Rackarns Råttor

Archive for the ‘Honor’ category

Melli

november 18th, 2008

IMG_7140

Melli kommer från Babbett och är en snäll och matglad tjej, kanske lite fööör matglad. Jag valde namnet Melli för att min dotter, som heter Emelie, kallades Melli-Melli av sin lilla 2åriga halvsyster, och när Melli fanns i boken som är kullens tema, var det ett självklart namnval :)

Min lilla råttMelli använder sin energi till att fylla på med mer energi – alltså växte hon väldigt snabbt ifatt mina vuxna damer och blev faktiskt lite rund. Hon växte ifrån lilla Hitta Hitteråtta, som kom till mig strax innan Melli gjorde det.

Några bra bilder var svåra att få nu, eftersom hon opererades för ett par-tre veckor sedan. Jag åkte i expressfart till vår husveterinär XL, eftersom jag hade hittat en knöl stor som en ärta under armen på Melli. Jag hade känt på den och konstaterat att det verkade vara en elakartad cancerknöl. När jag kom till XL och drog min amatördiagnos för honom, höll han med om den. Jag hade beställt tiden med tanken att han skulle operera bort knölen och skicka in den för analys, eftersom jag hade rådgjort med Babbett och vi då hade kommit överens om detta förfaringssätt. Främst för att Babett bara någon dag innan jag upptäckte knölen parat Mellis syster, så det vore ju bra att så detaljerat som möjligt få reda på vad det var för knöl.

När jag som bäst satt i väntrummet och höll en nykastrerad Palme varm inför uppvaknandet, kom Per (XL) ut och kungjorde att det inte fanns något att skicka in för analys!? Jag fattade ingenting och han förklarade lugnt att det visat sig vara en varböld. Han hade helt enkelt tömt den och spolat rent och så var biffen klar. Han berättade också att han var lika förvånad som jag, eftersom även han varit säker på att det var en dumful cancer.

Jag har inte riktigt bestämt mig än, om jag ska anse detta som ett skäl att ta henne ur aveln. Kanske hade hennes kropp hade tagit hand om varbölden på egen hand om jag inte lämnat henne till operation så tidigt? I det här fallet visade det alltså inte vara en så bra grej att besöka veterinären tidigt (fast det var ju inget jag kunde veta).

Håll markören över bilderna, för att se blidtexter :)

IMG_7211

IMG_7201

IMG_7135

Melli_pedigree1
Mellis farfar, Sanders Fabricio, avlivades pga aggressivitet. Detta har dock inte skrämt mig, då detta skett efter en lite ”bucklig” omplacering. Jag ringde och hörde mig för med hans första matte, som inte haft några problem med honom, och inte heller visade han några tecken på aggressivitet när han mellanlandade en tid hos Babbett (då han också parades).

Att en hane reagerar på detta sätt vid omplacering är varken ovanligt eller konstigt, och är att betrakta som beroende på miljö och inte på arv.

Lapprika Papprika Puddingpastej

november 18th, 2008

Lilla Lapprika kommer från min Lennart Hellsingkull, som föddes den 2 sept i år. När jag skriver detta är det alltså lite väl tidigt att skriva nånting alls om henne. Exteriört är hon den enda helblå i kullen, men däremot en av 8 riktigt dåligt rexade rexar ;) . Kullen var på 11 sötnosar, alla födda överlevde och levererades till idel bra köpare. Deras mamma, Medborgarinnan Agda Gustavsson kommer från min Corneliskull, där alla ungarna utvecklats bra, förutom möjligtvis Hans Excellens stadsminister Olof Palme, som blev lite väl dominant under sina tonår och som nyss kastrerades när han inte lugnat ner sig vid 10 månaders ålder. Men det känns viktigt att nämna att han aldrig ens försökt att bitas, oavsett hur ”uppe i varv” han varit när jag grabbat tag i honom, det kan man väl ändå anse som en bra grej efter omständigheterna? :)

Lapprika Papprika Puddingpastej

Just nu tycker jag att det ska bli spännande att se om LH-kullen utvecklas som deras mor gjorde: fullt ös medvetslös upp till 5 månaders ålder, sedan plötslig mognad över en natt. Tur för mig, eftersom jag misströstade om att kunna använda henne i aveln till dess, då det var sån fart på henne att hon knappt gick att få tag på. Lapprika ser än så länge ut att följa samma mönster, kan jag säga ;D Jag är dock VANSINNIGT glad över att jag tog ett snabbt beslut att använda Agge i aveln då hon plötsligt uppvisade den där mognaden – hon visade sig vara en alldeles fantastisk liten mamma som ÄLSKADE mammarollen såpass att hon till och med stuvade tillbaks sina bebbar i boet då de försökte ta sig ut för att upptäcka världen när de öppnade ögonen. Alltså såg jag dem inte utanför boet förrän de var 20 dagar! (I vanliga fall sammanfaller detta ungefär med när de öppnar ögonen omkring 13 dagars ålder). Agges pappa, tillika Lapprikas morfar var en zooråtta, som skulle fylla 2 år strax efter sin parninginsats. Han bodde hos min syrra och jag har fått rätt så täta rapporter över hans utveckling och också träffat honom rätt många gånger. Min uppfattning utifrån detta var (är) att han var en riktig guldkille ;)

(för mer bilder och info om föräldrarna, sök på ”agda” och ”koi” i sökfältet :) )

Så här blir det när man försöker fota ”fullt ös medvetslös” i dåligt ljus:

IMG_7123

IMG_7122

IMG_7121

lapprika_pedigree1

Men Myrtille är min lilla råtta – och hon är så vacker och fin! Tyvärr klippte jag inte hennes klor kvällen innan stora pet, eftersom mina ögon krånglade så att jag råkade klippa Melli illa och då gav upp. Jag fick eminent hjälp av Lovisa, som agerade handler åt mig (TACK, Lovisa!), och bad henne försöka klippa klorna lite på mina illbattingar. Men det ÄR inte bra att göra det på utställningsdagen, råkar man klippa det allra minsta i pulpan, så får man nerslag. Det var vad som hände på stora pet, och Åsa Hellman, som dömde standard, ojade sig SÅ över att så var fallet, speciellt när jag visade upp tassen efter utställningen och sa att jag inte ens kunde hitta vilken tå det var, då grämde sig ÅH (sjyssta initialer!) över att hon inte tipsat om att Myrtille skulle komma upp igen, så att hon fick göra ombedömning, då klon slutat blöda. Nu fick Myrtille en std 2:a, men blev ändå domarens favorit och fick ett HP. Jag gissar att hon sopat mattan med allihop om det inte varit för den förargliga klon :)

Igår startade jag en Rackarns-kalender på google kalender, för att föra parningsplaner i. Den 1 januari fyller Myrtille 6 månader, och om hon då fortfarande håller måttet, är min plan att para henne med Råtz Skarv, som är en oerhört mjuk och fin kille med låg-mellanrang. 

Av den parningen förväntar jag mjuka, glada individer i blått, svart och siamese. DÅ kanske Lena äntligen  kan få sina efterlängtade siameser.

Foto: Kicki Sundberg

Foto: Kicki Sundberg

Mellis ankomst

maj 15th, 2008

Hitta uppfostrar Melli
Hitta visar position.

Jodå, Melli kom, hitskjutsad inte alls av någon liten familj, utan av ett par unga, söta och snälla tjejer som gjorde en avstickare för att hjälpa Melli till sin nya matte. Och, som jag befarade, hade de på vägen övervägt att glömma bort att svänga, för Melli är ju en sådan liten raring!

När jag öppnade transporten, tittade hon genast upp och ville komma till mig, det kändes som om hon kände igen mig och kom ihåg! Antagligen var det bara så att vi hade en sån genuin känsla för varandra att den återuppstod, infann sig på en gång. Jag släppte genast ihop henne med Hitta i soffan och Hitta blev sååå glad! Hon vände (förstås) Melli på rygg direkt och visade vem som bestämmer, och sen knölade de in sig tillsammans i det lilla hamsterhuset, som är trångt fast de är små :) .

När jag sedan satte in dem i buren som Hitta bott i sen hon kom till mig, då blev Hitta ett monster. Jag tittade förstås igenom Melli för att kontatera att det går helt rätt till, inte ett hår var krökt på hennes huvud (eller kropp, för den delen). Jag ställde iordning en ny, större bur som var ny för dem båda, men Hitta har fortsatt vara ett monster, om än med silkesvantar. Jag försöker hitta på något att mysa till buren med – för den är så stor och omysig, att jag är rädd att det gör det svårare för dem att finna sig tillrätta. En vinkartong att boa i kanske gör susen.

ETT problem har jag med Melliflickan: hon är en gnagare. En sån där råtta som gnager på allt, i alla fall om det är av tyg. Min soffa är redan full med små, små hål och byxorna som låg slängda i den också. Galet. Jag som tänkt samla på mig ognagiga råttor att avla på för att se om det går att avla fram djur som inte har så stort gnagbehov…

Hitta och Melli

Melli
”Äh, det är väl lika bra jag ligger kvar såhär…”

Melli dansar
Melli dansar… Ballongdansen?

Medborgarinnan Agda Gustavsson

Omdömen vid Nollråttans utställning 2008-04-05, vid 3 mån ålder:

PC-omdöme av Åsa Hellman:

Helhetsintryck: Charmtroll
Kondition: Bra Kondition & hull. Ren och fin.
Tamhet: Trevlig och lätt att hantera. Avslappnad hos domaren.
Kvalitetsklass:  A

Standardbedömning av Johan Lenkel:

Helhetsintryck: Lovande .
Övrig bedömning: Bra typ och storlek. Ngt tunn. Bra grundfärg. Ganska bra rex.
Temperament: Pigg.

Kvalitetsklass 1.

Medborgarinnan Agda Gustavsson

Medborgarinnan Agda Gustavsson

Som ni kanske förstår hoppas jag mycket på den här lilla pärlan.  Jag planerar parning för henne i augusti och hoppas att hon håller sig frisk och pigg. Än så länge är hon, precis som hela den här kullen hittills, en riktig Rackarns-råtta; pigg, aktiv, undersökande och kontaktsökande.

Den lycklige pappan blir en blå eller blåbärande kille.

Bedååårande mamma Aries

februari 2nd, 2008

Råtz Aries

december 5th, 2007

Jag ber att få presentera Råtz Aries:
Råtz Aries

När jag hämtade henne hos en magsjuk Råtz i lördags, så tyckte jag att hon var liten och emlig, inte på långa vägar lika vacker som Chimay och Virgo. Men så har hon ju fått en kull också, hon är mamma till Skarv och de andra rovfåglarna. Nu när jag lärt känna henne bättre, tycker jag dels att hon visst är väldigt fin, men fr a är hon i temperamentet som en perfekt mix av Sasha och Chimay: vansinnigt pigg och nyfiken; livlig är bara förnamnet – men hon gillar att kela och gosa också. Nu ska jag bara avtala med syrran om när Bruno kan komma hit, så att hon kan bli parad, så hoppas jag på bättre lycka denna gång.

Råtz Chimay

augusti 2nd, 2007

Råtz Chimay är en rexad silver blue-hona, född 2006-10-25. Hon är brorsbarn till Mussla, min älskling som jag köpte för att starta min avel, men som började nysa och plötsligt dog knall och fall utan synlig orsak (hon var alltså superpigg in i det sista, vilket gör att jag tror hon fick hjärtattack eller nåt). Resten av Musslas kull har utvecklats väldigt bra, så antagligen var Mussla ”måndagsexemplaret”.

Chimay stamtavla - klicka för full storlek
klicka för att se stamtavlan i full storlek

Chimay är rätt lik Mussla, fast snyggare, om sanningen ska fram. Hon är otecknad med jämnare färg  och mycket bättre rexning. Tyvärr har hon rostat lite nu, men det är inget jag fäster mig så mycket vid.  Chimay kommer från Råtz Trapist-öl-kull. En av hennes syrror bor hos Kicki och går där under namnet Trams.

Chimay
foto: Kicki Sundberg

Chimay var kelig redan som liten bebis, jag har faktiskt aldrig stött på en unge som varit så kelig förut! Men hon är inte långsam och tråkig för det, hon rör gärna på sig och hittar på upptåg. Och det är ju tur eftersom hon är matglad också. Nu, som vuxen är hon inte lika extremkelig längre, men det händer att man får långa och passionerade gosstunder emellanåt – det tackar jag för! Jag tror Chimay beslutat sig för att efterträda Mymla som Nalleråtta. Kanske bråkar  hon med Sasha ibland för att hon är lack för att Sasha är mycket mjukare i pälsen än henne?

Jag och Chimay körde en fotosession i tisdags, men tyvärr blev nästan inga bilder riktigt bra. Många suddiga. Jag tror på Kicki när hon säger att rexade råttor är svårare än andra att fota, att autofokusen inte klarar att fokusera på krullet. Jag har ändå försökt samla de bästa i ett idolbilds-bildspel för andra råttnerdar att dregla över. :)

070613
Två älsklingar – Kicki och Chimay

Råtz Virgo

juli 27th, 2007

Jag tappade visst bort mig i presenterandet av mina råttor här i råttbloggen. På förekommen anledning vill jag nu ta ett nytt tag och stolt presentera Råtz Virgo!

IMG_2169

Råtz Virgo är världens kåtaste och gladaste råtta, alltid på strålande humör; go och glá, kexchoklá.

Låter kanske lite tråkigt när jag inte har så mycket mer att säga om henne, men det är helt enkelt så att hon aldrig vållat mig några problem, hon har varit frisk och himla trevlig hela tiden, helt enkelt. Det riktigt speciella med henne är väl att hon kan löpa varje dag, inte som andra råttor var 3-4:e dag. Det räcker typ att man kelar lite med henne, så är hon igång.

IMG_2167-1

Hon blir underkänd i standardklassen hela tiden på grund av sin färg. Vissa säger att det beror på att hon bara ställts ut för domare som inte kan blue agouti-färgen, men jag vet inte. Jag får helt enkelt erkänna att jag inte är tillräckligt erfaren på färgen själv för att avgöra det. Såvitt jag kan lista ut, så är hårstrånas  basfärg och bandfärg bra, men tippningen fattas (den skall vara blå). Magen är fiiin! Dessutom är hon lite silvrerad, vilket anses som ett ”fel” enligt standarden. 
SRS standarden
Eva Johanssons beskrivning (english blue agouti)

Dock hon har fått väldigt bra omdömen om typ och temperament, och det med rätta, om du frågar mig :)

IMG_2166-1

Jag letar just nu med ljus och lykta efter en agoutihane att para Virgo med för att förstärka agoutin i hennes blue agouti, och kanske därigenom få en bättre färg. Man ska ju sträva efter att ungarna skall bli bättre än sina (bra) föräldrar, som en av mina gurus, Eva Johansson, lär ut.

IMG_2168-1

Virgopedigree
Klicka för att visa stamtavlan i större format.

Irma

januari 31st, 2007



Har ni sett vilken ljuvlig liten Irma jag har? Hon är uppfödd av en privatperson här i Uppsala. En av hennes systrar bor hos Kicki och vi döpte deras kull till Nazi-kullen med anledning av uppfödarens väggprydnader.
Kicki gick ett steg längre och namnade Irmas syrra till Treblinka :) De har en zoomamma och en omplaceringspappa som var över 2 år. Han heter förresten Herman och med anledning av Nazi-kopplingen, kanske jag borde ha stavat hans namn med två ‘n’ i registreringspapperen..?




Irma är alltid glad och pigg och full av upptåg och far omkring som ett torrt skinn. Kanske är det en av anledningarna till att hon är så pytteliten? En annan är nog att hennes föräldrar också är småväxta.

Som synes är Irma en slät, toppörad agouti hooded. Temperaments- och färgmässigt är hon helt klart ett ämne att avla på, men hennes litenhet och osäkra bakgrund gör att så inte ska ske, trots att jag är väldigt förtjust i tecknade agoutis.






 

Proudly powered by WordPress. Theme developed with WordPress Theme Generator.
Creative Commons License