Rackarns Råttor

Archive for the ‘Råttskötsel’ category

Rackarns oroligt

juli 28th, 2011

Jag har en sån där butiksback som råttorna brukar husera i i råttrummet som de vill, men när någon blir sjuk brukar jag ställa den i soffan, inreda den med mjuka rena handdukar och fräsch toalåda för att hålla dem i en lite mindre bakteriestinn miljö än buren och ha den närmast mig där jag är. Hålla lite tätare koll.

Det var i mina mått ganska länge sedan backen fick agera sjukstuga nu, men nu är den proppad, känns det som. Det är inte alls roligt när sjukstugan har innevånare – och just nu bor Polly Pocket i den och även d’Avola.

Polly Pockets cancerknöl på sidan av magen, antagligen en juvertumör, har blivit jättestor, men hon har hela tiden varit pigg och fräsch hängt med på aktiviteter, ätit och druckit bra. Veterinären gav mig ett bra pris för operation och avgjorde att hon var i utmärkt skick för operation, men när jag kommit till beslutet att den skulle genomföras – hade hon fått en knöl till :(

Denna satt mer illa, på framsidan av halsen, där de stora blodkärlen, lymfkörtlar och viktiga kroppsvägar sitter. Det är riktigt riskabelt att genomföra operationer i det området och veterinärer brukar sällan vilja ge sig på det. Då tog jag beslutet att hon får tuffa på tills jag ser att hon inte vill mer eller tills någon av knölarna hindrar hennes framfart. Trots att den första knölen är riktigt stor nu, så hindrar den henne inte alls och hon är fortfarande i gott hull och väldigt social både med mig och kompisarna.

Halsknölen däremot fick en ful stor fläck på ytan för knappt en vecka sedan, som fick mig att tänka på den hudcancer som förra pojkvännens katt hade. Väldigt otrevlig. Det var dock helt och inte sprucket, men jag väntade mig att det bara var en tidsfråga. Mycket riktigt – för ett par dagar sedan hade den spruckit. Man brukar använda bactrim till varande bölder och sår, så jag tänkte att ”jag testar!” – det är det eller döden på en gång, i det läget har man ju liksom inget att förlora.

Spruckna cancerknölar brukar inte läka, inte ens få skorpa på sig – men jag tror faktiskt att bactrimen funkar, för Pollys sår ser jättefint ut!? Det är nu nästan helt varfritt och jag kokar ur det en gång/dag med 3%-ig väteperoxid. Idag beställde jag tid veterinärtid för undersökning och antingen operation eller avlivning – vi ska dit på tisdag och jag är väldigt hoppfull, kanske mer än jag borde vara.

Kanske får då också d’Avola hänga med om hennes hängighet inte givit med sig. Det är bara några dagar sedan hon fyllde två, och då jag märkte att hon var rätt burrig, även om hon hängde med de andra ut på rastning och sprang om kring med god fart.

d’Avola har ju rosslat till och från under nästan halva sitt liv, men inte värre än att en kombokur (Baytril+Vibranord) med antibiotika hjälpt varje gång. Men nu var hon som sagt burrig och bara på ett par dagar har hon magrat av betänkligt men visar inga tecken till rossel.

Hon sitter i sjukstugan för observation och extra näringsrik mat med nötter och blåbärsavokadovälling med äggula i och ännu en antibiotikakur, men henne har jag faktiskt en rätt dålig känsla om. Det känns som om det är samma åkomma som Hasselblad ganska långsamt dog av; ett adenom på hypofysen. Hon är kraftlös på samma sätt som han var och dåsig, men i övrigt inga som helst sjukdomssymptom. Hon äter bra och reagerar på tilltal och njuter av kel. Kraftlösheten sitter i hela råttan, så det är ingen bakbenssvaghet som gör sig påmind, när hon väl går, går hon helt normalt.

Fast just nu ligger hon och Polly som yin och yang i sjukstugan och blir extra älskade. Håll tummarna för mina flickor! Om de faller ifrån nu, blir Bäbis, Penny och Rut ensamma vuxna råttor bland idel ungdomar och barn i flocken, det känns inte helt bra, tycker jag.

Om pälslösa råttor

mars 8th, 2010

Skrev ett svar på r8forum om nakenråttor, hur de är att äga och vilka problem de kan föra med sig. Klistrar in det här, eftersom jag har minne som en guldfisk och behöver slå upp saker om och om igen. Tänkte det kunde vara bra att spara en kort sammanfattning för mig själv som är enkel att hitta igen.

”Det beror lite på vad det är för nakenhet de har. Om det är dubbelrex eller ‘äkta naket’ och vilken nakengen det isf handlar om. Om du inte hittat nåt vettigt vid googling, är det nog dags att se över dina googleskills eftersom det finns MASSOR. ;D
Äkta naket är framavlat i labbmiljö till djurförsök av krämer och kosmetik. Det finns 25 kända nakengener, men det kan ha tillkommit ytterligare mutationer av dessa. De mutationer som smugit sig in bland svenska tamråttor är såvitt man känner till tre:

Fuzz (fz) och Rowlett nude (rnu): båda dessa är starkt förknippade med njurproblem. Man kan försöka förebygga genom att ge dem en proteinreducerad kost, dvs HÖGvärdigt protein, men i små mängder.

Shorn nude (shn) saknar Thymus och därmed en väsentlig del av sitt immunförsvar. Blir lätt sjuka och lever kort.

Dubbelrex: Har jag ingen erfarenhet av. Men mig veterligen ökar inte dubblerad rexgen risken för sjukdom. Dubbelrexar tappar pälsen fläckvis, men får tillbaks den igen för att tappa på andra ställen.

Det fanns en jättefin och bra artikel på rattor.ifokus om att äga nakenråttor, men jag hittar den tyvärr inte nu, någon annan kanske vet vilken artikel jag talar om och vem som skrev den, så att blir det lättare att söka? Den gick iaf ut på att författaren hade beslutat sig för att sluta med (att äga) nakenråttor, eftersom denna upplevt så mycket hälsoproblem med dem.

Själv har jag två fuzzar, ett olycksfall i uppfödningen. De är idag 14 månader och ännu har jag inte sett något av de hälsoproblem som jag varnats för. I det dagliga livet ser jag att de gärna vill sova trångt och varmt med alla sina pälsade, mjuka kompisar, och kuddstopp och fleecehängmattor är populära inslag i inredningen.

De är båda fulla med ärr, eftersom de lätt gör illa sig utan skyddande päls, och de har så gott som alltid något eller några färska sår.

Därför har jag försökt se över deras miljö för att minimera saker de kan riva sig på, men som de flesta vet, är råttor rätt oförsiktiga med varandra i sin framfart – de tar gärna genvägar över varandra, och även om jag är noga med att klippa klorna ofta, så är det omöjligt att få bort riskerna helt.

Eftersom jag tror att man anpassar sig efter sina förutsättningar tror jag inte att kyla är ett stort problem för dem, men jag tar ju inte ut dem när det är kallt och jag brukar gnugga händerna om de är kalla innan jag tar i naknisarna.

Jag tror också att man bör smörja in dem med solskyddskräm om man vill ha dem ute i värme och sol. Jag badar inte mina nakenråttor.”

Häromdagen fick jag reda på att råttor inte har någon gallblåsa. Det gav också tydligt svar på VARFÖR råttor ska ha fri tillgång till torrmat, något jag alltid undrat över förklaringen till, men aldrig fått svar på. Nu känner jag mig glad för att jag följt den rekommendationen trots att förklaringen uteblivit, för resultatet kan annars bli att råttorna får magsår om de går med tom mage. Istället är deras lever proportionellt sett väldigt stor. Intressant att veta är också att möss faktiskt HAR gallblåsa. De små gnagarna är kanske inte så lika som de ser ut?

<Råttans matsmälningssystem> (varning för dissektionsbilder)

Jag tyckte det var lite pinsamt att jag inte visste, men ingen av dem jag pratat med om det, varken uppfödare eller råttentusiaster, har vetat om om det – så nu känns det inte så okunnigt och pinsamt längre :)

Tack till Lotta, en av mina råttintressenter, som jobbar (eller var det HAR jobbat?) som försökstekniker, och har gått både häst- och djurvårdarlinje  och som uppmärksammade mig på detta. Jag älskar att få nya lärdomar!

<Länk på kul> – med flera fakta om råttors anatomi kort listat och förklarat. Dock inte med källor, så den hugade kan ju kontrollera uppgifterna på egen hand, kanske :)

<Om matsmältningssytem i allmänhet där råttan berörs speciellt.> Här framkommer att råttor inte kan bryta ner animaliskt fett så bra (vilket bl a är gallans uppgift).

Nakenråttor av typen fz (fuzz) har bevisat ökad genetisk benägenhet för njursjukdom. Därför har jag lovat de som köpt fuzzar från min nyårskull, att skriva ihop en artikel med kostråd för just dem. Förlåt att det tagit tid!

Följande grundar sig på kostråd för njursjuka människor, men eftersom människor och råttor medicinskt fungerar väldigt lika, bör de funka bra för råttor också. Jag vill poängtera att jag naturligtvis inte sålt sjuka råttor, däremot löper fuzzarna ökad risk för just njursjukdom. Min tanke är att man kanske kan förhindra, eller i alla fall fördröja att sjukdom bryter ut om man ger dem ‘njursnäll’ mat.  Det blev ingen artikel, istället har jag fixat ett urklipp ur Njurförbundets broschyr om kost för njursjuka. Eftersom jag inte hittat någon pålitlig information om exakt vad problemet blir med njurarna, är det också svårt att ge exakta råd.

Vad bör Njurvänlig kost innehålla?

Mer av

Omega-3
Kalium för att sänka blodtrycket
högvärdigt protein (i små mängder)

Mindre av

nitrat (salter)
kalcium
fosfor
övrigt protein

Det finns speciella foder för njursjuka hundar (t ex Royal Canin RENAL, Hill’s Prescription Diet) om man vill ta en genväg

njurkost (pdf)

Revidering av kostråd

juli 23rd, 2009

Eftersom jag nyligen upptäckt att flera råttor från min uppfödning blivit riktigt feta, har jag börjat betvivla mina egna kostråd.

Jag tycker mig ha sett olika två typer av fetma hos råttor; den som kommer av undermålig eller felaktig kost och som ger plufsiga råttor med mjuka valkar, och den fetma som kommer av genetisk betingning som inte ger plufsiga råttor, utan bara väldigt stora. Själv har jag hittills under min ”råttkarriär” varit med om två råttor av den sist nämnda varianten. Jag grundar inte detta på vetenskapliga studier, utan på egna, empiriska, därför välkomnar jag andras iakttagelser omkring råttfetma.

I och för sig vet jag inte om mina köpare följt mina råd, men har sett att några av dem ger färdigblandat torrfoder från djuraffär eller livsmedelsaffär. De innehåller mycket tomma kolhydrater i form av puffat ris, helt onödiga pellets och massor av solrosfrön och nötter.

Jag håller med anledning av dessa små tjocksmockar på att utarbeta nya kostråd. Jag har lite snabbt gått igenom matposterna här på min rackarnsblogg och reviderat en del.

TORRFODRET
Det jag hittills kommit fram till är att det viktigaste i torrfodret är spannmålen. Även nötter och solrosfrö är bra, då det tillför vegetabiliskt fett som mättar och innehåller mycket nyttigheter. Annat är egentligen onödigt. Med spannmålen får råttorna i sig rikligt med kolhydrater, vilket de har ett större behov av än vi människor (procentuellt sett, förstås).

BLÖTFODRET
Vad gäller blötmaten har jag istället tagit bort merparten – nästan alla – kolhydraterna och ger enbart ren fisk eller rent kött och massor av grönsaker. Till detta lägger jag ofta till en fet sås eller häller över nyttigt fett såsomoliv- eller solrosolja. Avocado kvarstår som favorit. Fettet är till för mättnadens skull.

Vad är skillnaden nu då?

När mina råttor fortfarande fick en kost som var kolhydratrik var de OMÄTTLIGA. Jag försökte hålla ner portionerna för dem. De kändes aldrig mätta. Eftersom det är mycket svårt att styra hur mycket varje individ i en flock äter har jag kommit fram till att detta inte varit en optimal metod. Mina råttor har visserligen inte blivit feta, men som sagt, de kändes aldrig mätta, trots att de åt soprent i både blötmatskål och torrmatskål på ett kick. Ändå vägde och mätte jag maten noga och vet att de fick alldeles tillräckligt i bra proportioner. De har inte fått fri tillgång till torrmat, utan drygt en msk/dag och råtta.

Nu får de samma mängd torrmat, och nu fungerar den gamla devisen att råttor ska ha ”obegränsad mängd torrmat”. Med den fetare blötmaten håller de sig mättare och äter inte soprent i torrmatskålen, oftast är det rätt mycket kvar. Borta är det desperat hungriga kroppsspråket och stämningen i buren känns mer harmonisk. Än har de inte lagt på sig och blivit feta och jag tror inte heller de kommer göra det. Glöm dock inte att denna nya kosthållning inte har testats under så lång tid ännu. Jag kommer förstås fortsätta att hålla koll och revidera mina kostråd om det behövs, efter vad jag kommer fram till. Vill och kan ni som läser här bidra med erfarenheter och slutsatser, är ni väldigt välkomna att göra det i kommentarsfältet.

Värt att notera vad gäller de feta råttorna jag nämnde i början är att de alla 5 kommer från  samma kull, att de bor i tre olika hem, olika flockstorlekar och miljöer. Alltså kan deras fetma tyda på att just den här kullen faktiskt bär på anlag för den typ av fetma de råkat ut för, att det inte enbart beror på deras kosthållning. Dock har alltså inte de råttor jag själv har från den kullen blivit feta. Att jag fått ögonen på dem just nu beror på att jag nyligen varit semestervakt åt 4 av dem, en bor granne med mig och en 6:e bor också nära och är väldigt stor, men inte alls FET på samma sätt. Två av kullens vackra roankillar gick ju tyvärr en för tidig död tillmötes på grund av rossel. Ingen av dem var då feta, men de blev ju inte heller så gamla, ingen kan veta hur de hade sett ut nu om de hade levt.

Nästa vecka åker jag och hälsar på ett 7e kullsyskon, och jag hoppas att  jag då också får tillfälle att titta till ett 8e, vars storlek jag har för mig vi gjorde stora ögon åt redan förra sommaren. Därefter har jag under kort tid sett alla 9 kvarvarande råttor från kullen – det ska bli mycket intressant.

Jag är förstås orolig för att det kan vara känsligt och jag vill ju inte att ägarna ska känna sig anklagade. Mitt syfte med detta är bara försöka utröna orsaken till att flera ur den kullen lagt på sig så. För att kunna utveckla mina kostråd så att de blir bättre.

Samma dag som Nyårskullen levererades hittade jag en knöl, stor som ett knappnålshuvud ungefär, mitt på Kois bröstkorg. Den har vuxit, men han har inte verkat störas av den. 

Den senaste veckan har han varit lite retlig mot burkompisarna, ett beteende jag aldrig märkt hos honom tidigare, därför gick jag iväg till veterinären med honom igår. Det är en lååång och äventyrlig historia i sig, men sammanfattningsvis så blev den nu olivstora knölen bortopererad och det var en cancerknöl av godartat slag. Veterinären tyckte inte att den behövde tas bort, men jag insisterade på det eftersom den växt som den gjort och även om den är godartad, så kommer den att vara ivägen för honom om den växer mer. Knölen satt alltså mitt på bröstkorgen och var ingen juvertumör (jo, även hanar kan få juvertumörer).

Operationen gick bra – han var vaken men groggy efter 45 minuter och jag är VÄLDIGT nöjd. Rekommenderar verkligen gasnarkos! Koi var rätt groggy på kvällen – men när natten kom o h jag skulle gå och lägga mig far det fullt sprut på honom. Han verkar inte ha ont, ryggar sig inte för några rörelser och så, så jag har gott hopp om Kois fortsatta leverne :)

Ett litet bildspel som illustrerar hur jag krossar en halv tablett ronaxan, mixar en mousse av ärtor, avocado, olivolja och citron som jag sedan serverar på en Svartvinbärsspegel. I moussen finns då forstås den pulveriserade ronaxantabletten och svartvinbärsspegeln är Provivadryck som syftar till att sköta om lilla Aries mage, då antibiotika hårt frestar på mage och tarmar.

Aries är verkligen en liten pärla, en gumma som förtjänar att skämmas bort. Nu får hon vara ute så mycket hon vill, ligga i soffan med mig medan jag datar, springa efter mig när jag lagar hennes mat <3 kärleken till en gammelråtta går nog inte att toppa! Det är svårt att acceptera att en råtta som är 2 år och 5 månader inte kommer leva så länge till, hur pigg och härjig hon är är. Nu ska jag plocka bort bottnen på hennes bur och ställa den direkt på golvet, så att hon lätt kan springa ut och in som hon vill. Oftast hittar jag henne i korgen med hundleksaker, där trivs hon.

Gråter och snorar här, men jag ska försöka berätta om Skarv. För ungefär 2 månader sedan fick Skarv en knöl under hakan. Eftersom jag planerat avel med honom hastade jag genast iväg till XL för att ta reda på vad för slags knöl det var. Han kollade den med ultraljud och kom fram till att det var en varböld. Jag blev skitglad förstås, han tömde och spolade den och vi åkte hem med ordination om fem dagars baytrilkur  (jag tyckte det lät lite, men veterinären borde ju veta bäst). Jag fick inte några vidare intruktioner om hur jag skulle bete mig, men det beror nog mer på att XL trodde att problemet var löst.

Det var det dock inte. Bölden vätskefylldes igen och igen och jag fick tömma den på egen hand. Sköljde, som veterinären hade gjort, med koksaltlösning efteråt. I slutet av vecka 7  pratade jag med honom och han tyckte att det skulle göras bakterieodling på eländet, så att rätt antibiotika kunde sättas in. Jag fick en tid hos Ywon Rochas, som jag fått höra ska vara en riktigt duktig råttveterinär. Hon tittaden hastigt på bölden och sa att Skarv skulle opereras, lyssnade på hans lungor och hjärta och sa att han var i så gott skick att det nog inte skulle innebära några problem. Sedan gav hon mig en prisuppgift på 3-4000 kronor och att jag fick räkna med kanske en tusenlapp till, eftersom det antagligen skulle bli komplikationer.  Plötsligt började hon prata om att prognosen var dålig och att han skulle tas bort istället. Jag blev väldigt förvirrad, hur skulle hon ha det?

Jag kunde inte  ta ställning till detta där och då – att avliva en råtta som var i ”gott skick”, nej jag kunde inte tro mina öron. Det kändes som om jag fått ett knytnävslag i magen. Alltså betalade jag 400 spänn för lite förvirrande information. Jag tycker ju att hon hade kunnat dränera bölden och spola den innan hon släppte hem oss, i alla fall. Även om det hon sa när hon förklarade VARFÖR Skarv skulle opereras säkert stämmer, så hade hon inget bra sätt att möta mig som människa.

Jag försökte ringa XL direkt, men möttes förstås av att praktiken var stängd och de bortresta under v8, som är sportlovsvecka här. Då skickade jag SMS till Skarvs uppfödare, Råtz, som tyckte  att det lät helt befängt. Hon berättade att hon lyckats få bort bölder med hjälp av väteperoxid. Vi kom överens om att jag skulle komma till henne med Skarv, så skulle hon hon ha behandlingshem för honom. Tömma, väteperoxidspola och ge honom en rejäl kur med antibiotika. Sagt och gjort, så fick det bli. När vi kom dit, visade det sig att bölden var större än hon föreställt sig, men hon gav sig ändå på projektet. Det fanns ju liksom inget att förlora.

Efter ett par dagar såg det lovande ut och vi trodde att det skulle gå bra. Tills för ett par dagar sedan då bölden hade börjat vätskefyllas igen. När han idag protesterade vid tömningen, vilket han inte gjort förut, då bestämde sig Lena för att ge upp. Vilket var något vi pratat om när det vände om till det sämre igen. Så nu har Skarv fått somna in. Vårat krånglande med den där bölden har nog inte varit skojigt för honom och det har pågått så länge nu,  att jag inte skulle vilja ha på mitt samvete att låta det pågå längre. Det gör mig inte ett dugg mindre ledsen. Jag har ikväll upptäckt att mina tårkörtlar inte förtvinat, som jag trodde. Usch, vad ledsen man kan bli!

TACK Lena för din insats och ditt stöd!

Detta är absolut inte tänkt att vara en heltäckande artikel om karantän, utan en som är avsedd att gå igenom de lättfattligaste grunderna, och framförallt hur jag hanterar karantänfrågan. I praktiken. Avsedd lika mycket för att jag ska testa mig själv, som för att berätta för er.

Karantän i hemmiljö där det finns andra råttor är det jag kallar för pseudokarantän. Detta eftersom karantän går ut på att djuret ska isoleras, något som är omöjligt i sådan miljö. Därför är pseudokarantän vad de flesta råttägare och faktiskt även uppfödare tillämpar (om de tillämpar någon alls, vill säga).

Olika bakterier och virus har olika inkubationstider, smittar olika länge och dessutom på olika sätt, men 6 veckors karantän täcker in det mesta. Är man inte helt säker vad man karantänar för, är det bra att hålla denna tid, även om det i många fall skulle kunna räcka med 2 el 3 veckor. Vet du däremot helt säkert vad du karantänar mot, diskutera lämplig karantänstid med din veterinär, eller med SVA. Karantänstiden  ska dels säkerställa att djurets immunförsvar hanterat eventuell smitta, dvs bildat antikroppar mot den, dels att det inte längre smittar. 

Pseudokarantän är i princip bara verkningsfullt vid droppsmitta. Och om man har tur och inte råkar glömma bort sig och/eller slarvar alls,  även vid aerosolsmitta. Vid luftburna smittor är det i det närmaste helt verkningslöst. Jag har ofta olika kläder för de olika ”areorna” i sunkpalatset. Ett ombyte för råttrummet, och ett annat för resten av lägenheten, där ev karantänsråttor vistas.

6 veckor gäller för EN råtta. Har man flera som ska samsas  i karantänen, får man räkna en vecka extra för varje extra råtta. 

Om en pseudokarantän kombineras med att inga råttor lämnar (genom flytt) eller kommer till i den totala råttbesättningen under karantänstiden, kan den i princip jämställas med ”äkta karantän”. På det viset kan inga nya bakterier eller virus tillföras, eller smittor färdas vidare.

Den optimala och säkraste karantänen uppnås naturligtvis genom att låta  råttan/-orna som skall karantänas vara inneboende i ett hem utan djur, eller i alla fall i ett hem utan närbesläktade gnagare. 

Det svåraste är naturligtvis att upprätthålla en ”pseudokarantän”. Så här går den till här i Sunkpalatset:
Jag hanterar alltid den eller de djur som sitter i karantän sist eller efter dusch och klädbyte. Ofta har jag olika ombyten mellan de olika areorna i lägenheten.  Min han- och honflock bor i samma rum, sen händer det att jag vid behov har en ”sjukbur” i hallen eller i köket. Det skyddar inte från luftburna smittor, men råttorna kan iaf inte klättra på varandras burar och riskera droppsmitta. 

Då jag har en kull, är hela sunkpalatset försatt i karantän. Just nu, t ex, sitter mitt nyförvärv Hjärtat sin sista vecka hos pojkvännen i Stockholm.

Jag har bestämt mig för att instruera köpare som redan har råttor hemma, att inte hantera dem under de närmaste fyra timmarna innan de kommer hit till mig, alternativt duscha och byta kläder det sista de gör innan de lämnar sina hem.

När jag för in en ny råtta i Sunkpalatset, vill jag skydda mina befintliga råttor mot de eventuella smittor denna råtta kan medföra. Då hanterar jag denna råtta efter alla mina andra råttor. Sist. Eller efter dusch, hårtvätt och klädbyte.

Då jag har en dräktig hona eller en bebiskull, är det istället den jag vill skydda från smittor från mina andra råttor. Då är gången den omvända; mamman och kullen hanteras först, innan palatsets  andra råttor. Om jag gör inköp av annan råtta under kulltiden (från parning till leverans), karantänas denna ALLTID i råttfritt, externt hem.

Ett informationsdokument om Vårdhygien, som kan vara praktiskt att läsa in (pdf)

GRATTIS Babbett!

januari 17th, 2009

Babbett har fått negativa provsvar från SVA! Detta är alltså mycket positivt och innebär att ingen Coronavariant, inget Pneumonivirus, inget Sendai har kunnat påvisas! Så, om råttor blivit sjuka efter Luciautställningen, så kommer smittan iaf inte från Babbett.

Jag kan inte låta bli att tänka på all den negativa energi som lagts ner på att svartmåla B, som hade kunnat användas till mycket bättre och uppbyggligare saker. Som att smittsäkra egna besättningar, t ex.

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License