Rackarns Råttor

Archive for the ‘SRS’ category

Råkade snubbla över att event på facebook om att det gjorts parningar med två honor från en och samma lilla kull om 6 råttor där inte mindre än tre eller 4 har bitits illa, och i minst ett av de fallen var det iaf helt och hållet oprovocerat. Att para på en liten kull är redan det ett lite tveksamt förfarande, men att dessutom para [i]flera [/i]från kullen OCH detta trots att minst halva kullen flippat – det är verkligt oseriöst. Till råga på allt har också SRS givit dispens för att para dessa honor trots att de är i äldsta laget. Jag hoppas att SRS är helt ovetande om alla de andra parametrarna – annars kan man verkligen undra hur fasen det går till nu för tiden!
Jag vet inte om det är bara en eller om det faktiskt är båda de som ligger bakom parningen som genomgår provår just nu, men jag undrar verkligen hur de som redan är reggade uppfödare skulle reagera på att få reda på detta – att få in såna oseriösa uppfödare i gänget drar ju ner hela uppfödarregistreringens rykte ordentligt! Jag har visserligen sedan länge förstått att reggningen är värdelös som kvalitetstämpel i sig, men såna här saker gör det ju inte precis bättre. Just nu känns det BARA skönt att jag helt lämnat SRS – för om den föreningen var en lek- och krigshärd förut, tycks det ha blivit etter värre nu… Jag som ända sedan jag lämnade tänkt att det var ett tillfälligt avbrott, men nej det visar sig visst vara permanent.

Råkade snubbla över att event på facebook om att det gjorts parningar med två honor från en och samma lilla kull om 6 råttor där (jag råkar veta att) inte mindre än tre har bitits illa, och i minst ett av de fallen var det iaf helt och hållet oprovocerat. Att para på en liten kull är redan det ett lite tveksamt förfarande, men att dessutom para flera från kullen OCH detta trots att minst halva kullen flippat – det är verkligt oseriöst. Till råga på allt har också SRS givit dispens för att para dessa honor trots att de är i äldsta laget. Man har alltså gjort en extra ansträngnig för att få para på just dessa honor! Jag hoppas att SRS är helt ovetande om alla de andra parametrarna – annars kan man verkligen undra hur fasen det går till nu för tiden!

Jag vet inte om det är bara en eller om det faktiskt är båda de som ligger bakom parningen som genomgår provår just nu, men jag undrar verkligen hur de som redan är reggade uppfödare skulle reagera på att få reda på detta – att få in såna oseriösa uppfödare i gänget drar ju ner hela uppfödarregistreringens rykte ordentligt! Jag har visserligen sedan länge förstått att reggningen i sig är värdelös som kvalitetstämpel, men såna här saker gör det ju inte precis bättre. Just nu känns det BARA skönt att jag helt lämnat SRS – för om den föreningen var en lek- och krigshärd förut, tycks det ha blivit etter värre nu…

Jag som ända sedan jag lämnade tänkt att det var ett tillfälligt avbrott, men nej, det visar sig visst vara permanent.

Så drar det ihop sig igen…

februari 17th, 2009

Ja, till Svenska Råttsällskapets årsmöte, alltså. Det hålls i Kallhäll den 14 mars.

Jag tänker inte skriva om mina negativa upplevelser av folk, istället ska jag berätta vilka de bra BRA typer är som  jag kommer att rösta på :)

Astrid Bergman tror jag kan bli den bästa ordförande SRS haft någonsin. Jag tror att hon har potential att ta fram det bästa ur folk, även de som (jag) hoppas inte blir valda. Men jag vet också hur lätt det är att bli meddragen av det sällskap man sitter i, oavsett vem man är, därför vore det bättre om det kom med fler än Astrid som står på helt egna ben, annars kan det nog bli lite VÄL tugnt för henne.

Mats Turesson vet jag inte ett skvatt om, men jag tror att det skulle vara bra med en man i styrelsen. Att han dessutom vill vara kassör är ju perfekt :)

Jessica Matson som sekreterare, för att jag tror att hon kan vara bra och efter ett år har hon nog kommit in i uppgiften. Dessutom vet jag att Astrid gärna har henne i sitt team, inte en helt oviktigt argument. SRS måste ha en styrelse som kan samarbeta bra med varandra.

Ann E Jacobsson - ledamot. För att jag litar på henne och vet att hon har en massa bra tankar om hur  SRS ska fungera och utvecklas.

Kristina Wiksell, ledamot- för att hon har engagemang. För sina djur och för samhällsetiska frågor. Jag hoppas att hon har skinn på näsan och vågar upphäva sin åsikt även muntligt och att hon står på egna ben.

Ida Leckström, suppleant – trevlig och bra tjej som på forumen tar parti för råttorna, inte för någon specifik persons åsikter.

Ida Spångberg - suppleant.  För att jag gillar henne, trots att jag inte vet mycket om henne. Jag har fått intrycket av att hon inte valt någon sida i de olika falanger som tyvärr existerar inom SRS. Nästan alla de som jag väljer att rösta på ger mig det intrycket, även om ett par av dem kanske kan ha lite lätt att ”dras med”, vilket jag hoppas på att Astrid som ordförande ska kunna stävja, för då kommer även de vara skitbra :)

Min tolkning

oktober 1st, 2008

Med anledning av brevet i det här inlägget, blev jag kontaktad igårkväll. Tydligen är inte brevet skrivet av supplenaten M, utan av sekreteraren, som hade skickat det till M och ordföranden för korrekturläsning(?). Sedan vet jag inte om det var meningen att skicka brevet till mig, kanske har hon skickat det av misstag? Med tanke på att det inte ens fanns någon avskedsfras med avsändare, så att jag såg vem brevet egentligen var ifrån.

Jag kan ju ändå inte tolka det som annat än ett officiellt brev från styrelsen. Det gav några svar, men väckte också en del nya frågor (vilket du kan se i ursprungsinlägget). 

Jag vill också påminna er, mina läsare, att det som jag skriver här i bloggen är mina  tolkningar av saker och ting. Min sida, som jag kanske inte alltid har all info till i grunden. Jag har ju tänkt att mina läsare är intelligenta och förstår att det på inget sätt är sanningen om SRS ni läser här, mer en samling funderingar och undringar, som jag hoppas få svar på förr eller senare. När så händer är min tanke att jag ska publicera detta här också, så att SRS på det sättet ska få komma till tals åtminstone till de som läser här.

Mitt syfte är på intet sätt att störta SRS eller styrelsen. Tvärtom, jag vill hjälpa till att få SRS på fötter och hjälpa styrelsen att kliva ur tunnor de hoppat i. Därför har jag bett L&T att skicka in sina scheman för att underlätta planeringen av mötena, och därför har jag uppmuntrat styrelsemedlemmarna att kommunicera med varandra mellan mötena, stötta varandra och verkligen jobba tillsammans. Eftersom jag, när jag själv satt i styrelsen, upplevde att det inte fanns en sådan kommunikation, bara mellan vissa som ofta var rätt negativt inställda till medlemmarna och förstärkte varandra i den negativiteten. Den kommunikationen upplevde inte jag som bra för föreningen.

Men anledning av kommentarerna på de tidigare inläggen, kände jag att jag måste påminna er om detta – att min sida bara är en av sidorna av saker och dessutom min tolkning av dem.

Svar på tal

september 25th, 2008

Jag lägger här ut  det svar jag fick i helgen från SRS styrelse, genom dess suppleant M. Som ni kan se har hon mailat från en hotmailadress, vilket ju inte är fel, men inte precis ger ett seriöst intryck. Brevet är ett svar på det brev För Kännedom som jag skickade till styrelsen efter det här inlägget,  med en länk till det. Styrelsens brev i blått, med mitt svar, som jag skickade idag, insprängt i vitt.

Anledningen till att jag lägger ut den här typen av saker är att jag vill visa att i den mån jag pratar om SRS eller för den delen om olika personer, så har jag redan berättat för dem var jag står, så att ni som läsare kan få en känsla av vem ni vill lita på. 

Jag ser mig själv som en diplomat. På flera av de arbetsplatser är det mig man skickat fram för att förhandla och/eller ta hand om känsliga frågor, men inte ens jag har ett tålamod som håller för vadsomhelst. Jag och andra försökt jobba för att rädda SRS i åratal. Tyvärr är det inte bara ”räddarna” som har arvtagare, även intriganterna har det – därför kommer SRS aldrig fungera förrän stadgarna gjorts om från grunden, så att mobbing och annan ful hantering av saker och ting inte kan gå igenom.

(Jag har bytt ut en del av personnamnen i mitt svar till deras styrelsepost, samt xxx:at ett av styckena, då jag inte vet om personen det berör valt att göra den personliga informationen offentlig)

Den 20 september 2008 20:07 skrev ME<xxxxxxxxxx@hotmail.com>:

> Hej Paula!
>
> Jag har satt upp dig på listan för att få protokollet skickat till dig.

Det hade väl sekreteraren redan gjort, som förstod det av henne.

Var har vår ordförande tagit vägen – varför låter hon en suppleant sköta hennes uppgifter? Speciellt som Ledamoten T tackade ja till att vara vice ordförande på årsmötet, vilket alla som var där är vittnen till (utom styrelsen, tydligen!?).

[xxxx]

> Vi tog upp ditt mail och inlägg på styrelsemötet den 23augusti.
>
> Angående arbetsgruppen som är en grupp som bildades delvis efter ditt
> förslag. Detta behandlades på
> första styrelsemötet och det står om det i protokollet från det mötet.
>
> Utdrag ur protokoll nr 1:
> ”7. Årsmötet 2008
> Tillägg till verksamhetsplanen ang. arbetsgrupp för att gå igenom och
> publicera stadgar och regler. Kassören kontaktar
> medlem och hör om hon är intresserad att sitta i arbetsgruppen. Förslag
> ges att man har en sammankallande ur
> arbetsgruppen som rapporterar till styrelsen. Ordf tar kontakt med
> valberedningen om fler förslag
> till arbetsgruppen. Paula Blomberg , medlem, Kassören och
> Ledamoten har visat intresse att
> sitta i arbetsgruppen.”
>
> Då Ledamot 1 och kassören var intresserade av att sitta med i arbetsgruppen
> tog de på sig ansvaret att höra sig för
> med de intresserade om intresset fortfarande fanns.

Ingen av dem har frågat mig. Jo jag har en vag aning om att Ledamot 1 sagt något i förbifarten om att jag skulle bli kontaktad, men jag fattade det som att det handlade om en grupp i ett annat ämne (kursplan och mer ledning för de som vill bli reggade uppfödare).

> Efter detta mötet har endast detta hänt: Vi kollade med Gail och hon svarade
> på förra mötet att hon hade inga
> förslag på fler personer, däremot sa hon att Peter Nermander inte kunde
> ingå, då han sitter som revisor.
>
> Efter diskussion om arbetsgruppen på detta mötet kom vi fram till denna
> slutsatts:
> Arbetsgruppen är forfarande i ett planeringstadie och inga medlemmar har än
> så länge utsätts att sitta i arbetsgruppen..
> Stephanie hör med de som visat intresse för att få igång gruppen och
> möjligen planera in ett möte.
>
> Angående HR redaktionen.
> Detta behandlades också på första mötet.
> Du skickade in ett mail till detta styrelsemöte som innehöll en del namn på
> intresserade personer, till diverse poster.
> Vi beslutade att Louise Sjögren och Patrik Andersson skulle ingå i
> redaktionen och att de i sin tur skulle kontakta de
> övriga om de behövde hjälp eller ville att fler skulle ingå i redaktionen.
> Ordföranden har talat med Louise om detta. Då ingen av de personer som
> du tipsade om har lämnat in några kontaktuppgifter
> så valde Louise att gå ut på det forum som du själv hade använt dig av för
> att finna dessa intresserade. Louise ska
> ha lagt ut en tråd ganska omgående, där hon bad de personerna att kontakta
> henne eller Patrik.
> Hon har inte blivit kontaktad.

Jag blir chockerad av detta – menar du alltså att SRS inte har någon medlemsmatrikel? Nej det kan du förstås inte mena, för vore så fallet, skulle ingen av medlemmarna få HR (eller inbetalningskortet för medlemsavgiften). Jag hade tagit reda på intressenternas riktiga namn (istället för deras forumnamn) just för att det skulle gå att slå upp deras kontaktuppgifter i medlemsmatrikeln. Jag kunde inte ens drömma om att så inte skulle göras.

HRs redaktör har varken kontaktat medlem K eller medlem P på forumet, däremot har hon efterlyst material till HR där. Efter den efterlysningen skickade P in material – som redaktören inte tog tillvara. Istället repriserades artiklar från gamla HR (!?)

> Med tanke på att deras (redaktörernas) kontaktuppgifter sedan har
> funnits med i april och juni nummret under rutan
> för redaktion bör det inte vara alltför svårt för de som är intresserade att
> själva kontakta redaktionen om de fortfarande
> vill hjälpa till?

Ni kan inte begära att folk ska ta kontakt ”om de fortfarande vill hjälpa till” när de inte har en aning om vad som hänt, om styrelsen beslutat om helt andra personer i redaktionen, eller att man inte ville ha deras hjälp. Efter många år av dålig uppföljning av beslut (såsom att kontakta dem som besluten berör), skulle de antagligen inte ha kontaktats i de fallen heller.

> Angående din önskan om hur och när saker skall delges de som berörs av
> beslut. Som du kanske minns själv från din tid i
> styrelsen så löser detta sig oftast självt på mötena. Efter varje beslut och
> punkt som stas upp väljer styrelsen ut eller anmäler
> sig någon frivilligt att meddela detta till berörda parter.

Ja, det jag vet är att folk anmäler att de kan ta hand om att saker skall göras, men jag vet också att det inte följs upp, och att det alltför ofta har visat sig att saker inte blivit gjorda och att människor inte blivit kontaktade.

Just därför önskade jag att det skulle göras något åt detta. Jag gick, med hjälp av en annan medlem, igenom alla förra årets protokoll och lyfte då bl a upp just detta problem.

> Detta beslutades efter diskussion om ditt blogginlägg:
> Angående Paulas blogginlägg, alla de som är berörda i inlägget ska får
> möjlighet att svara för sig. Efter att deras svar inkommit
> så beslutas vad som ska göras då styrelsen anser att osanningar och
> personangrepp av styrelsemedlemmar inte passar sig och
> är till skada för föreningen.

Detta var precis mitt syfte med att skicka länken till styrelsen; jag ville inte sitta och spekulera utan att ge den en chans att reagera och svara för sig. Ett annat syfte var att visa er vad man kan få för intryck när man står utanför styrelsen. Jag hade dock inte räknat med att styrelsen inte skulle kunna läsa vad som står, nämligen just ”det är svårt att inte få intrycket att…” vilket betyder att jag just spekulerar, och inte hävdar att jag kommer med sanningar.

Som ni vet, är jag av den åsikten att en styrelse som inte tål och/eller förstår att medlemmarna ifrågasätter den, är till långt störra skada för föreningen, likaså en styrelse som ”slarvar bort” den enda som anmält sig frivillig till att ta hand om kassörsuppdraget efter flera års letande med ljus och lykta.

Speciellt som flera av styrelsens medlemmar försökt att stadgevidrigt utesluta medlemmar. Jag uppfattar stycket ovan som att jag är nästa som skall utsättas för en sådan mobbingattack.

> Om Paula vill ha ett offentligt svar så
> meddelar styrelsen att de enda offentliga svar som kan ges ska
> publiceras i HR där vi når alla våra medlemmar.
>

Publicera den ni i HR, som säkert många av medlemmarna inte ens öppnar. Bara ni också skickar det i brev eller mail till mig.

Ja, jag talar (skriver) klarspråk, orkar inte försöka vara diplomat mer, har insett att det inte leder någonstans annat än bakåt i SRS :(

Jag tycker det är väldigt tråkigt att allt jag framför tolkas som fan tolkar bibeln, just bara för att det är _jag_ som framför det. Oavsett vad en del styrelsemedlemmars åsikt om mig är, och min om dem, så borde vi ju ha ett gemensamt intresse: att SRS fungerar och för människor samman omkring deras stora intresse för tamråttor.

Med vänlig hälsning
/Paula Blomberg

En annan dag i sunkpalatset

augusti 18th, 2008

Jupp. och jag är ju inte den som bryter ett löfte om jag inte måste. Jag skulle fortsätta berätta om vad som hänt sedan under sommaren i sunkpalatset. Jag vet inte om jag minns allt, men de viktigaste sakerna sitter nog kvar, som att Miso dog måndagen den 11 augusti. Från att ha varit pigg och helt normal var hon plötsligt död. Nå, jag var faktiskt beredd. Hon hade haft lungproblem sedan länge och de förvärrades när hon blev förstoppad och jag trodde att hon inte skulle överleva den gången.

Det gjorde hon, men var i fortsättningen ännu lite mer påverkad av sina lungproblem. Jag skriver inte rossel, för hon rosslade nästan aldrig, men det syntes att hon hade problem, hon bukandades. Hennes sista två veckor höll jag ögonen på henne, då jag tyckte det förvärrades och jag tänkte tanken att stunden då det var dags att åka till veterinären en sista gång nog snart var kommen. Hon dog hastigt, jag tittade till råttorna 5.30 på morgonen och då var allt frid och fröjd, för att när jag nästa gång gjorde det vid 8.30, Miso låg död och halvt likstel på torrmatshyllan. Jag tippar på att hon varit på väg för att ta sig en bit mat och plötsligt fick en stroke eller hjärtattack efter den långdragna ansträngningen av den krånglande lungan. Vyss lull, lilla Miso, du ska få din sista viloplats jämte Råttentått och DymDym.

Söndagen den 10/8 brunstade Agge, och jag lät henne dejta Koi i köket. Ofta försöker ju honorna spöa upp de närgågna hanarna, men så icke i detta fallet. De fattade tycke för varandra genast och Agge visade tjänstvilligt upp sina intima delar för den snygga grabben, som lika tjänstvilligt satte på. De fick hålla på en 5-6 timmar tills jag tyckte att det var dags för mig att gå och lägga mig. Jag har inte sett att hon har löpt efter detta, så chansen är stor att parningen tagit :)

Agge är en ganska liten Agouti rex-tjej som nu mognat till och blivit riktigt trevlig; livlig, social och påhittig men ändå mjuk till sitt sätt. Väldigt lik sin mamma Aries, faktiskt. Som bebis var hon rätt smal och lång i kroppen, men nu har hon vuxit till sig och blivit fin och proportionerlig.

Koi är en vacker, lugn och kelig silver black hane uppfödd av Niina Lähdekorpi och Niina Englund i Finland. Av denna parning förväntar jag mig livliga, sociala och snälla råttor i färgerna agouti, black, blue och blue agouti.

De senaste 4 månaderna har alltså tre råttor fallit ifrån (DymDym, Råtten och Miso) och 6 kommit till (Hitta Hitteråtta, Olydia’s Staten Island, Cerulean & Perinone (ni känner dem som Karius och Baktus) Mademoiselle Caramelle och Petit Myrtille. Jag har just betalat in avgifterna för mina anmälningar till stora pet, där jag kommer visa upp alla nykomlingarna utom Hitta. Jag har lovat att sekretera, så jag hoppas att jag hittar någon som kan ställa upp och hjälpa mig att bära fram mina råttor..?

Petit Myrtell

Petit Myrtille (foto: Kicki Sundberg)

Gnällkärring

juni 27th, 2008

Jag HATAR när folk bara klagar och gnäller utan orsak. Men ännu värre hatar jag nog när man inte försöker göra något åt klagolåten. Nu menar jag inte att utesluta medlemmar eller hugga av dem tungan, utan fundera på om de kanske faktiskt HAR en orsak till sitt klag och sedan försöka komma fram till en bättre lösning eller, i vissa fall, rätta till. Ibland räcker det helt säkert med att förklara varför saker är som de är.  Att sucka och med himlande ögon beskylla de som klagar för att vara dumma i huvudet, är liksom en rakt igenom dålig strategi. Jag hade gott hopp om SRS nya styrelse och har hållit tand för tunga i över tre månader, men fick häromdagen en liten, liten insyn i hur saker sköts som nästan gav mig hjärnblödning.

Som de flesta medlemmar i SRS vet (om de läst HR), har den förra kassören i flera år sagt sig ovillig till att sitta kvar på posten. På årets årsmöte valdes till slut en ny kassör. Fortfarande efter över tre månader har inte kassörsposten överlämnats till den nya kassören och hon har inte heller anmälts som firmatecknare. Förra kassören kanske inte var så allvarlig om att bli av med sitt uppdrag ändå? När nu kallelse gått ut till styrelsen till nästa styrelsemöte, visar det sig att man valt en dag då både kassören och ledamoten T jobbar! Detta TROTS att de BÅDA skickat in sina scheman till styrelsen för att underlätta planerandet av mötena så att de ska kunna vara med, eftersom de vill engagera sig (det var liksom därför de kandiderade *doh*). Det har tydligen motiverats med att sekreteraren inte kan komma de andra datumen.

JAG tycker ju att under rådande omständigheter är det viktigare att kassören får uppdraget överlämnat till sig och blir insatt i hur föreningen fungerar, än att sekreteraren uteblir från ett möte. Just den delen av sekreterarsysslan, att skriva mötesprotokoll, kan vem som helst göra. Det skall t ex finnas en vice sekreterare tillsatt. Det är svårt att inte få intrycket att ordföranden försöker hålla alla de som inte är hennes medlöpare borta från mötena. Eller kanske att få sin enda riktigt säkra medlöpare, som är en av suppleanterna, att bli tjänstgörande. Jag känner faktiskt att jag spyr snart. Jag känner mig så JÄKLA besviken!

Inte minst för att jag har trott mig vara kompis med den som nu är ordförande, och att hon är tillräckligt socialt smart för att kunna ta kritik för vad det är. Smart är hon, jag säger inte annat, men inte tillräckligt för att arbeta för föreningens bästa, för att motarbeta motsättningar (istället för att skapa dem), för att försöka bete sig sjysst, om inte annat för att på ett trovärdigt och seriöst sätt kunna bemöta kritik lik den jag nu framför. Som ordförande måste man backa för vad man själv tycker (inte nödvändigtvis sluta tycka det) och ställa sig på medlemmarnas sida (inte bara några medlemmar!). Bli ett kollektivt medlemsöra. Och arbeta för att det ska bli som medlemmarna vill ha det. Utan medlemmar finns det ingen förening.

Jag skulle själv gå på mötet, om det inte vore så att jag är bortrest då. För, alla medlemmar är välkomna(?) att närvara på styrelsemötena. De har yttranderätt, men inte beslutsrätt.

Skylla ifrån sig?

april 22nd, 2008

Med anledning av förra posten skrev Shannaras uppfödare nånting i sin hängmatta på r8forum om att jag skyller ifrån mig. Jag var medveten om att det kunde se ut som så när jag skrev mitt brev, därför ska jag nu förklara vad jag menar med "felaktig/bristfällig information".

I startpaketet för provåret fattades papper. Det visste jag inte förrän nuvarande registratorn berättade det för mig och ville att jag skulle räkna upp precis vilka papper jag fått. Jag minns inte om jag någon gång fått veta vilka papper det är jag inte fått. Jag har inte fått någon påfyllning efter detta samtal heller, vilket jag tog för givet att jag skulle få. Sedan glömde jag faktiskt bort det.

När jag kände mig osäker på hur provet skulle skrivas i (som frågorna är formulerade kan man lätt svara med en roman på varje) så frågade jag faktiskt! Jag frågade dåvarande kassören, som också varit registrator, och hon sa att "NEJ! Skriv inga såna långa svar, det är det ingen som orkar läsa!" När jag då oroade mig för att kanske missa något, så sa hon att det är ingen fara, det nästan aldrig är någon som blir underkänd och man får komplettera tills det blir rätt, helt enkelt.

Därför blev jag tagen på sängen när Johanna plötsligt häromdagen sa att det inte är tillåtet att komplettera i efterhand, då jag frågade om hon fått mina kompletteringar som jag skickade i februari via mail och sedan via snigelpost tillsammans med aprilrapporten.

Provet borde få ett försättsblad där SRS förklarar vad det registrerade uppfödarskapet går ut på. Hade jag fått ett sådant, hade jag inte svarat som jag gjorde på frågorna, inte heller hade jag känt behovet att skriva långa och fullvärdiga svar som hotade att bli romaner.

Dessutom hade jag skrivit en försöksstandard som bättre stämmer in med vad jag vill inrikta mig på redan från början. Jag gissar att det här med standard kanske är självklart för t ex hundfolk, men för mig var det inte det. För mig blir nu plötsligt standard och god djurhållning två vitt skilda frågor, vilket känns konstigt för en person med mina värderingar kring husdjur.

Jag inser ju att det som ställt till det är just det här med att jag vill föda upp mörkare blue med svarta ögon. Jag har faktiskt aldrig reflekterat över att det skulle kunna bli mitt fall, eftersom jag ställt ut pälsklingar som stämmer in på detta massor med gånger och fått standardetta på dem (vilket betyder att de väl motsvarar standarden). Det väcker ju genast ännu en fråga: vad får standardDOMARNA för utbildning och direktiv?

—–

Jag vill också passa på att säga att jag på intet sätt är ute efter att hugga halsen av Shannaras, allt det här handlar från min sida om hur RACKARNS blivit behandlat och varför. Jag är faktiskt tveksam till varningar vid tjuvparningar överhuvudtaget, men som sagt – det är så reglerna ser ut idag. Jag diskuterade detta för länge sedan (det handlade alltså inte om Shannaras eller ens mig) med registratorn och hon lugnade mig med att det beror på hur tjuvparningen gått till. Så mycket bättre vet jag dock inte om jag tycker att det blev, eftersom det uppmuntrar folk till att ljuga istället.

När jag berättar om att jag känner mig orättvist bedömd blir jag kallad slyna och ska hålla käften.

Skulle du göra det i min sits, M?

Nehej.

april 21st, 2008

Uppsala 2008-04-18

Under flera samtal med uppfödarregistratorn (stackaren) har det sakta men säkert gått upp för mig att jag svarat på uppfödarprovet ur annat perspektiv än vad som varit avsett från SRS sida.

Jag har vinnlagt mig om att det skall framgå att jag är mån och kunnig om den svenska tamråttans utveckling, hantering och dess standard i den variant som ligger närmast det jag tänker inrikta mig på. För mig kom alltså SRS standard i andra hand (eller kanske till och med i 3:e!) och råttans väl och ve i ett långt perspektiv i första.

Jag trodde att jag skulle beskriva standarden med egna ord för att visa att jag kan och har förstått den, när jag i själva verket kunde ha kopierat texten från hemsidan (där den f ö inte funnits på länge).

I färgfrågorna har jag envisats med att gång på gång förklara vad jag vill föda upp i min uppfödning, vilket bl a är en mörkare, svartögd variant av blue, vilket alltså bryter mot nuvarande standard. Detta har jag varit noga med att poängtera, för att tydligt visa att jag VET hur standarden lyder och vad jag i så fall bryter mot. Rubinögon, som det står i SRS standard att varianten blue ska ha, fås genom blekgener och dessa vill jag undvika så långt det är möjligt.

Uppfödarregistratorn har till slut lyckats få mig att inse att jag skulle ha skrivit hur standarden lyder, inte vad jag i praktiken vill föda upp. Nu börjar jag förlika mig vid den tanken (jag har varit så inkörd på spåret att mina svar ska spegla hur jag blir som uppfödare), och det innebär att jag kommer skicka in en försöksstandard för svartögda blue och blue agoutiåttor så fort styrelsen fördelat uppgifterna, så att jag kan få reda på var den skall skickas.

Jag anser att mina feltolkningar av frågorna beror på att jag fått både felaktig och bristfällig information från början. När jag sagt det till Johanna har hon kontrat med att man ju måste FRÅGA om man undrar, vilket jag håller med om, men det gör man inte om man tror att man fått den information man skall behöva och blivit upplyst om alla regler och rutiner man skall rätta sig efter. Då undrar man inte – och frågar följaktligen inte heller.

Kanske har jag varit vansinnigt korkad när jag trott att det registrerade uppfödarskapet handlar om att föreningen går i god för att den registrerade uppfödaren tar väl hand om sina djur och avlar med omsorg, etik och utveckling för ögonen och även tar väl hand om sina köpare, hjälper dem att vara goda råttägare som ger sina djur trygga och bra hem. Ur alla dessa aspekter är jag en väldigt bra uppfödare, kan jag lite sturskt säga.

Eftersom merparten av de som har tamråttor har dem som keldjur, tycker jag att de bitarna är de odelat viktigaste, även om jag också tycker att standarden är viktig som styrinstrument. Men den berör inte lika många.

Jag tycker att ni skall ta beslut utifrån

  • att mina konstiga svar inte handlar om att jag är okunnig (även om jag är medveten om att jag har oändligt mycket kvar att lära),
  • att jag kommer skicka in förslag till försöksstandard och sedan följa den,
  • att jag redan gjort mitt provår på övertid och inte vill vänta ett helt år innan jag får göra om provet och kanske därefter göra ännu ett provår (de reglerna verkar vara lite oklara, som mycket annat som har med uppfödarregistrering och provår att göra).

/Paula Blomberg
070-740 12 91

————-

Detta brev skrev jag till styrelsen inför att mitt uppfödarnamn skulle tas upp till beslut. Behöver jag ens säga att det inte hjälpte?

Anledningen till att jag sätter ut brevet här, är för att de som är intresserade av hur det går för Rackarns och undrar varför jag inte blivit registrerad än, kanske tror att jag inte blivit det pga. att jag misskött mig eller något sådant. Jag kan lugna er med att så inte är fallet, utan det handlar om att jag inte vill ha in blekgener i min uppfödning, som jag måste ha om jag vill ha rubinögda blueråttor, som SRS standard säger.

JAG tycker ju att det är positivt när uppfödarna har klara mål med sin avel och inte bara blint följer standarden, men det tycks helt egalt för SRS.

Det känns i alla fall som att det är allvarligare att (nästan) råka ut för varning under sitt provår, än att någon, i detta fall jag, varit ärlig med sina intentioner. Jag är ingen anhängare av konspirationsteorier, ändå känner att jag mer och mer ramlar in i rollen av en konspirationsteoretiker. Jag känner helt enkelt inte tillit till att jag behandlas schysst och rättvist – sorgligt men sant.

Eftersom jag tror att jag förstår tänket bakom avslaget hade jag inte sagt något om inte jag tyckt att det känns oseriöst att Shannaras blev godkänt, trots att uppfödningen haft en tjuvparning. Mig veterligen har ingen varning delats ut, dock, bara blivit information om ATT tjuvparningen är av den varningsgrundande typen. Sen kan man ju diskutera huruvida en sån sak ska vara det, men som det är nu är den det.

Jag kommer dock att fortsätta med mina råttor och med avel enligt samma principer som hittills, även om jag inte är helt säker just nu på att jag vill ansöka igen om att registrera mitt uppfödarnamn.

De flesta som läser här vet nog hur tröstande och lugnande och underbart det

kan vara att komma hem till råttorna efter en lång, tung dag. Att bli råttad av mjuka råttassar, torka bajs ur en gammelråttas päls… (Råtten förbjuder mig att berätta att det är hans bak jag torkat här nu, men vem som helst kan ju räkna ut det, han är ju den enda riktigt gamla råtta jag har!)

Fjärt har nästan ingen färg kvar alls och just nu är han så himla fin att jag önskar att blekningen skall stanna av, men jag fruktar att han blir lika vit som Råttentått.

Den långa, tunga dagen har tillbringats med först SRS årsmöte och sedan tandläkare, som jag höll på att missa för att mötet drog ut på tiden så.

Först kände jag mig ledsen över utfallet av mötet, men på vägen hem har jag funderat och tänkt och börjar faktiskt känna mig hoppfull att det kan visa sig vara en riktigt bra styrelse. Jag blev inte vald, vilket inte gör mig någonting, min högsta önskan var att det skulle bli en BRA styrelse och där måste inte jag nödvändigtvis ingå. Det finns ju faktiskt andra bra folk ;) Däremot det faktum att den person som både på flera forum och även på dagens möte så tydligt signalerat att hon skiter i föreningens väl och ve valdes in, det har jag svårt att smälta. Som tur är som suppleant, men ändå.

Tomas Borgh blev inte vald till ordförande, som jag hade hoppats, men som ledamot tillsammans med Stephanie. Hon är visserligen ung, men var ändå en av de som hade både huvud och hjärta på rätta stället idag (vilket man inte kan säga om exempelvis avgående sekreteraren). Jag tror att Tomas kan bli riktigt bra på ledamotsplats, där kan han stötta och hjälpa Johanna som blev vald till ordförande, det tror jag nog att hon kommer att behöva. Jag har inget emot Johanna, hon är en bra person för det mesta, men jag tror inte hon är en bra ordförande.

Jag kan ju ha fel, vilket jag hoppas – det är ju inte för inte det finns ett talesätt som går att ”man växer med uppgiften”. Och tillsammans med Tomas, Lovisa (som blev vald till kassör) och Stephanie kan hon kanske växa riktigt fint :) Jag håller tummarna för det.

Men så är det ju det där att jag försöker se saker från den ljusa sidan varenda år, men ändå är det den mörka som vinner…

Ett utslag av det var ju det helt otroliga, orimliga faktum att motionen om att utesluta Råtz gick igenom! Jag håller med om att hennes bra insatser för föreningen inte slätar över det hon gjort som inte är så bra, men man kan ju ändå väga in bägge de sidorna, för sjutton! Inte BARA se det dåliga! För mig har föreningen i mångt och mycket varit Lena – det är hon som alltid värvat medlemmar och snackat FÖR srs, varit behjälplig i alla sammanhang, det är nästan så att jag känner att föreningen dör utan henne. Därmed inte sagt att jag tycker att ingenting hon gör är fel, men se på HELHETEN för sjutton! Och det där om stamtavlorna; det har jag då aldrigf haft några problem med, den enda jag inte har fått; den fick jag inte av Grodan när jag tog över Alba, och hon hade inte fått den av Lena av det enkla skäl att de inte träffats på ett tag. Men det är ju bara att lyfta luren om man behöver den, då skickar Lena på stört, så har det varit för mig flera gånger! Däremot hade ju inte Grodan eller Ann-Lee eller vem det nu var som köpte Alba från början rapporterat till Lena om att Alba var omplacerad – ska de uteslutas då? Nej det hoppas jag verkligen inte!

Nu ska jag titta på Melodifestivalen och se om jag vinner några stålars, för det behöver jag – rotfyllning kostar massor med pengar… :( Sen ska jag fundera på om kanske aprilutställningen blir min sista SRS-utställning ;(. Det känns fruktlöst att vilja engagera sig i en förening som inte välkomnar folks engagemang och vilja utan istället SVÄR över de medlemmar som ger uttryck för att de bryr sig (såsom avgående sekreteraren gjorde idag på årsmötet). Det säger väl en del om attityden, jag hoppas att den nya styrelsen ska försöka vända den vidriga attityden mot medlemmarna. Det hade jag jobbat jävligt aktivt för om jag blivit invald, men nu slipper jag, och lika bra är väl det, det hade kanske varit mer än min hälsa klarar.

Hallstavik

maj 6th, 2007

Idag har jag, Chimay, Virgo och Hanna varit på värsta bästa utställningen. Det som var så bäst var att den var så liten och rar. Ett 13-tal personer och ett 40-tal råttor i ett sött gult hus. Detta resulterade i att utställningen drog igång vid strax före 11 och var klar vid 15-tiden.

En annan sak som var bäst var att jag fick skjuts från dörr till dörr både dit och hem. Tack Gail! En tredje sak som var skitbra var att jag fick ny inspiration till agility, mycket tack vare att jag fick hoppa in och sekretera till Gail, som dömde klassen idag. Det gick då upp för mig att några anledningar till att jag är så osäker på agility är att jag helt enkelt inte har kollat så mycket på när andra kör. Och att jag inte heller har så bra koll på vad som är tillåtet och ej på banan. Alltså har jag känt mig galet misslyckad varenda gång jag försökt och det är förstås ingen bra förutsättning.

Nu har jag bestämt mig för att göra ett nytt försök på Stora Vår, det gäller bara att bestämma mig för med vilka råttor jag ska göra det. Jag råkade betala in för mycket pengar, så de får gå till agilityn istället.

En fjärde bra sak var alla samtal omkring uppfödning och blåavel jag haft, och även om det var mycket som inte gjorde mig klokare, rådde ett samtal till Lena bot på det mesta. Som vanligt. Det är lätt att bli förvirrad när folk säger olika saker.

Själva bedömningarna gick katastrofalt dåligt för min del. Inte ens pet funkade, eftersom Hanna och Chimay har rykt ihop ibland de senaste dagarna och båda hade sår på ryggen som gjorde att de fick AB. Hanna har rostat något så erbarmligt, så att det skulle gå åt skogen i standard var jag beredd på. Även det snackade jag med Lena om och fick ett tips om att ge henne extra järn i kosten, men det lär väl knappast medföra att hon hinner göra succé på Stora Vår ändå. Nå, lite tillskott ska det bli ändå. Även Chimays lilla rostfläck gav henne en kvalitetstvåa och Virgo fick omdömet att hon har FEL färg.

Jag bad Gail kolla extra på henne innan jag klev in genom porten hemma. Potku (som dömde standard idag) fick lite medhåll, men Gail kom med lite andra spaningar omkring det. Även detta snackade jag förstås med Lena om, och vi kom överens om att det ska bli VÄLDIGT intressant att höra vad de brittiska domarna säger, eftersom Lena menar att Blue Agouti ska se ut precis som jag förklarat att Virgo ser ut, lite oreangare i agoutifärgen än en vanlig agouti. Men Lena har ju inte sett henne med egna ögon på länge, så det går förstås inte att lita på att jag lyckats förklara färgen rättvist. Jag hoppas att även Lena kommer på Stora Vår. De svenska domarna har inte så bra koll på färgen blått hos råttor. De finska råttor som ligger bakom de flesta linjer i Sverige har för ljusa färger.

Jag har också under dagens diskussioner kommit fram till att jag nog ska försöka, i möjligaste mån, att ta blått från andra håll än från finland. Men tyvärr blir det nog svårt, mtp att jag inte har möjlighet att resa så mycket. Det här beslutet är lite trist, eftersom det innebär att jag nog inte ska använda Mias hanar, som vi pratat om vid ett par tillfällen. De har alla den bakgrund som jag känner att jag vill undvika. Men FASEN vad nyttigt det är med såna här diskussioner!

Dagens Sashavägning visade 371 = 23 gr upp

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License