Rackarns Råttor

Archive for the ‘Uppfödning’ category

BEBISPIP!

januari 10th, 2008

Jupp, när jag vaknade och gick upp imorse, beredd på att springa till Tempo och köpa ägg (rå äggula kan hjälpa till att sätta igång) så hördes bebispip i buren! Åh min älskade Ariesgumma! Kikade in och upptäckte en liten bebbe ligga alldeles stilla och livlös utanför boet. Tänkte att jag skulle ta bort den lille döingen, men när jag petade på den var den hur levande som helst! :) Men kall, stackarn. Lyfte lite på locket till boet, Aries kom genast fram och kollade vad som stod på och tog sin lilla unge och drog in den i boet. Lite senare tog hon en kisspaus och råkade visst få med sig en unge på vägen, så då gjorde vi om proceduren; jag lyfte på locket, hon tittade ut och tog emot den <3. Jag tror att hon nog kanske inte var riktigt klar än, så jag stängde in mig i köket för att inte störa.

Falskt alarm?

januari 9th, 2008

Jag trodde födsloarbetet hade satt igång imorse när jag vaknade och tittade till Aries och hittade blodspår i hela buren. Inte jättemycket – men dock. Men kanske inte ändå. Jag gick till jobbet, jobbade över, kom hem men det hördes inga bebispip. Aries däremot var pigg som en mört, boade som besatt och käkade utan att se ut att vilja klämma ut några bebbar. Blodet hade torkat in, och inget nytt, färskt syntes. Jag har inte velat böka runt och titta i hennes bo om det finns något där även om inga pip hörs, jag vill inte störa i onödan. Dumt nog får jag känslan av att oturen upprepar sig, att det inte blir några ungar! Och detta trots att vi ännu inte ens kommit till den dag som jag förväntat vara födelsedagen… Jag försöker slå bort tanken, koppla bort att jag hittills alltid haft rätt när jag fått den här sortens tankar. Någon gång måste vara den första att ha fel, att vara drabbad av paranoia… Snälla, fortsätt hålla tummarna! Så ska jag sussa så att det blir lugnt omkring Aries.

Aries är en tjocksmock!

januari 7th, 2008

Första vägningen var den 27/12, då vägde hon 407 gr.
Nästa vägning den 3/1: 449 gr
Igår kväll den 7/1: 492 gr.
Ikväll: 502 gr

Jag har tänkt igenom noga och minns nu att senast jag såg henne löpa, var just den dagen som hon tillbringade med Bruno i köket. Hon visade inte tecken på löp då jag satte in dem där, men när jag tog ut henne var hon rena helikoptern. Alltså satte jag in dem båda i hennes bur, och där satt de sedan ihop i ca 1½ – 2 veckor. Jag hoppas jag kommit fram till rätt datum då jag tror att den där köksdagen inträffade den 19/12. Detta betyder att hon borde pluppa ut ungar den 11, på fredag!

Ville publicera foton på henne för att visa hennes tjocka mage, men de blev alla så suddiga, att jag gör nya försök imorgon, UTAN att fippla med inställningarna!

Dagvill men positiv!

januari 3rd, 2008

13/12 kom Bruno hit. Jag satte inte ihop honom med Aries på en gång – de fick dejta några dagar först. Eftersom jag har slarvat bort loggboken, så jag är helt vilse på datumen :(

Efter de parningar som inte givit något resultat, så jag har inte vågat hoppas och ta ut något i förskott, men igår när jag vägde Aries hade hon ökar 42 gr i vikt på 6 dagar. Dessutom boar hon som besatt. Så det verkar ju lovande. Frågan är bara när beräknat nedkomstdatum är? Skedde parningen den 19? Eller på julaftonen? Eller kanske tidigare än den 19:e? Jag tror det var då de fick vara i köket för sig själva nästan en hel dag. Jag har inte SETT någon parning äga rum, men jag får nog ändå vara beredd från den 7:e. Men mest troligt är det nog att beräknat datum är den 11-15 januari.

Bruno, som av syrranPi beskrivits som att han inte riktigt blivit sig själv sedan Stora Pet, blev sitt gamla jag efter en vecka med Aries. Nu har han fått flytta tillbaks till Penzer igen och har tydligt med fast tass visat att det är han som bestämmer, Penzer, som försöker tuffa sig jämt, har ingen chans. Det är bra det – Bruno är en fantastisk alfa.

En dag i berg-o-dalbanan

november 26th, 2007

Hjälp, vilken känslomässig berg-o-dalbana jag susat runt i det senaste dygnet! Jag ringde Gail (SRSs ordförande) för att höra vad beslutet blivit om min dispensansökan. Jag hade sökt för att få chans att göra ett sista parningsförsök med både Chimay och Virgo. Det blev ett avslag. Jag tog det med ro först, men efter ett par timmar sjönk det in och jag kände mig JÄTTELEDSEN. Jag fattade inte det riktigt själv – jag visste ju att det var en möjlig utgång. Men veterinären hade höjt mina tjejer så till skyarna när jag var där att jag inte riktigt på allvar hade trott på ett avslag. Ändå har jag faktiskt ett par veckor tänkt att jag nog inte skulle göra några nya försök med Chimay i alla fall, eftersom jag fått en känsla av att hon plötsligt åldrats rätt snabbt. Trots att hon egentligen inte visar några synliga tecken på det. Men jag hade gärna försökt en gång till med Virgo, för henne har jag inte haft någon sådan känsla om. Jag tänkte igenom saken och kände mig så knäckt imorse att jag stannade hemma från jobbet (ni fattar att chefen tycker det är rätt fånigt att bli så knäckt av en råttfråga att man känner att man inte klarar av att gå till jobbet…?)Ägnade tiden till att försöka få tag i registratorn, som även sitter i styrelsen, för att få en rapport om hur diskussionen gått igår och en tydligare motivering till beslutet. När jag inte lyckades få tag i henne skrev jag i min frustration ett långt och utförligt brev om hur provåret funkar och om avslaget i synnerhet. Men jag fick tag i henne innan jag skickade iväg nåt, och det gav mig lite mer förståelse för beslutet. Har funderat på det under resten av dagen och kommit fram till att min starka reaktion nog berodde på att jag inte fick bestämma och ta beslutet fullt ut själv. Även om det kanske hade blivit exakt samma resultat i praktiken. Jag lugnade mig i alla fall efter det samtalet och började fundera över vidare parningsplaner med andra råttor. För jag har ju faktiskt mer material än dessa två, även om det ett tag inte kändes så.

När jag senare tar upp en (helt annan) fråga på MSN med min mentor Råtz, erbjuder hon mig plötsligt att ta över Virgos syrra! FATTAR ni vad underbar hon är? Aries har fått en kull, hon är mamma till Skarv, och kan alltså göra en parning till innan det är försent. Så nu kan jag göra nästan min ursprungliga parningsplan!!! Jag hämtar Aries i helgen, sen får Bruno rejsa hit och ha high life, fort som sjutton! Kanske kan jag åka via Rimbo på något sätt?

Återigen besvikelse

oktober 31st, 2007

I måndags kväll när jag gav råttorna mat fylldes jag plötsligt av förvissningen om att Chimay inte skulle få några ungar. Jag iakttog henne och funderade på vad som gav mig den. Jag kom fram till att hon nästan inte ätit något av den maten jag ställt in på morgonen, att hon såg piggare, livligare och banne mig lite smalare ut också. Dräktiga honor har en tendens att äta vad som helst när som helst i omåttliga mängder, vilket hon också gjort fram till söndagen. Vägde henne, hon vägde 15 gr mindre än senast jag vägt henne, vilket jag försökte lugna mig med att det berodde just på det faktum att hon inte ätit så mycket under dagen. Blundade för att om allt stod rätt till borde hon gått upp ändå för det var ett par dagar sedan jag vägde henne senast… Igår kväll sms:ade jag mina farhågor till Lina och hon försökte lugna mig med att bebisarna säkert skulle födas under natten. Jag hade fortfarande min förvissning om att så inte skulle ske, men försökte döva den och hoppas ändå. Det gick rätt dåligt. När jag får en sån där förvissning på det där sättet så brukar den stämma. Det har i alla fall aldrig hänt att den inte gjort det än. Just därför tröstar jag mig nu med att när jag fick idén att jag skulle para Virgo med Bruno, var det just efter en sån där plötslig och stark förvissning. Så nu får vi verkligen hoppas att den parningen tagit!

Jag är faktiskt rätt säker på att Chimay/Frej-parningen tog, men att hon absorberat fostren i ett sent skede. Kanske hon till och med föder fram dem, eller rester av dem. Det lär jag väl bli varse. Chimay boade som hon skulle och gjorde allt som en dräktig råtta ska. Men ikväll löpte hon plötsligt om. Nu hoppas jag bara att att hon inte ska må dåligt om hon blir gående med ofärdiga ungar i kroppen.Om detta skulle bli hennes död, skulle jag blir ofantligt olycklig. Nu ska jag fundera över om jag ska söka dispens från uppfödarregistratorn för att försöka en gång till med Chimay, trots att hon nu passerat ettårsgränsen. Det kommer avgöras av hur hon mår de närmsta dagarna.

Efter att jag uppgraderade råttsäkringen av soffan i råttrummet har livet med råttorna blivit mycket trevligare och roligare. Nu innebär en kvälls samvaro med dem att de umgås med MIG istället för att försöka gnaga sig in under/i soffan. Jag slipper följdaktligen jaga dem och få tuppjuck hela tiden. Detta gör att jag älskar dem mer än någonsin – och de verkar faktiskt återgälda min kärlek i samma utsträckning. Det råder alltså en alldeles underbar stämning i sunkpalatset!

Råttorna trivs som prinsessor i sin nya bur, blir t ex inte lika stissiga om de råkar få mindre utetid än vanligt en dag. Jag skulle behöva stoppa in mer roliga saker till dem. Ska göra det så fort jag kommer över något bra (som en idé, till exempel).

Jag har städat den för första gången och är minst lika nöjd jag, det tar ca 20 min jämfört med flera timmar för den andra buren! Den är också stor och bra, men nu börjar tankar växa fram om hur jag ska kunna bygga om gammelburen, så att den blir lika lättstädad och fantastisk som fin-buren. Fast lika bra, kommer jag nog inte lyckas göra den – men bättre än nu i alla fall..?

Jag har ju berättat att Chimay åkt till AE för parning. Nu känner jag mig mer nöjd med mitt beslut, då jag pratat med två andra uppfödare och de bekräftar båda mina tankar om att hanar inte klarar flyttar så bra, och att det helt klart är en trolig förklaring till att Sanders Fabrizio (hanens pappa) fick spel och blev aggressiv. Detta fråntar ju inte mig min plikt att noga följa upp de eventuella ungar som jag hoppas blir, men det gör mig lite tryggare med mitt val. Det är skönt att ha andra att bolla sina beslut med – speciellt om de är erfarna uppfödare sedan åratal.

Jag har ju också berättat att min flock fått skabb. Nu medicineras de med Ivomec, och när jag givit de som var kvar hemma den första dosen, ringde jag AE och bad henne ge Chimay en förstados också. Pratade sedan med min mentor i telefon igår, och hon ropade till att ”va? Har du behandlat Chimay med Ivomec när hon ska paras? DET var väl ingen bra idé – det är ju ett GIFT!” Jag sa att jag skulle ringa och se till att AE avbryter behandlingen, men efter att vi lagt på luren tänkte jag lite till. Det är ju inte så kul om Chimay fortfarande bär på skabb när hon kommer hem, när jag fått bort det på de andra råttorna? Visserligen ska de ju vara immuna mot skabb en tid efter behandlingen, men ändå? Konsulterade FASS och förstod att det funkar att behandla med Ivomec under dräktighet, men att man inte bör göra det under laktation (när hon har diande ungar). Beslöt mig för att inte stoppa behandlingen, eftersom hon kommer hinna bli klar med behandlingen innan hon ev föder.

Mina andra råttor då? Jo, Bruno skall komma under veckan och få gosa loss med Råtz Virgo. Hoppas verkligen inte att vi (hon och jag) blir lurade av en skendräktighet den här gången!!!

Jag har också ägnat kvällen lite extra åt att ta reda på mer om Dym Dyms bakgrund än det jag kan utläsa ur stamtavlan vilket ju inte är så mycket, eftersom jag inte känner till råttorna i den. Detta eftersom AE uttryckt önskemål om att få para henne med sin Salve. Jag hade ju inte alls köpt henne för att använda henne i aveln, vilket är anledningen till att jag inte brydde mig om att ta reda på detaljer om hennes bakgrund vid köptillfället. Men när nu frågan kommit upp har jag betraktat henne med ”avelsögon” och kommit fram till att hon helt klart är ett avelsämne. Jag visste att Brisby’s uppfödning köpt ett kullsyskon i avelssyfte, så då borde rimligen de där frågorna ha ställts. Och säkert har hon också förstahandsupplevelser av råttor i stamtavlan, eftersom hon delar inriktning med Yestas och dessutom talar samma språk. Är helt säker på att hon har lättare att få ut viktig info än vad jag skulle ha.

Min gissning stämde; Brisby’s hade koll, inte bara på de råttor som tas upp i stamtavlan, utan även på många vid sidan om och bakom den. Såna som ingår i släkten utan att ha en plats i stamtavlan. Hon rabblade namn och släktingar i en takt som jag inte riktigt hann med i på en knagglig telefonlinje, men när jag hade stamtavlan framför mig var det lite lättare att hänga med. KLART var i alla fall att hon hade stenkoll. Bättre än vad jag skulle kunna skaffa mig genom att prata med uppfödaren personligen, helt klart. Det var också roligt att höra att P har väldigt bra erfarenheter av Yestas, att det oftast kommer bra, långlivade och friska råttor därifrån.

Just dessa linjer kunde hon berätta om fleras exteriör (väldigt vackra), att temperamentet på alla de hon träffat av djuren i stamtavlan varit lugna och trygga råttor, dvs gott. Vad gällde sjukdomar hade Yestas haft väldigt lite hälsoproblem med sina råttor, och i den aktuella linjen inga alls (som P visste om, alltså, kanske jag ska tillägga). Hon berättade också om en ganska avlägsen släkting till Dym Dym som är en snäll och bra råtta på många sätt, men som inte är social med människor och inget avelsämne, (det berättar jag för att ni inte ska tro att hon bara bredde på med guld och gröna skogar).

Självklart kan man aldrig veta säkert med råttor som man inte föder upp själv och sedan själv äger hela avkomman att uppfödare/ägare berättar ALLT eller att det de berättar är sant. Men jag litar på P:s erfarenhet och goda relation till Yestas (och finska råttfolk i gemen, såvitt jag vet), mer känns det inte som jag kan göra i detta fall.

Summa av Kardemumman är att det nog kommer bli en variegatedparning mellan Dym Dym och Salve. Troligtvis i december, men vi har inte diskuterat klart än. När det är bestämt och klubbat när och hur det hela skall fungera mig och AE emellan, ska jag berätta mer här i bloggen.

Jo! EN sak till har jag att berätta! (Rackarns) Nigiri, som flyttade till Torskflocken och numera heter Jårdsch efter Jårdsch Majkel, har blivit färgbestämd av Lena: Han är en Himalayan Graphite point!!! Det är en så himla god nyhet att jag nästan dånar av lycka. Det betyder att av Sashas ynka fyra små sushibäbisar bär två helt säkert på graphiteanlaget! Det gör att jag inte känner mig LIKA ivrig på att göra om parningen mellan Sasha och Torsk (vars främsta syfte var att försöka få fram fler graphiter). Detta för att jag är medveten om att man inte bör para djur som fått så små kullar en gång till, då en liten kull kan vara en fel-indikator. Nu hoppas jag förstås att det inte är applicerbart i det här fallet, men eftersom det inte är något jag säkert kan säga känns det som att jag kan sitta nöjd med de (än så länge) alldeles fantastiska ungar det blev i Sushikullen. Två är grafit och två kan vara grafitbärare. Än så länge verkar de alla också vara värda att gå vidare med, men självklart måste jag ge det hela lite mer tid innan jag bokar parningar med stensäkerhet.

Chimays parning

oktober 8th, 2007

Som jag skrev sist lite i förbifarten, är Chimay bortskickad för parning. Jag tråcklade mig till Kungsängen för att kolla in de tre hanar som A E hade föreslagit. En av dem är tyvärr för nära släkt med Chimay, kusin. Det är inte säkert att det skulle hindra mig om jag inte visste att den gemensamma faktorn givit upphov till kullar där det dykt upp barbering. Dumt att riskera att dubbla de anlagen – speciellt nu, i tider då många linjer, även från andra håll, har visat sig bära på anlag för barbering. Ryktet har sagt mig att många finska uppfödare inte bryr sig om barbering. Jag vet inte hur sant eller hur utbrett det i så fall är, men det påverkar ändå mig att vara mer försiktig i min egen avel än jag kanske skulle varit om jag inte nåtts av det ryktet.

Annars var den hanen helt klart den jag helst skulle vilja använda. Istället har jag frågat A E om jag får låna honom till annan hona, och den jag har mest i tanken är Sushi-Su i nuläget. Nu bestämde jag mig istället för ett lite osäkert kort: en ung hane (7 månader), som ser bra ut och känns bra temperamentsmässigt, dels så långt jag känt och sett honom, dels efter det som AE berättat. Det finns en del potentiellt negativa saker också; han har bara halv stamtavla och hans pappa avlivades på grund av aggressivitet. Jag har dock pratat med den ursprungliga ägaren, som hade honom tills han var över året. Så länge hon hade honom funkade han jättebra och var en bra, trygg, trevlig råtta. När han mellanlandade hos AE såg hon samma saker, han var lätt att sätta in i flock och allt var problemfritt. Därför lånade hon honom till en parning innan hon skickade honom vidare dit han skulle omplaceras. Där visade han sedan upp aggressivitet, och den ägaren hade inte velat skicka tillbaks honom till AE, det senaste stället där han hade funkat, utan ville avliva honom istället.

Jag tycker att det var konstigt att han inte gavs en chans, samtidigt tror jag mig förstå hur hon tänkte; hanar är mycket känsligare än honor för flyttar och miljöbyte, därför ville hon inte utsätta honom för ännu en flytt – det hade ju uppenbarligen varit för många redan.

Nåja. Den hanen reagerade antagligen, för att vara råtta, naturligt på alla flyttar, men detta ligger förstås till grund till att jag måste följa den eventella avkomman extra noga. Just nu lyder rapporterna att de verkar ganska ointresserade av varandra, så det kanske inte blir något ändå :/

Jag skulle nog inte våga använda honom till en annan hona är just Chimay. Jag hoppas att hon ska kompensera för hans eventuella anlag för aggressivitet med sin kolugna, trygga och keliga personlighet. Det är ännu en chansning och jag har inte riktigt den magkänsla jag skulle vilja ha, men jag är desperat eftersom jag verkligen vill att Chimay skall bli stammoder till en av mina linjer. Inte nog med att HON är en så fantastiskt underbar råtta, jag har också följt en del av hennes släktingar, redan sedan moster Musslas tid, och de har alla varit väldigt bra råttor. Så håll tummarna för oss! Den 25:e fyller Chimay 1 år, och är hon inte redan dräktig då måste jag söka dispens för att göra en förstaparning med henne. Det vill jag helst undvika, eftersom det redan är i senaste laget. Det känns inte snällt mot henne att dra på det ännu längre.

Oj det är inte helt lätt att skriva en text där jag måste erkänna att jag inte har 100% känsla för båda råttorna, men jag har svurit på att vara öppen och rak i min uppfödning. Även om jag kan råka ut för kritik och skitprat på grund av det. Men jag hoppas att jag får nöjda råttköpare som kanske t om väljer att köpa råtta av mig just på grund av att jag är öppen om mitt tänk.

Förresten kommer snart Chimay dimpa ner i din brevlåda, om du är medlem i SRS :)

Hanens stamtavla (klicka för full storlek):
Frej

Nehej :/

september 21st, 2007

*suck* Ledsen att göra er som väntar ungar efter Virgo och Tidus besvikna, jag är minst lika besviken själv. Virgo löper nämligen om idag, upptäckte jag just :(  Kände att något var annorlunda igår, och sa till Lina idag att
- vad pinsamt om det inte blir nåt, som jag suttit och tjoat om att Virgo är dräktig;”jag kände rörelser!”

Ahja, det finns de som haft större otur än jag. Det är bara att ta nya tag! Fortsätt läsa bloggen om du är intresserad av vad vi gör härnäst. Chimay-parning står just nu högst på listan, sedan kanske nytt försök för Virgo, vi får väl se om Mimmi vill låta Tidus ställa upp igen – annars har jag ju beslutat mig för att återgå till grundplanen och köra med Bruno, som fortfarande mår som en prins och är goare och snyggare än någon råtta jag träffat, även om även Tidus nådde upp till samma grad vad gäller temperamentet och har bättre känd bakgrund.

Matte – ge mig en KO!

september 18th, 2007

Virgo:
Matte, jag är så HUNGRIG! Har jag fått mask i magen, tror du? Jag äter och äter men blir aldrig mätt! Jag tror jag skulle kunna sluka en ko hel och hållen!

Och den här bostaden som du meckat med hela dagen – har du en aning om hur SKITTRIST den är!? En enda ynka hängmatta! Fast det var rätt skönt att jag fick extra mycket och extra god mat att sitta här alldeles själv och avnjuta. Slippa tjafsa med de andra om tuggorna. Jag känner mig lite ensam här… Fast… jag har ju inte riktigt haft lust att umgås med de andra tjejerna på hela dagen. Rätt skönt att slippa dem, faktiskt, när jag tänker efter. Magen är för tjock för det här roliga hålet i hyllan, så jag ligger med huvudet i det och spanar istället. Matte – får jag stanna här?

Matte:
Men lilla snuppan. Du har inte mask i magen. Du är hungrig för att du har BEBISAR i den! De kräver mycket energi och näring för att växa sig stora och ståtliga innan det är dags för dem TT pluppa ut! Och förlåt för den tråkiga buren, men det är för att minimera olycksrisk och för att du ska få det lugnt och skönt fram till din förlossning. Jag har ju sett att du inte haft lust att ligga och nojsa med de andra, att du var lite trött på dem, därför ordnade jag BB-buren lite tidigare. Men ni kommer ha gemensam utespringningstid, det lovar jag dig!

Ikväll innan middagen vägde du 475 gr. Innan Tidusdejtandet vägde du 435. 40 gr upp får man väl anse som en rätt god viktökning på 13 dagar. 10 dagar kvar till beräknad förlossning – hoppas du inte spricker, min lilla vackra älsklingsråtta!

*** *** *** ***

Ja, jag har alltså rengjort, inrett och byggt om en bur på värsta Ellen-manér till BB. Det innebär att jag öppnat upp en stor lucka, tömt buren på den mesta inredningen och monterat in en hylla långt ner, som man lätt kan vika upp och kika under, som ett lock. Detta för att det inte ska bli HUR omysigt som helst. Hon ska kunna gömma sig med sina bebisar, utan att de blir helt oåtkomliga. Hängmatta finns i taket – men de sista dagarna kommer jag att ta ner den, för att minimera risken för att hon föder högt upp i luften i den. Jag ville visa bilder, men hittar fasen inte sladden…

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License