sedan hon kom hit. Jag vill att hon skall hitta en plats i flocken innan stora Pet, eftersom jag antagligen kommer köra ännu en karantän efter det ihop med hennes medutställda. Dessutom växer hon så att hon börjar tangera vuxenstadiet och jag tänker att introduktionen blir jobbigare ju större hon blir. Jag kommer sakna morgnarna med henne, då hon rejsar runt i sängen och kräver sparringpartner i handbrottningsträningen som den värsta världmästare. Jädrar vad jag är kär i henne!

Precis i början såg det ut att bli en rätt smärtfri introduktion. Roligast var nog att se Melli, som bara skuttade fram hur glad i hågen som helst, själaglad för den nya kompisen. En snabb vändning på rygg efter en stunds nosande har var allt – exemplariskt beteende, om du frågar mig 😉 Nu, efter ett dygn ser det inte lika smärtfrit ut längre. Inga skador på kroppen, men mina honor verkar ha dille på att jävlas genom att bita små nykomlingar i svansen *morr*.

Virgo har fått en knöl. En ganska stor och mjuk en, mjukt inbäddad i hennes fettvalkar på höger sida mellan bakbenen. Den har vuxit fort; jag såg den första gången iförrgår, och den är redan mycket större. Hon fyller ju snart 2 och är duktigt fet, så operation känns inte riktigt som ett alternativ. Hon får nog gå med knölen tills det känns som den hindrar henne eller hon verkar lida på något sätt.

Apropå det, har Sasha fyllt 2 för lite över en vecka sedan. Hon firade sin dag med att kela, vilket inte riktigt varit hennes stil. Hon är frisk och pigg, bara lite flintis på ryggen, rex som hon är 🙂

Nästa att passera 2 årsstrecket är Irma. Det kan man inte tro, hon är som en liten unge – både till utseende och sätt! Jag hoppas att hon blir långlivad min vackra men för avel odugliga råtta <3

En annan dag i sunkpalatset

augusti 18th, 2008

Jupp. och jag är ju inte den som bryter ett löfte om jag inte måste. Jag skulle fortsätta berätta om vad som hänt sedan under sommaren i sunkpalatset. Jag vet inte om jag minns allt, men de viktigaste sakerna sitter nog kvar, som att Miso dog måndagen den 11 augusti. Från att ha varit pigg och helt normal var hon plötsligt död. Nå, jag var faktiskt beredd. Hon hade haft lungproblem sedan länge och de förvärrades när hon blev förstoppad och jag trodde att hon inte skulle överleva den gången.

Det gjorde hon, men var i fortsättningen ännu lite mer påverkad av sina lungproblem. Jag skriver inte rossel, för hon rosslade nästan aldrig, men det syntes att hon hade problem, hon bukandades. Hennes sista två veckor höll jag ögonen på henne, då jag tyckte det förvärrades och jag tänkte tanken att stunden då det var dags att åka till veterinären en sista gång nog snart var kommen. Hon dog hastigt, jag tittade till råttorna 5.30 på morgonen och då var allt frid och fröjd, för att när jag nästa gång gjorde det vid 8.30, Miso låg död och halvt likstel på torrmatshyllan. Jag tippar på att hon varit på väg för att ta sig en bit mat och plötsligt fick en stroke eller hjärtattack efter den långdragna ansträngningen av den krånglande lungan. Vyss lull, lilla Miso, du ska få din sista viloplats jämte Råttentått och DymDym.

Söndagen den 10/8 brunstade Agge, och jag lät henne dejta Koi i köket. Ofta försöker ju honorna spöa upp de närgågna hanarna, men så icke i detta fallet. De fattade tycke för varandra genast och Agge visade tjänstvilligt upp sina intima delar för den snygga grabben, som lika tjänstvilligt satte på. De fick hålla på en 5-6 timmar tills jag tyckte att det var dags för mig att gå och lägga mig. Jag har inte sett att hon har löpt efter detta, så chansen är stor att parningen tagit 🙂

Agge är en ganska liten Agouti rex-tjej som nu mognat till och blivit riktigt trevlig; livlig, social och påhittig men ändå mjuk till sitt sätt. Väldigt lik sin mamma Aries, faktiskt. Som bebis var hon rätt smal och lång i kroppen, men nu har hon vuxit till sig och blivit fin och proportionerlig.

Koi är en vacker, lugn och kelig silver black hane uppfödd av Niina Lähdekorpi och Niina Englund i Finland. Av denna parning förväntar jag mig livliga, sociala och snälla råttor i färgerna agouti, black, blue och blue agouti.

De senaste 4 månaderna har alltså tre råttor fallit ifrån (DymDym, Råtten och Miso) och 6 kommit till (Hitta Hitteråtta, Olydia’s Staten Island, Cerulean & Perinone (ni känner dem som Karius och Baktus) Mademoiselle Caramelle och Petit Myrtille. Jag har just betalat in avgifterna för mina anmälningar till stora pet, där jag kommer visa upp alla nykomlingarna utom Hitta. Jag har lovat att sekretera, så jag hoppas att jag hittar någon som kan ställa upp och hjälpa mig att bära fram mina råttor..?

Petit Myrtell

Petit Myrtille (foto: Kicki Sundberg)

Eminent hjälp!

augusti 6th, 2008

Puff, min dotter, har semester nu och var här idag och klippte klorna på ALLA råttorna! Det var inte ens svårt att övertala henne, som det alltid brukar vara (typ omöjligt). TACK, min sötunge! Vi räknade ut att när hon var färdig med allihopa hade hon klippt 320 klor! eller, egentligen ”bara” 304, eftersom jag klippte Illisens klor i förrgår. Och kanske några få färre till, eftersom jag också klippt några klor här å där på en del av de andra. Jag försöker ju då och då när jag märker att deras klor är långa, men får oftast ge upp ganska snart. Dubbelseende och kloklippning går liksom inte ihop.

Friskkontroll 26/7 2008

augusti 2nd, 2008

Rackarns råttor går kontinuerligt igenom friskkontroll genom att jag umgås mycket med dem och då gosar, känner igenom och iakttar mina små råttkompisar.

Ibland gör jag dock en noggrannare heltäckande kontroll, då jag först känner igenom hela råttan noggrant efter knölar, sår eller andra konstigheter. Jag tittar på ögonen; att de är klara, pigga och öppna, på öronen, som ska vara rena och öppna, på nosen som även den skall vara öppen och utan poryfyrin (=råttornas snor, som blir rött när det kommer i kontakt med luft) omkring. Tänderna ska inte vara sneda eller för långa. Klorna kontrolleras; att de inte är för långa, eftersom det kan medföra att råttans tår får en skadlig ställning mot underlaget. Även ryggrad och svans får sig en genomklämning, för att kontrollera att inga knyckar eller skador finns. Jag iakttar även råttans rörelsemönster. Slutligen lägger jag örat till djuret och lyssnar på lungor och luftvägar, för att så tidigt som möjligt upptäcka ev missljud. kontollen avslutas med vägning.

Så här kan mina anteckningar över en kontroll se ut (råttorna listas i åldersordning, yngst -> äldst.

Hanar:
Karius (Lina/Arinellas färgkull): UA. 307 gr.
Baktus (L/A färgkull – Cerulean): UA. 314 gr.
Olydia’s Staten Island: UA. 315 gr
(Rackarns) Hans Excellens Stadsminister Olof Palme: UA. 628 gr.
(Rackarns) Fjärt i Uniform: UA. 565 gr
Koi wa action Eiga: nyser lite, men är helt klar i lungorna. 628 gr.
Råtz Skarv: UA. 593 gr.

Honorna:
(Rackarns) Medborgarinnan Agda Gustavsson: UA. 380 gr.
/Babetts/Melli: UA. 373gr
Hitta Hitteråtta: UA. 234 gr.
(Rackarns) Medborgarinnan Agda Gustavsson: UA. 380 gr.
Råtz Albatross: lugnare, inte alls så nervös och otrygg som tidigare. UA. 415 gr.
(Rackarns) Miso: UA (förutom hennes sedan tidigare kända lungpaj). 437gr.
Råtz Virgo: UA. 675 gr. Fet!
Råtz Aries: icke alarmerande tumör på ryggen, höger höft. I övrigt UA. 470gr.
Råtz Chimay: har under en längre tid varit vad jag brukar kalla för ”ögonsnorig”. Droppade i lite ögonsalva, i övrigt UA. 625 gr.
Irma (privatuppfödd): UA. 383gr.
Sasha (zooråtta): UA. 481 gr.

Jag konstaterade  iom denna kontroll att den lilla förkylningen som härjat i uppfödningen nu givit med sig. Skönt!

Sedan den har också Koi helt slutat nysa och snora, Chimays ögonsnorande nästan helt försvunnnit, Aries tumör visat sig vara en fettabcess, som jag klämde ut en fettkula ur, men bedömer att en-två st nästan lika stora finns kvar till senare tillfälle.

Kloklippningstips

april 10th, 2008


Kloklippningstips

Originally uploaded by Heavenly

Det här är ett bra sätt att hålla en råtta på när du ska klippa klorna på den. Det är bra att vara två, en som håller och en som klipper. Bra ljus är en nödvändighet. (foto: Lovisa Tärnholm, modell: Ture)

Lagad Virgo

mars 20th, 2008

Idag har Virgo och jag gjort en utflykt till XL i örbyhus. Hon har haft en knöl på halsen ett tag, den har vuxit väldigt sakta och jag hoppades förstås på att det skulle visa sig att det var en abcess av något slag. Men den svullnade upp tidigare i veckan och verkade öm, vilket gav mig anledning att undersöka den noggrannare, och jag konstaterade att den hade ”trådar” inåt==tumör, troligen en elakartad. I tisdags när Lina var här och hjälpte mig med kloklippning, fick Virgo ett sår på sin knöl (nej det var inte Linas fel, plötsligt blödde hon bara). Jag ringde XL igår och fick en tid.

Vi började dagen med vad jag tänkte skulle vara en mysstund i sängen; jag, Virgo och lilla Agge. Speciellt mysigt blev det nu inte, om man inte är typen som gillar galet omkringspringande råttor, därtill också galet omkringkissande(!). Jag gav upp efter en stund och tog tjejerna med mig in i köket istället, där jag gav Agge lite morgonvälling medan Virgo rejsade runt på golvet på ett sätt jag inte trodde hon var kapabel till med sin kroppshydda (hon har blivit jättetjock, TROTS min nyttiga mat).

Sedan bar det iväg till Upptåget och väl framme hos veterinären luftade jag min oro för sövning – jag menar, när det är en SJUK råtta, är man ju på nåt sätt beredd på att komma hem utan den. Virgo var inte sjuk, hon hade bara en dum knöl som jag tyckte kändes som en elak en. Jag hade ju också kunnat vänta och se hur den utvecklade sig, men då kanske hon verkligen hade blivit sjuk och knölen kanske inte skulle vara lika lätt att operera, och/eller hon skulle vara känsligare vid sövning. Jag ville alltså att den skulle tas bort nu, på en gång. Och jag ville ha med henne hem igen.

Hundvågen (fasen att jag inte fotade!) visade 0,6 kg *blush*. Vägningen slutade med att jag krälade runt på golvet för att försöka fiska ut Virgo från bakom kylskåpet i rummet bredvid, snart krälade även veterinären (fasen att ingen fotade !). När hon blivit framfiskad gav han henne en lokalbedövning kombinerat med en låg dos anestetikum. Efter operationen som inte tog mer än 10 minuter fick vi stanna så länge vi kunde innan upptåget gick hem igen, så att han kunde övervaka att allt såg bra ut, att hjärtat slog som det skulle och att andningen fungerade. Han vätskade också upp henne som man brukar göra med labbråttor efter en operation. Eftersom allt såg bra ut, stoppade jag Virgo under tröjan för att hålla henne varm, och åkte hem. Jag gick från stationen och hämtade en hämtsushi på vägen, och då vaknade Virgo till lite. Det tog dock lite tid innan benen bar henne igen, men jag vet inte hur länge, eftersom jag somnade i soffan efter att jag stoppat i mig maten och sov flera timmar. Men nu på kvällen lät jag henne gå ut ur sjukburen och då sprang hon precis som vanligt igen 🙂

I love XL vet!

Miso-uppdatering

mars 10th, 2008

jamen, Miso ja. Jag är väldigt glad att hon inte lurade mig att gå till veterinären i lördags och ge henne den avslutande sprutan. Fast ett tag på lördagskvällen trodde jag att jag hade gjort en miss. Då var hon verkligen dålig.

Imorse, däremot, kom hon galopperande emot mig, alldeles lättad och lycklig. Jag riktigt såg hur hon skrattade! Jag satte in henne till flocken och hon satte genast igång att leka och stöka, och dessutom kastade hon sig över maten som fanns kvar i skålarna. Jippiii!

Nu är det utetid för chicksen, och hon jagar Agge för allt vad tygen håller – hur pigg och frisk som helst. Nyss satt hon också på grabbarnas bur och smaskade banan för det vilda.

Det blir dock ingen parning med henne, eftersom hon har ett missljud i lungorna. Jag tror fortfarande att hon hade en förstoppning och blev så dålig att det drog med sig hennes lungkollaps, som, även om det verkar mycket bättre även med det nu, inte är helt bra. Jag har tyvärr inget hopp om att det ska bli det heller. Så det kommer dröja ett tag innan nästa kull, eftersom jag just nu inte har någon hona som är tillräckligt bra eller redo att avla på. Fast faktiskt flera hanar, men de är det ju inte bråttom med, tvärtom 🙂

Grönsaker

januari 4th, 2008

Ännu en kost-post. Den här gången om grönsaker.

Jag brukar ju tjata om ”fria grönsaker”. Med det menar jag grönsaker som inte har så högt kolhydratinnehåll. Här är några exempel på sådana:

Grönsallad; huvudsallat, isbergsallat, kinakål etc…
Gurka
Broccoli
Tomat
Morot
Grönkål
Brysselkål

well, you get the picture… Hoppas jag?

Att färgrika grönsaker innehåller mer antioxidanter och vitaminer, är ett litet enkelt kom-ihågknep.

Ärtor och majs har förstås jättemycket nyttigheter i sig, men också ett högt kolhydratinnehåll jämfört med de fria grönsakerna. Kolhydrater är ett gemensamt namn för sockerarter. I ärtor, majs, potatis och bröd finns det främst i form av stärkelse.
Råttorna behöver det, precis som vi. Men inte hur mycket som helst.

Därför kan det vara bra att inte vräka på alltför hårt med ärtor-, majs- och paprikablandning, alternativt dra ner på andra källor till kolhydrater, enklast genom att minska på potatis, ris och pasta när de får baljväxter och majs. Alltså; ge dem ärtor och majs ISTÄLLET FÖR exempelvis potatis.

Många råttor ratar morot, men prova olika sätt att ge det. Mina äter t ex hela morötter, men rensar bort småbitar om de dyker upp i maten. Jag har dock inte testat att purea dem och röra ner i maten, kanske det kan funka?

http://www.fruktogront.se/ finner du massor av information och inspiration. Studera näringstabellerna också! Där kommer du att upptäcka hur ofantligt nyttigt det är med avocado, spenat, nässlor, grönkål och brysselkål, t ex. Där kan du också se vilka grönsaker som har högt kolhydratinnehåll om du känner dig osäker.

Och – kom ihåg att när du lär dig hur du ska föda dina råttor bäst, lär du dig samtidigt vad du själv mår bäst av :).

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License