Rackarns Råttor

Archive for the ‘Sjukdom’ category

Miso-uppdatering

mars 10th, 2008

jamen, Miso ja. Jag är väldigt glad att hon inte lurade mig att gå till veterinären i lördags och ge henne den avslutande sprutan. Fast ett tag på lördagskvällen trodde jag att jag hade gjort en miss. Då var hon verkligen dålig.

Imorse, däremot, kom hon galopperande emot mig, alldeles lättad och lycklig. Jag riktigt såg hur hon skrattade! Jag satte in henne till flocken och hon satte genast igång att leka och stöka, och dessutom kastade hon sig över maten som fanns kvar i skålarna. Jippiii!

Nu är det utetid för chicksen, och hon jagar Agge för allt vad tygen håller – hur pigg och frisk som helst. Nyss satt hon också på grabbarnas bur och smaskade banan för det vilda.

Det blir dock ingen parning med henne, eftersom hon har ett missljud i lungorna. Jag tror fortfarande att hon hade en förstoppning och blev så dålig att det drog med sig hennes lungkollaps, som, även om det verkar mycket bättre även med det nu, inte är helt bra. Jag har tyvärr inget hopp om att det ska bli det heller. Så det kommer dröja ett tag innan nästa kull, eftersom jag just nu inte har någon hona som är tillräckligt bra eller redo att avla på. Fast faktiskt flera hanar, men de är det ju inte bråttom med, tvärtom :)

Knölar

december 9th, 2007

Jag fick en fråga i mina kommentarer, som jag svarat på via mail, men jag lägger ut fråga och svar här också, så att mina eminenta läsare antingen kan fylla på i kommentarerna (om det är något viktigt jag glömt eller missuppfattat, jag har t ex ingen egen erfarenhet av var- och fettknölar, utan förmedlar det jag uppfattat utifrån andras berättelser) eller få svar om de haft anledning att ställa samma fråga själva.

”Hejsan! Jag har själv 3 råttor och har upptäckt en knöl på den ena =( Har du några råd osv? Känns som jag behöver det..”

Jag ska försöka råda så gott jag kan.

Det är mycket ovanligare att hanar får cancerknölar som man kan känna  än att honor får det. Honor får ofta juvertumörer – de har ju 12 tuttar istället för våra ynka två, alltså desto fler risker. Lymfom är också rätt vanligt.

Känn på knölen; vilken form har den och hur känns den – hård eller mjuk, sammanhållen eller ”småknölig”? Sitter den fast i underliggande vävnad? Ofta kan man känna runt knölen men känna en tråd inåt – då är det ganska säkert en cancerknöl.

Om inte,  kan det vara en fettknöl eller en varknöl, en abcess. En sådan kan uppstå om råttorna slagits och ett sår har blivit infekterat, men de kan även få abcesser liknande våra finnar, titta efter en svart  prick på, då kan det vara så att den går att klämma som en (ibland väldigt STOR)finne.
    
Jag tycker helt klart att du ska gå till en veterinär. Beroende på var knölen sitter och vilken typ av knöl det är, bestämmer ni sedan tillsammans vilken åtgärd som ska göras. En cancerknöl som är isolerad och sitter bra till och inte har blivit så stor än, kan man oftast operera bort med gott resultat. Dock: är råttan gammal eller i nedsatt kondition på annat sätt är det en onödig risk att ta, det är skonsammare för den att somna in utan operationsförsök som den kanske ändå inte vaknar upp ur.

Fettknölar och abcesser är (såvitt jag vet) helt ofarliga och behöver inte åtgärdas – om den inte sitter illa till och är stor, så att den hindrar råttans rörlighet. Men då kan oftast veterinären fixa det enkelt genom att klämma eller skära bort.

Lycka till och ta väl hand om dina skyddslingar!

/Paula

Djurförsäkring

december 9th, 2007

Veterinärbesök kan springa iväg och bli väldigt dyrt, speciellt om det kommer till operationer. Djurförsäkring på råttor känns inte helt motiverat med tanke på deras korta livstid och benägenhet att dra på sig sjukdomar som olika cancerformer och luftvägsproblemmed med ”rossel” som följd. Enligt min åsikt är den bästa råttförsäkringen en sparburk eller ett konto där du lägger undan en liten slant i månaden ifall olyckan skulle vara framme. Har man många råttor så är det GARANTERAT att den kommer vara det förr eller senare, eller snarare då och då. 

Se till att lägga undan så att du ALLTID har minst 1000-1500 kronor i burken, så slipper du hamna i en situation där du blir tvungen att välja avlivning av ekonomiska skäl, snarare än för råttans bästa. 

Pastorella?

november 5th, 2007

Lina var en ängel och råttvaktade i helgen, då jag försökte vara till nytta i pojkvännens flytt. Igår kväll sms:ade hon att Virgo löpte :/

Det betyder alltså att inte heller Virgo kommer få ungar denna gång och jag blir misstänksam – kan mina råttor ha fått pastorella, som Råtz brukar prata om? Pratade med henne och det var hennes första tanke också, men nu när jag söker på nätet – hittar jag absolut INGEN info om pastorella. Antagligen har Lena uppfattat sjukdomens namn fel. Jag ska ringa vetten med flera imorgon och diskutera och försöka ta reda på mer.

Hur det än är, har både Virgo och Chimay passerat sin 1-årsdag nu, så jag måste söka dispens för eventuella nya försök. Och jag har inga andra råttor redo för parningar, eller de jag har som når parningsålder inom de närmaste månaderna, vet jag inte med säkerhet om de är blå-bärare :( Om inte, så dröjer det ytterligare minst en generation innan det blir blå avkomma hos Rackarns.

Just nu tröstar jag mig med att Jonny Råttens exmatte ringde för att höra hur det går för RåttenPåtten. Det gillar jag, att djuren har människor som bryr sig om dem. Jag blev riktigt varm i hjärtat när jag hörde hennes glädje då jag berättade att han är en jättebra lekfarbror åt lille Skarv och om hur bra de tar hand om varandra. Sen har jag tröstat mig lite till med att gosa med grabbarna i soffan och Råtten, som ett par veckor visat prov på inte så bra saker, har idag varit riktigt mattig och gosig, så även Skarv, som parkerar sig i mitt knä och rullar ihop sig till en boll, mellan handbrottningarna. :) Imorgon hoppas jag att jag har energi till att ringa runt och samla information om sjukdomar, diagnosticering och medicinering.

Skabb i sunkpalatset :(

oktober 4th, 2007

Jodå. Två dagar efter att jag kämpat mig till Kungsängen med Chimay, upptäcker jag skabb i min flock. Sånt känns inte kul att ringa och berätta för han-ägaren. Som tur var tog hon det med ro och hade ivomec hemma och skulle ge Chimay direkt, så då är hon synkad med resten av flocken när hon kommer hem. Hoppas, hoppas att A E slipper problem nu!

Barberare!

juli 23rd, 2007

Jag när en barberare vid min barm! Eller, kanske inte precis vid min BARM, men…

Det gäller bara att lista ut VEM det är, eftersom Sasha knappast kan ha barberat sig själv på kinden. Trodde först att hon råkat ut för rex-fällning, men när jag tittade närmare såg jag tydligt att hon blivit barberad. Så nu hoppas jag bara på att det är en av de tjejer jag ändå inte tänkt använda i avel, så att jag slipper få mina avelsplaner (mer) grusade.

Too-Ticki har drabbats av någon slags ansiktförlamning. Ena halvan av hennes ansikte hänger, hon kan inte blinka och verkar efter ett dygn på det sättet ha tappat synen på den sidans öga, som ser helt torrt och dött ut. Hon reagerar inte om jag närmar mig ögat med fingret, inte heller när jag rör hennes morrhår där. Andra sidan och resten av kroppen är fullt fungerande och hon springer, klättrar och äter mellan sina vilostunder. Jag oroar mig för att det är mitt fel, att hon råkat få gucket jag smetar på hennes eksem i ögat. Men att låta bli att behandla exemen känns inte heller som en option.

Så nu är frågan: ska XL få ge den sista sprutan i veckan? Om ett par veckor har jag semester och råttorna skall skeppas ut till råttvakten (hej, syrranPi!). Att låta henne ta hand om en sjuk gammal Too-Ticki känns inte bra, varken för Pis skull eller för Tickis. Alternativet är att ta med mitt lilla råttskrälle till Fårö, men där känner jag inte till någon veterinär inom vettigt avstånd om hon skulle bli sämre. Och hur trivsamt är det att skeppas runt på det sättet för en gammal och sjuk råtta? Nej, inget av alternativen känns bra, även om hon känns pigg och har gott om liv kvar i kroppen. Men min devis är ”Livskvalitet!” och det vette sjutton om jag kan garantera henne i det här läget. Jag sörjer i förväg, det känns som om jag och Tickis goes LONG back. Trots att hon bara fyllde 2 för några veckor sedan :/

*gråt*

mars 19th, 2007

Just nu är det ledsamt att följa Ichi och Kauz blogg. Jag får ont i magen och det droppar tårar. Älskar de fina svansarna, fast jag aldrig ens träffat dem. Kan ingen uppfinna längre och friskare liv för råttor? Jag ska försöka göra mitt till, när jag kommer igång med Rackarns, men… Jag vill att det ska ske UNDER!

Kortison mot rossel

februari 23rd, 2007

Rossel är en trist företeelse, som många tamråttor drabbas av. Det kan bero på olika saker som är olika behandlingsbara, men i Too-Tickis fall är jag rätt säker på att mykoplasma ligger bakom. Den går inte att bota, men man kan ibland få bukt med dess symptom. Husmorskurer såsom mycket gröna ärtor i kosten, ingefärs-honungsvatten och vitlök skadar aldrig och kan fungera riktigt bra. Men är råttan allmänpåverkad, måste man gå till veterinär och får då ofta långa antibiotikakurer. Det är otroligt viktigt att man slutför en kur så att man säkert tar död på bakterierna, annars finns risk att de blir resistenta och om man då behöver använda antibiotika av samma typ igen, hjälper den inte.

Tickis har ju överlevt hela sin gamla flock, men blivit rosslig de senaste månaderna. Inte hela tiden, bara då och då, men när jag lade örat till, så hörde jag att det pep i lungorna. Hon har också varit ganska orkeslös och sökt ensamheten längst nere på burbotten. Så var hon ju magsjuk några dagar och sammantaget har hon tappat mycket i vikt. Nu är hon lika liten som Irma, nästa. Det är svårt att tänka sig att hon fick domaromdömen som sa att hon var överviktig på den utställning hon var med på senast. Dock är hon inte mager, bara mycket mindre än hon varit.

Av en händelse fick jag ögonen på en tråd på forumet där det diskuterades om rossel och mykoplasma. Jag läste den med stort intresse, och i den gömde sig ett tips om att kortison kan hjälpa mot lungproblem. Inte helt överaskande, då det ofta ges till astmapatienter som har mycket besvär. Min pojkvän hade precis kört en kortisonkur för sin tarmsjukdom, och det preparat han åt var just det som omnämndes i tråden.

Jag försökte ringa ”min” veterinär, men där var det stängt och igenbommat för ombyggnad. Jag tog beslutet att Tickis nu har varit dålig och orkeslös ganska länge, genomgått flera antibiotikakurer som visserligen hjälpt, men så fort kuren varit slut, har symptomen återkommit. Det kändes helt enkelt som om vi inte hade så mycket att förlora. Jag trodde ju hon skulle dö under sin magsjuka, liksom.

Nu fröjdas jag av att se henne hoppa, skutta, springa och undersöka allt med liv och lust – hon ger intryck av att vara en ungråtta, som sina flock-kamrater!

Jag hoppas att hennes kropp ska klara av att återhämta sig såpass under cortisonkuren, att hon fortsätter må bra när den är slut. Tillräckligt länge för att leva ett najst liv tills det är dags att vända magen upp ändå..

Mer om kortison
Mer om antibiotika

Oron bortsopad

januari 28th, 2007

Min älskade Tickis som var så eländig har piggat på sig!

I fredags kväll växte misstanken om att det som var fel var en magsjuka – kanske vinterkräksjukan? Det stod i tidningen häromdagen att veterinärklinikerna är överbelastade av alla hundar som kommer in med den. Och jag hade den ju själv innan jul – utan att kräkas alls. Men provsvaren visade att det var vinterkräksjukeviruset som härjade.

Råttor kan ju inte kräkas, men Tickis var rejält diarréig. Och, som jag skrev, riktigt illa däran – såpass att jag trodde att hon inte skulle överleva. Natten till lördag vaknade jag dock av att hon drack självmant ur sin flaska – då väcktes mitt hopp. När jag sedan under dagen då och då tog med henne in på dass för att tvätta rumpan på henne, vek hon sig som en märla och drack mängder direkt ur kranen. Hon gillar inte bollrörsflaskorna,- har helt vant sig av med dem, det är uppenbart. Hon fick ett eget glas att dricka ur – då var hon nöjd :)

Imorse vaknade jag av att hon bökade bredvid mig i buren och när jag tittade till henne tog hon ett skutt upp i toalådan! Då återvände mitt hopp på allvar och när jag senare gick upp för dagen såg jag att hon hade ätit upp nästan all sin torrmat. Nyss fick två små kycklingbitar från thaimaten Kicki lämnade i fredags, och även de kastade hon sig över med god aptit! SKÖNT!

Jag tycker ju att i råttmått mätt det var en riktigt långvarig magsjuka – den startade i torsdags och först idag, söndag, verkar den ha givit med sig helt. Men å andra sidan vet ju jag, såsom varande emetofob, att magsjuka håller i sig mycket längre och man blirmycket sjukare om man inte spyr.

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License