Rackarns Råttor

Archive for the ‘Råttor’ category

Oops, nu är ju vecka 15 slut! Nåja, lite försenat kommer här Veckans råtta.


Polly med en bror

Julklappskullen föddes i november och var leveransklara lagom till jul 2009 – därav temat. Jag sparade Polly Pocket, Penntroll och Spirograph från kullen. Polly var den största ungen och den enda blå. I början var hon lite humörig och det tillsammans med att hon var så stor gjorde jag bestämde mig rätt snart för att inte avla på henne. Med tiden har jag ångrat det beslutet några gånger då hon blivit mycket jämnare och trevligare i humöret med ålder och mognad. Nu är jag dock nöjd med det, eftersom jag för en vecka sedan fann en liten knöl på henne. Den var så liten att den inte syntes för ögat, men kändes som ett knappnålshuvud ungefär. Idag, efter bara några dagar, var den redan mycket större, så pass stor att man ser den, kanske en cm i diameter och ganska platt. Inte snabbast växande varianten, men ändå rätt snabbväxande, som det verkar.

Polly är med sin rexade päls en riktigt kramgo nalle, den enda blå råtta jag har kvar i besättningen, tyvärr. Även om de alla har blått i sina stamtavlor har andra färger tagit över och jag har ju nu kommit fram till att färgen kommer i princip i sista hand – det viktigaste är (förstås) hälsa och temperament, de kommer före precis allt annat. Hon är nu ca 1½ år och jag hoppas att knölen inte tar över alltför fort, men tyvärr är den inte hennes enda hälsoproblem. Hon rosslar lite och svarar inte på medicinering, vilket jag mest tror beror på att det inte är ”äkta” rossel, utan att det sitter i nosen. Skulle helt enkelt tro att hon är lite trång i nosen och att det inte beror på varken mycoplasma eller någon typ av lunginflammation.

Pinsamt nog hittade jag inte enda bild på Polly, men jag måste ju ha? Det blev anledningen till att detta inlägg försenades, jag var ju tvungen att leta bilder, misslyckas och sedan fota henne, tömma kameran och ladda upp. Lite för många moment för att det ska flyta med min dumma hjärna…

Presenterar d’Avola, eftersom hon känns aktuell, dels för att hon sett oroande dräktig ut de senaste dagarna, dels för att hon är en av de tre råttor jag just behandlar emot rossel. Hon är inte dräktig, går inte upp i vikt, utan utvecklas förhoppningsvis bara till den päromformade tantkroppen, som så många honor får.  d’Avola kommer från Vinkullen, som föddes 2009-07-21. Hon är en av de vackraste råttorna jag någonsin sett, perfekt typ, fantastiska ögon, slät och svart som synden. Hon har alltid varit glad och pigg och social, både med människor (inte bara mig) och andra råttor.

Oj vad konstigt det var att se sig med glasögon!

Oj vad konstigt det var att se sig med glasögon!

Jag var så glad över denna skönhet att jag planerade en parning mellan henne och Perinone, och precis när jag startat parningsförsöken – började hon barbera sig. ÅÅÅÅÅÅÅhhhh jag kan inte ens beskriva besvikelsen. Bara ett par dagar innan jag upptäckte det hade jag blivit kontaktad av en vinkullsköpare som bekymrade sig över att hans råtta barberade sig, alltså två råttor från samma kull. Jag avbröt genast försöken och det blev aldrig något. Väldigt synd för d’Avola och Perry var verkligen the perfect match personlighetsmässigt.

Barberardrottningen!

Barberardrottningen!

Nå, d’Avola tog saken i egna händerTokfrans kom på hur man rymmer ur den buren han bodde i i början när han kom till mig. Resultatet blev den underbara Prinsar & Prinsessor-kullen som föddes samma helg som Prinsessbröllopet stod. De är mycket sköna och lovande resultat av en tjuvparning, vackra och trevliga.

Men d’Avola, hon barberar sig fortfarande ;( Det gör henne inte mindre älskad, hon tillför mycket till flocken med sitt fina temperament, tjafsar aldrig med någon, fullt drag hela tiden – trots att hon fyller 2 om ca 3 månader. <3

Tänkte försöka presentera en råtta ur min besättning/vecka. Jag går ut hårt med Hjärtat, helt enkelt därför att hon numera är äldst i gänget med sina 2 år och fem månader, och jag vill gärna knåpa ihop en presentation, som samtidigt blir en minnesanteckning för mig själv, innan hon lägger magen i vädret.

Hjärtat är råttan som inte riktigt klev ut och presenterade sig för mig när hon kom till mig som liten. Hon var vacker och snäll, javisst, men visade ingen tydlig personlighet, så som jag varit van vid med mina råttor. De har alla haft någonting i sin personlighet som varit deras signum, något som gör att man kommer ihåg dem. Hjärtat var både bra och fin, men liksom ‘bara’ en vanlig råtta. Jag kom snart över det och lärde mig uppskatta det – jag hade ju så många personligheter, och det är inte alltid av godo. Hjärtat har fått två kullar i sitt liv;  Julklappskullen med Olydia’s Staten Island och kamerakullen med Perinone. Ingen från Julklappskullen har ännu gått vidare i aveln, men sist jag pratade med Cosmonita hade hon fortfarande Lego i tankarna för att bli pappa. Från kamerakullen har Minolta blivit mamma till Bibelkullen och Hasselblad till Fire-in-Kairokullen, så det finns en del ättlingar till denna fantastiska hona. Hon har varit frisk som en nötkärna hela sitt liv, tills hon fick sitt första lymfom ett par veckor innan sin 2-årsdag, och nu har hon fått en knöl till. Ingen av knölarna är snabbväxande, så hon får tuffa på så länge det funkar utan att hon verkar ha problem med dem. Tog nya bilder på henne häromdagen – men minns inte var jag kan ha gjort av dem, uppdaterar om jag hittar dem eller när jag tagit nya.

Hon har de senaste dagarna visat början till bakbenssvaghet, tyvärr. Annars är hon, såhär på sin ålders höst, lätt att snacka med, väldigt kelig och kommer alltid när jag ropar på henne oavsett var hon är <3

Hjärtat i karantän hos Johan, mitt ex.

Hjärtat i karantän hos Johan, mitt ex.

ca 7 månader gammal

ca 7 månader gammal

RiP Cosmonita’s Dame de Coer 2011-05-13 ;(

Orsaken var att en av hennes knölar sprack, och en cancerknöl som går sönder läker tyvärr inte, och för att bespara henne en massa behandling och krånglande som ändå inte skulle leda någonstans valde jag att låta henne somna in, trots att hon var pigg och frisk i övrigt, fortfarande bra i hullet, glansig i pälsen om ock med lite begynnande bakbenssvaghet.

På gång hos Rackarns

februari 28th, 2010

Ni som följer uppfödningen på Facebook vet redan att tjuvparningen jag skrev om häromsistens inte resulterade i något annat än två skendräktiga honor. Polly var inte skendräktig, bara extremt snabbväxande. Detta betyder att jag nu återgått till parningsplanen och har gjort några försök att para d’Avola (svart liten slät skönhet från vindruvskullen) med Perinone. Hon är ju ung, ganska småväxt och det syns inte så väl på henne när hon löper, däremot har hon LUKTAT löp när jag satt ihop dem. Tyvärr verkar hon inte gilla Perinone något vidare, piper när han närmar sig och kickar honom som den värsta kickboxare i ansiktet. Hon är helt enkelt inte så förtjust i sin utvalde.

Jag ska ge det lite tid till men om det inte går som jag vill byter jag tilltänkt hane till Olydia’s Staten Island istället. Det i sin tur skulle isf innebära att han upphör att vara tilltänkt hane i den andra planerade parningen. Honan i det fallet är Minolta, en mild, trygg och vacker agoutitös från kamerakullen. Istället får Perinones bror Cerulean träda in där. Cerry, som han kallas här hemma, är Minoltas farbror. Oavsett vilken av honorna som får åtnjuta Staten Islands tjänster, så blir det hans tredje parning (jag lånade nyligen ut honom till en vän och väntar med spänning på att det ska bli något där) och han får gå i pension sedan, det är inte bra att ta för många kullar på en råtta, urvalet till kommande parningar blir för snävt och OM det skulle dyka upp något dolt hälsoproblem kan det ha spridits lite för vitt och brett.

Jag siktar på att båda dessa parningar skall ske så snart som möjligt.

Alltså:

Rackarns d’Avola med i första hand Perinone, men annars med Olydia’s Staten Island
Rackarns Minolta med i första hand Olydia’s Staten Island och i andra hand med sin farbror Cerulean.

Rackarns Minolta är född i juni 2009 och bor inte hos mig, utan ägs av en vän som bor nära mig. Jag lånar in henne för detta uppdrag. Hon är ganska liten och smäcker med bra typ och väldigt trygg, lugn och kontaktsökande.

Rackarns Nero d’Avola är född i juli 2009 och även hon en liten, smäcker, trygg och väldigt fartfylld tjej. Hon är otecknad silvrerad svart med bara en eller två halva tår vita  och väldigt mysig. Hon har utsett Daydreams Berthe till sin mentor och har tagit efter henne i många avseenden.

Olydia’s Staten Island född i maj 2008, är en mjuk och snäll rätt så liten rexad coffee-kille, som tidigare blivit pappa till Julklappskullen. Tillsammans med Minolta kan han ge upphov till en regnbågskull precis som julklappskullen, som delar mamma med Minolta, medan resultatet av en parning med d’Avola är mer förutsägbart med troligen bara ba och bl.

Cerulean och Perinone, också födda i maj 2008 och även de mjuka och snälla. För att vara hanar är de ovanligt fartfyllda, Perinone något mer än sin bror . De är kullbröderna jag måste märka för att kunna skilja på dem :) . De har en härligt maskulin typ och är rexade, ser ut – och KÄNNS som – små nallar. De är av färgen Opal, dvs graphite agouti, och kan tillsammans med Minolta ge opaler och graphite i kullen. I övrigt är de förväntade färgerna ag, ba, bl och blue agouti.

När jag skriver detta blir jag uppfylld av lycka – just nu har jag BARA riktigt bra och trevliga råttor i mina burar, inga temperamentsproblem whatsoever!

Med anledning av en länk som postats på ett svenskt forum till ett annat, norskt, forum skrev jag i förmiddags en text med syfte att lägga in den i den norska tråden, men när jag kom till skott hade den låsts (bra!), därför postar jag den nu här istället. Jag vill inte lägga mig i andras konflikter och därigenom riskera fördjupa mina egna, men  jag vill visa Daydreams mitt stöd, eftersom hon ur min synvinkel är värd detta:

******

Oj, jag följde en länk hit, annars skulle jag antagligen aldrig ha sett denna diskussion. Jag blir mycket nedslagen när det sägs att DayDreams står utanför övriga råttvärlden i Sverige. Detta är inte sant. Folk väljer att handla och samarbeta med sådana de känner tillit till, och i det avseendet kan jag inte tänka mig att Daydreams har några problem.
Jag ska berätta om mina egna erfarenheter av den aktuella kullen och av Daydreams uppfödning – dvs inte om något jag hört från någon annan.
Jag fick efter övertalning köpa Berthe Morisot (kullsyster till Kickys råtta) av Daydreams. Jag hade hopp om att det som i stamtavlorna stod som Russian blue istället skulle vara Graphite (german blue) och jag ville testpara för att reda ut detta. Nu hann en annan uppfödare, som står närmare Daydreams än jag gör, göra den testparningen och det framkom då att ingen chans till graphite låg hos min Berthe.
Det har varit ett mycket svårt beslut, eftersom jag egentligen sätter temperament och hälsa före färg i mina avelsbeslut, att bestämma mig för att inte para Berthe. Hon är en underbar personlighet, och om det inte vore för att det är direkt dåligt för min inrikting att få råttor med Russian Blue i stamtavlan och nästan alla mina djur redan har det från tidigare uppfödare, fast mycket längre bak. Det vore bättre att ‘vattna ur’ istället för att förstärka.
Min kontakt med Daydreams har varit mycket öppen och ärlig – hon har varit extremt noga med att berätta om de förmodade problem som finns i stamtavlan, presenterat länkar till hemsidor och forum och noga berättat om bakgrund och anledningar till de beslut hon själv tagit. Jag kan lätt säga att jag aldrig fått så mycket information om någon inköpt råtta tidigare.
Det har dock varit besvärligt att ha någon som ‘lägger sig i’ mina avelsbeslut: jag avstod från av para Berthe med den hane som är hennes perfect match, eftersom Daydreams av olika skäl inte ville gå med på mitt val av hane. Detta var parningen som kunde få mig att skita i att Berthe är Russian Blue och bara bry mig om hennes temperament och hittills goda hälsa.
MEN jag är fullt medveten om att vi hade en överrenskommelse redan från början och jag vill inte riskera ett gott förhållande uppfödare emellan. Samtidigt som jag kan vara irriterad på besvärligheten, är jag också glad för den – för om vi ALLA uppfödare vore så noggranna och bestämda, hade problemet med oseriös avel bara handlat om okunniga ickse-uppfödare och varit väldigt mycket mindre, och så länge saker sköts med öppna kort tror jag också att vi skulle ha mycket färre konflikter i råttkretsar.
Jag beklagar att man försöker dra in er i konflikter, som egentligen bara står mellan enskilda personer och inte har med råttvärlden i allmänhet att göra.

Oj, jag följde en länk hit, annars skulle jag antagligen aldrig ha sett denna diskussion. Jag blir mycket nedslagen när det sägs att DayDreams står utanför övriga råttvärlden i Sverige. Detta är inte sant. Alla uppfödare väljer att handla och samarbeta med sådana de känner tillit till, och i det avseendet kan jag inte tänka mig att Daydreams har värre problem än någon annan.

Jag ska berätta om mina egna erfarenheter av den aktuella kullen och av Daydreams uppfödning – dvs inte om något jag hört från någon annan.

Jag fick efter övertalning köpa Berthe Morisot (halvsyster till den råtta som Kicky söker avelspartner till på det norska forumet, vilket var starten till denna tråd) av Daydreams. Jag hade hopp om att det som i stamtavlorna stod som Russian blue istället skulle vara Graphite (german blue) och jag ville testpara för att reda ut detta. Nu hann en annan uppfödare, som står närmare Daydreams än jag gör, göra den testparningen och det framkom då att ingen chans till graphite låg hos min Berthe.

Det har varit ett mycket svårt beslut, eftersom jag egentligen sätter temperament och hälsa före färg i mina avelsbeslut, att bestämma mig för att inte para Berthe. Hon är en underbar personlighet som jag verkligen skulle vilja ta en kull på, och om det inte vore för att det är direkt dåligt för min inrikting att få in råttor med Russian Blue i stamtavlan och nästan alla mina djur redan har det från tidigare uppfödare, fast mycket längre bak. Det vore alltså bättre att ‘vattna ur’ istället för att förstärka.

Min kontakt med Daydreams har varit mycket öppen och ärlig – hon har varit extremt noga med att berätta om de förmodade problem som finns i stamtavlan, presenterat länkar till hemsidor och forum och noga berättat om bakgrund och anledningar till de beslut hon själv tagit. Jag kan lätt säga att jag aldrig fått så mycket information om någon inköpt råtta tidigare.

Det har dock varit besvärligt att ha någon som ‘lägger sig i’ mina avelsbeslut: jag avstod från av para Berthe med den hane som är hennes perfect match, eftersom Daydreams av olika skäl inte ville gå med på mitt val av hane. Detta var parningen som kunde få mig att skita i att Berthe är Russian Blue och bara bry mig om hennes temperament och hittills goda hälsa.

MEN jag var fullt medveten om att vi hade en överrenskommelse redan från början och jag gjorde valet att inte riskera ett gott förhållande uppfödare emellan. Även om våra inriktningar skiljer sig åt såpass mycket att det antagligen aldrig kommer bli aktuellt för oss att samarbeta. Samtidigt som jag kan vara irriterad på ‘besvärligheten’, är jag också glad för den – för om vi ALLA uppfödare vore så noggranna och bestämda, hade problemet med oseriös avel bara handlat om okunniga ickse-uppfödare och varit väldigt mycket mindre, och så länge saker sköts med öppna kort tror jag också att vi skulle ha mycket färre konflikter i råttkretsar.

Jag beklagar att man försöker dra in andra i konflikter, som egentligen bara står mellan enskilda personer och inte har med råttvärlden i allmänhet att göra.

********

Nedkomst på utsatt dag! :)

juni 17th, 2009

Idag, helt enligt planen, nedkom Hjärtat medan jag var på jobbet!

Jag måste nog erkänna att jag är lite besviken – bara 5 ungar? Hjärtat, ska man verkligen gå upp 140 gr för att klämma ut ca 35 gr bebisar? Var gjorde du av de andra? Har du inte fått ut dem?! Var det bara vatten?

Nå de som blev ser iaf ypperligt välmående ut, har ordentligt med mjölk i maggarna och piper med starka röster. Könsfördelningen ser mycket bra ut; 4 honor och en hane, kom jag fram till. Hoppas det stämmer! Alla 5 är släta.

Hjärtat ser väldigt välmående ut hon också, hela dagen har hon varit på strålande humör, både innan ungarna kom och efter, så jag är inte orolig för hennes hälsa. Däremot verkar hon också lite otillfredställd över antalet, eller hur ska man annars tolka att hon går i toklöp bara några timmar efter förlossningen? :D Jaaa ni – råttor är lustiga djur! Och underbara! <3

Nu kommer det jobbiga – vilka blir utan? Jag har nästan bara bra intressenter och skulle vilja kunna låta alla köpa, men det är ju en omöjlighet förstås. Jag får trösta både dem och mig med att det planeras en kull till alldeles snart, får verkligen hoppas att den blir större.

Jag ska behålla en unge själv, Hjärtats uppfödare Olydia har förtur och endast en intressent vill ha en hane, sedan är det bara två kvar att fördela. Eländes elände! De kommer att hamna hos folk som är mig nära, antingen extra nära mitt hjärta eller nära mitt hus.

Bildspel igen: 14 dagar

januari 13th, 2009

Nu har Nyårskullen öppnat ögonen och plirar nyfiket mot världen. Det är riktigt roligt, för de börjar redan visa upp sina personligheter.

Som ni vid det här laget antagligen vet, kan ni välja att visa bildspelet i helskärmsläge genom att trycka på symbolen i dess nedre högra hörn. För att sedan se mer utförlig info om varje bild/unge, gå upp med markören i bildspelets övre högra hörn och välj ”Show info”.  Håll till godo, kära vänner :)

Bara för att jag själv ska ha en pojke ur denna kull, förälskar jag mig handlöst i honorna i tur och ordning. Tre av de fem har blivit favoriter, speciellt den rexade tjejen med mycket vitt (nr 1).  Det är inte så bra, känner jag :/

Proven wrong ;)

december 31st, 2008

Nyårskullen hade bråttom att födas och pluppade ut idag, dvs dräktighetsdag 22. När jag räknade dem i eftermiddags medan jag flyttade över dem till boet var de 16 st, varav en jag var osäker på om den levde eller var död. Den såg väldigt ämlig, orörlig och grå ut, men var ändå varm. Antagligen var det syskonens värme jag kände, men jag lade iaf tillbaks den bland de andra, med hopp att det skulle finnas lite liv kvar och att den skulle pigga på sig, även om chansen var minimal. Om inte annat tänkte jag att om jag lade den tillbaks i boet och den var död, skulle den återgå till Caramelles näringssystem :)

Nyårskullen dag 1

Nu inatt, innan jag skulle gå och lägga mig, ville jag titta till dem och se om min tanke stämde. räknade dem återigen – och nog gjorde den det, alltid – nu var det 13 ungar, alla med fina mjölkband utom en väldigt liten en, som ändå ser väldigt pigg och välmående ut, vi får väl se imorgon om de kanske bara är 12 då… Jag hoppas inte det, för med den energin tror jag att den ungen kan få ett riktigt bra liv om den får överleva. Håll tummarna, allihopa!

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License