Häromdagen fick jag reda på att råttor inte har någon gallblåsa. Det gav också tydligt svar på VARFÖR råttor ska ha fri tillgång till torrmat, något jag alltid undrat över förklaringen till, men aldrig fått svar på. Nu känner jag mig glad för att jag följt den rekommendationen trots att förklaringen uteblivit, för resultatet kan annars bli att råttorna får magsår om de går med tom mage. Istället är deras lever proportionellt sett väldigt stor. Intressant att veta är också att möss faktiskt HAR gallblåsa. De små gnagarna är kanske inte så lika som de ser ut?

<Råttans matsmälningssystem> (varning för dissektionsbilder)

Jag tyckte det var lite pinsamt att jag inte visste, men ingen av dem jag pratat med om det, varken uppfödare eller råttentusiaster, har vetat om om det – så nu känns det inte så okunnigt och pinsamt längre

Tack till Lotta, en av mina råttintressenter, som jobbar (eller var det HAR jobbat?) som försökstekniker, och har gått både häst- och djurvårdarlinje  och som uppmärksammade mig på detta. Jag älskar att få nya lärdomar!

<Länk på kul> – med flera fakta om råttors anatomi kort listat och förklarat. Dock inte med källor, så den hugade kan ju kontrollera uppgifterna på egen hand, kanske

<Om matsmältningssytem i allmänhet där råttan berörs speciellt.> Här framkommer att råttor inte kan bryta ner animaliskt fett så bra (vilket bl a är gallans uppgift).

Söndagen den 24:e hörde jag att det var turbulens i råttrummet och när jag gick dit för att kontrollera, var inte bara honorna, som jag själv släppt ut, ute, utan även 4 av hanarna. Hanarnas foderautomat hade ramlat ner och lämnat en lucka i hanburen öppen. Jag samlade in killarna och låste in dem för att sedan kontrollera honorna; om någon löpte och om någon såg påsatt ut, kanske t o m hade plugg. Alla honorna var ute, så alla led ju risk, men den som troligast blivit på tjocken var Berthe, för hon löpte tydligt OCH var tydligt påsatt. Ingen hade dock plugg. Har vägt hela gänget varje dag och så sent som för ett par dagar sedan hade ingen ökat i vikt, så jag var nästan på vippen att pusta ut. Nu har dock både Berthe och Tuttan ökat omkring 30 gr. Även d’Avola har ökat lite grand, men inte så mycket och jag hoppas att den uppgången beror på att hon växer och har ätit mer när jag serverat större mängder mat pga av risken för dräktigheter.

Detta är ju ett elände, speciellt som jag hade planer på att genomföra en välplanerad parning med d’Avola den närmsta framtiden, men den blir nu försenad.

Tur i oturen är ändå att 5 av hanarna inte hade hunnit upptäcka den honbefolkade friheten, utan de låg fortfarande och sov gott i buren då jag kom in i rummet. Det skulle de inte göra om någon av tjejerna hälsat på i buren eller om de själva upptäckt att luckan var öppen.

De som kan vara pappor till de kommande små tjuvparningsungarna är alla bra avelshanar, Rackarns Hasselblad eller  Perinone, Cerulean från Linas och Grodans färgkull eller Olydia’s Staten Island. De tre sistnämnda är alla födda i maj 2008 och rexade. Alla killarna kan  ge agouti, blått och svarta ungar och i kullar efter Staten Island eller Hasselblad kan det även bli burmeser.  Alltså lär jag inte med ledning av färgerna kunna avgöra vilken av killarna som är pappa. Däremot om någon av kullarna enbart skulle innehålla släta bebbar kan jag vara rätt säker på att pappan till den är Hasselblad, som är den enda släta killen. I övrigt kan vi bereda oss på regnbågskullar – spännande!

Nå jag vet att ungarna kommer att ha bra föräldrar, men i stamtavlan kommer det stå att pappan är okänd och de kommer endast  säljas till sällskap och INTE till avel.

De honor jag är ganska säker på kommer bli mammor är alltså Berthe Morisot och Tuttan (Alias Fartherst Star). Berthe har fått en kull tidigare, även det en tjuvparningskull, vilken jag kullade, eftersom jag i det fallet inte kunde vara säker på att det inte var någon av mina fuzzbärande hanar som varit framme. Tuttan har tidigare blivit mamma till vindruvskullen.

Anledningarna till att jag bestämt mig för att inte använda dem i avel mer är att Tuttan rosslar och att Berthe dels är Russian blue och dels bär på dumbo, vilket går stick i stäv med mina inriktningar med toppörat och färgen Graphite. Jag erkänner dock att jag velat väldigt mycket fram och tillbaka eftersom Berthe verkligen är en unik råtta i temperamentet, och jag verkligen skulle vilja göra en ren temperamentsparning med henne. Till följd av det kan jag  ju inte låta bli att hoppas att Staten Island är den lyckliga hanen – för de är helt klart en perfect match. Men även om så skulle vara, kan jag inte vara helt säker på att det är just han. Men skulle så vara blir det fantastiska barn

Nu väntas alltså oplanerade men ändå väldigt bra sällskapsbebisar nedkomma omkring den 15:e februari med leverans, och jag kan inte låta bli att känna att de trots allt är väldigt välkomna. Ni som läser här är också väldigt välkomna med intresseanmälningar!

Nu är foderautomaten säkrad så att jag knappt får loss den själv, kanske jag ska passa på att tillägga också

En av de mysigaste tiderna under en råttas liv är faktiskt gamlingstiden. Den tid då de fått lite svårt att röra sig, kanske behöver medicin eller kosttillskott, har lite svårt att hävda sig vid matskålen med de yngre polarna.

Jaghar förresten kommit fram till att bullen under Kois tå verkar vara en varböld. Jag har tömt och ‘kokat ur’ med väteperoxid efter varje sådan gång, blir läget mycket bättre med honom. Han är pigg i huvudet och har stark vilja och på kvällarna ligger han hos mig i soffan där han får kosttillskott i form av avocado (häromkvällen satte han i sig nästan en hel halva själv!) med lite kaviar, hackade paranötter och bayril i innan sin vanliga middag.

Underbara Koi

Han är extremt rumsren och får lite panik varje gång han blir kissnödig, för han vill inte kissa i filten han ligger i, inte på mig och inte på den fina tidningen, alltså sitter han en lång stund och överväger dyket ner på golvet innan han lite motvilligt kissar i soffan. Han har en toalåda där, men sanden i den tycks inte falla honom på läppen – den är inte av samma sort som han har i burens lådor.

Häromkvällen tillverkade jag en ramp att ha i buren, så att han kan ta sig runt lite mer än bara på dess botten. Han invigde den genast och verkade mycket nöjd. Jag vet att han vill kunna ta sig högst upp i buren också, men har inte rktigt klurat ut vad jag ska använda för att förverkliga den drömmen åt honom. Just nu bor han dock i sjukbur för att hålla ‘bullen’ fri från en del bakterier och skräp.

Trots sin orörlighet på grund av bullen under tån och därtill lite bakbenssvaghet (som faktiskt blir bättre efter varje gång han får smaska i sig lite paranöt – eller kanske är det uppmärksamheten som friskar honom?) är han lika vacker som alltid och som sagt – alldeles klar i knoppen.

Imorse traskade jag och Koi till veterinären som skulle få titta på Kois tå. Igår kväll tänkte  jag att jag skulle strunta i det – att jag skulle ge honom en kur med Bactrim, som jag hade hemma och som jag förstått skulle vara bra för infekterade sår. Och om det inte skulle hjälpa skulle jag veta att tåbulan är en cancertumör och isf tänker jag inte  låta operera honom, han är 2 år och 3 månader och har antagligen inte långt kvar ändå.

Men så tänkte jag att jag kanske hade HELT fel, att det var bäst att gå till veterinären ändå.

Alltså gick jag  dit och betalade 450 kronor för att få höra exakt det jag funderat ut i går kväll. Men lite vinst var det ändå, för precis som de flesta råttor GILLAR ju Koi när det händer något ovanligt, alltså har han varit ovanligt glad och pigg hela dagen efter promenaden fram och tillbaks dit, väntan bland alla spännande djurlukter i väntrummet, lång ögonbluppsstund i min famn, skrapprov i nacken eftersom jag medan vi väntade upptäckte en kal fläck i nacken på honom och det var lite rödaktiga märken i den. Skrapprovet visade inget, vilket inte är en garanti för att det inte är skabb, men jag lät det bero eftersom flera av mina råttor visserligen har lite kala fläckar i nacken (men alla som har det är rexar) men  jag har inte sett någon klia sig ett enda dugg. SOM Koi klängt runt i buren, upp och ner fram och tillbaks hela dagen har han inte gjort på länge

Koi rör sig ganska dåligt nu, jag kan inte riktigt avgöra om det är hans onda tå som bråkar med honom, eller om han håller på att bli bakbenssvag. När han går eller springer på slätt underlag använder han bakfötterna ordentligt, men lite vingligt är det nog.

Tänkte att jag inte vågar ha honom i den höga voljären, där det är stor risk att han trillar illa, så jag inredde en liten, låg bur till honom. Han gick inte med på det, kan jag säga. Verkade helt panikslagen. Så jag föll till föga och satte in honom i voljären igen, längst ner på golvet med nära till mat och vatten. Bara för att hitta honom i den högsta hängmattan på morgonen. Han kanske inte är så handikappad ändå… Lite anpassning ska dock fixas för att underlätta hans återstående liv. Och ev blir det veterinärbesök med tån imorgon, då veterinären har drop-in. Nu ska jag gå och handla paranötter till honom.

Med anledning av en länk som postats på ett svenskt forum till ett annat, norskt, forum skrev jag i förmiddags en text med syfte att lägga in den i den norska tråden, men när jag kom till skott hade den låsts (bra!), därför postar jag den nu här istället. Jag vill inte lägga mig i andras konflikter och därigenom riskera fördjupa mina egna, men  jag vill visa Daydreams mitt stöd, eftersom hon ur min synvinkel är värd detta:

******

Oj, jag följde en länk hit, annars skulle jag antagligen aldrig ha sett denna diskussion. Jag blir mycket nedslagen när det sägs att DayDreams står utanför övriga råttvärlden i Sverige. Detta är inte sant. Alla uppfödare väljer att handla och samarbeta med sådana de känner tillit till, och i det avseendet kan jag inte tänka mig att Daydreams har värre problem än någon annan.

Jag ska berätta om mina egna erfarenheter av den aktuella kullen och av Daydreams uppfödning – dvs inte om något jag hört från någon annan.

Jag fick efter övertalning köpa Berthe Morisot (halvsyster till den råtta som Kicky söker avelspartner till på det norska forumet, vilket var starten till denna tråd) av Daydreams. Jag hade hopp om att det som i stamtavlorna stod som Russian blue istället skulle vara Graphite (german blue) och jag ville testpara för att reda ut detta. Nu hann en annan uppfödare, som står närmare Daydreams än jag gör, göra den testparningen och det framkom då att ingen chans till graphite låg hos min Berthe.

Det har varit ett mycket svårt beslut, eftersom jag egentligen sätter temperament och hälsa före färg i mina avelsbeslut, att bestämma mig för att inte para Berthe. Hon är en underbar personlighet som jag verkligen skulle vilja ta en kull på, och om det inte vore för att det är direkt dåligt för min inrikting att få in råttor med Russian Blue i stamtavlan och nästan alla mina djur redan har det från tidigare uppfödare, fast mycket längre bak. Det vore alltså bättre att ‘vattna ur’ istället för att förstärka.

Min kontakt med Daydreams har varit mycket öppen och ärlig – hon har varit extremt noga med att berätta om de förmodade problem som finns i stamtavlan, presenterat länkar till hemsidor och forum och noga berättat om bakgrund och anledningar till de beslut hon själv tagit. Jag kan lätt säga att jag aldrig fått så mycket information om någon inköpt råtta tidigare.

Det har dock varit besvärligt att ha någon som ‘lägger sig i’ mina avelsbeslut: jag avstod från av para Berthe med den hane som är hennes perfect match, eftersom Daydreams av olika skäl inte ville gå med på mitt val av hane. Detta var parningen som kunde få mig att skita i att Berthe är Russian Blue och bara bry mig om hennes temperament och hittills goda hälsa.

MEN jag var fullt medveten om att vi hade en överrenskommelse redan från början och jag gjorde valet att inte riskera ett gott förhållande uppfödare emellan. Även om våra inriktningar skiljer sig åt såpass mycket att det antagligen aldrig kommer bli aktuellt för oss att samarbeta. Samtidigt som jag kan vara irriterad på ‘besvärligheten’, är jag också glad för den – för om vi ALLA uppfödare vore så noggranna och bestämda, hade problemet med oseriös avel bara handlat om okunniga ickse-uppfödare och varit väldigt mycket mindre, och så länge saker sköts med öppna kort tror jag också att vi skulle ha mycket färre konflikter i råttkretsar.

Jag beklagar att man försöker dra in andra i konflikter, som egentligen bara står mellan enskilda personer och inte har med råttvärlden i allmänhet att göra.

********

Åh jag blir så galen på folk  som glatt och helt medvetet avlar på defekter hos djur. Jag snackar främst om råttor (för andra djur kan jag inte tillräckligt om), de olika nakenvarianterna, och om svanslöshet (manx).  Just nu annonserar en av dem ut manxråttor på zoonen. Hon är välkänd på de olika råttforumen och också t om utesluten på åtminstone ett av dem. Just på grund av sina oseriösa avelsbeslut.

Själv skriver hon på sin hemsida att hon är en seriös uppfödare med över 20 års erfarenhet. Men hon utelämnar att  hennes sällskapsråtteavel är rätt ny, eftersom hon tidigare sysslat med att föda upp foderråttor. Ormmat, alltså. Det kan man göra utan att ta reda på NÅGONTING om hälsa, genetik och temperament. Ormarna bryr sig inte ett smack om huruvida deras mat dör i förtid av sjukdomar, handikapp eller spårar ur temperamentsmässigt, varför ska då uppfödaren?

Värst av allt är att vi nu har (minst) en uppfödare som aktivt med vilje importerar och föder upp råttor vars gener förr eller senare kommer att spridas. Till djuraffärer, förstås, som ju verkar älska att säja djur med ‘balla’ defekter, men även till privatuppfödare, som kanske rätt vad det är vill ta en kull, och andra uppfödare.

Att leta material på annat håll än hos andra uppfödare för att få in nytt blod, blir en större och större risk, ju fler sådana här gener som finns i omlopp.

Om ni följt min blogg eller min hängmatta på r8forum, vet ni att jag ett par gånger använt djuraffärsråttor med okänd bakgrund i min avel. För att vara så säker som möjligt att inte få något oönskat, har deras partners haft väldigt välkänd bakgrund. ändå fick jag tji en gång!

Det visade sig att min fina uppfödarråtta från finland med bra stamtavla, bar på fuzz-genen. Vilket uppdagades eftersom djuraffärshonan också visade sig göra det. 4 av ungarna i kullen blev fuzzar. Hans uppfödare hade ingen aning om det, inte den person hon köpt deras farfar av heller. Av en slump råkade/lyckades jag nosa reda på att Kois farfarsfar hade givit upphov till nakenråttor. Det syntes alltså inte i Kois stamtavla, utan låg liksom snett utanför.

Aveln med båda dessa djur stoppades genast, liksom med alla deras barn, både denna gemensamma och den  kull som Koi var pappa till sedan tidigare. Det gav mig en set-back som hette duga – plötsligt var nästan hälften av mina djur oanvändbara i aveln. Det gav mig också en läxa. Samtidigt som jag kan konstatera att det skulle vara en pågående risk om jag inte haft (o)turen att djuraffärsråttan bar på fz. Men då hade jag inte vetat om risken.  Då hade jag varit den där som kunde sprida nakengenen i vår råttstam.

Fuzzgenen har en koppling till njurkollaps hos råttor. Det finns en överhängade risk att de blir väldigt sjuka och dör i förtid. Manxgenen, som orsakar svanslöshet medför inre missbildningar, varför en manxhona inte kan föda sina ungar om den bli dräktig.

Om man medvetet avlar på såna här saker, blir snart råttaveln lika vidrig som aveln av våra ännu populärare husdjur katt och hund, där raser med stora problem avlats fram under många år. Att bidra till sådant med berott mod är djupt omoraliskt och borde vara straffbart.

Jag vet inte allt om alla varianter, men kan råda dig som köper via annons att verkligen läsa på ordentligt först. Väldigt många mutationer för med sig problem också, och om råttan är av en ovanlig variant, så kan du nästan räkna med att det är just en sådan variant. De enda mutationer jag inte hört något negativt om är dumboöron och rexhårlag. Eller jo, det finns de som hävdar att rexar är handikappade p g a sina krulliga morrhår, men jag har inte sett en enda rexad råtta som förefallit haft problem till följd av det. Men om det tar den vändningen att man försöker avla fram ännu mer utpräglat av det ena eller det andra, ja då vet man ju inte var det tar vägen.

Jag vill – återigen – alltså uppmana alla som står i begrepp att köpa råtta att ta reda på mycket om råttor i allmänhet och varianten du intresserar dig för i synnerhet. Att fråga den aktuella uppfödaren räcker inte – det är väl ganska självklart att kommer denna att påstå att nakenråttor bara är just nakna, men utan andra problem, och manxråttor är skapta och fungerar precis som ‘vanliga’ råttor. Lita inte på det. LÄR dig så mycket som möjligt, så att du är rustad att ifrågasätta!

Jag kom på att jag själv gjort en ändring, som kanske kunde orsaka att kategorilänkarna gick sönder. Ändrade tillbaks och nu funkar det igen. Enkelt fixat! Jippi! Nu kan ni läsa om mat, medicinering, burinredning och allt man kan tänkas behöva lite tips och inspiration om (och som jag skrivit om, förstås)

Ja, det är väl vad man brukar önska om man liksom missat att önska god jul? Så det önskar jag nu er alla råttägda, som trillar in här.

Julen har förflutit lugnt i sunkpalatset, jag har varit hemma hos mina råttor, vilket har varit bra för de av mina råttägda vänner som bor nära, eftersom jag råttvaktat deras råttgäng medan de har åkt åt alla möjliga håll för att fira jul med släkt och vänner. Även jag har firat jul med släkt (dotter) och vänner (Alméns), men  inte längre bort än Eriksberg, som är en stadsdel i Uppsala. Vädret har ju varit mysigt också, så den lilla promenaden runt i stugorna har bara varit mysig och en anledning för mig att ta mig ut.

Igår flyttade till slut My Little Pony och Duplo till sitt nya hem, och därmed har alla som skulle flytta gjort det. Kvar har jag Penntroll, Polly Pocket och Spirograph. Spiro fick hälsa lite lätt på killarna igår och innan jag visste ordet av hade han flyttat in till dem – jag som var beredd på att kanske få ge det ett par dagar. Dels är min hanbur rätt tätbefolkad i mitt tycke, dels är det någon som är lite bufflig i den, men jag har inte riktigt lyckats utröna vem, hur och varför. Idag kanske det är Pollys och Penntrolls tur, och om det går lika bra som det gjorde för ett par dagar sedan då de fick hälsa lite på de stora tjejerna, så kommer det gå lika smärtfritt där.

Sen är det nog d’Avola (min vackerflicka från vindruvskullen) som ska få bli nästa mamma. Hon är så ljuvlig! För att inte tala om vacker! Vindruvskullen är än så länge en riktigt lyckad kull. Syrran Rondinella är faktiskt på dejtingtur as we speak, och Babbett skickar meddelanden om hur mycket beröm hon får för sitt trevliga sätt och vackra uppenbarelse.

Om jag bara får må lite bättre kroppsligt också så tror jag på ett riktigt bra 2010!

Nej, ni missar väl inta att bildspelet i förra posten uppdaterats med nya bilder i flera omgångar? När jag lägger till bilder i kullens set på flickr, hamnar de automagiskt i bildspelet.

I onsdags skulle tre personer ha kommit och hämtat julklappar hos mig, men se – så bidde det inte. Alla fick förhinder. Inte mig emot, för då får jag behålla grabbarna lite till! Myyysigt. Vägde hela kullen i samband med fotosession. Herreminje. Penntroll, som fortfarande är minst, vägde 132 gr på sin 5-veckor-och-en-dag-dag. Sedan vägde resten mellan 147 och 173. Men de flesta ligger runt 160. Mycket, tycker jag.  Men man kan ju inte svälta växande små barn heller! De är alla bleka i färgerna,  svartögda såvitt jag kan se när solen tittar fram ibland och vaaansinnigt mysiga. Trygga, sociala och nyfikna. Färgerna jag kommit fram till med lite hjälp från Anna och Anu är att en är wheaten burmese, en Siamese ? pt, en  (blekt) svart , en cinnamon, en mycket blek agouti, och de jag skrivit om på Fejjan som blue-ish har jag nu bestämt mig för är blue agouti eller lavender agouti, med ett mycket blekt agoutiinslag. Därutöver har vi Penntroll som jag igår trodde var en rätt blek cinnamon, men idag tycker mig se point på(?) och Polly som är antingen blue eller lilac. Till skillnad från sina syskon tycker jag att hennes färg har djupnat de senaste dagarna. Det har överlag hänt mycket med färgerna de senaste dagarna – jag antar att bebispälsbyte ägt rum.

Nå: Lego (ag x)  och Meccano (Si x)  blev istället hämtade i fredags och idag flyttade Furby(ci x) och Tamagothchi (bl ag ut x) hemifrån. Alla ungarna ur denna kullen blir Stockholmare! Nu är det bara My Little Pony och Duplo som ska flytta kvar och så Polly Pocket, Penntroll och Spirograph som ska stanna hos mig (tror jag).

Angående ‘blekt svart’: jag tvekar inte om att ungen är svart, men jag varit med om att en annan blek svart jag sålt senare fick reggas om på domares inrådan. Jag vet visserligen inte hur den färgen utvecklats vid det laget, men vid försäljningen fanns inget brunt i ungens päls, jag minns den precis lika som denna ungen såg ut för några dagar sedan. Tycker dock att även hans pälsfärg djupnat idag, att han blivit svartare igen. Kanske är det pälsbytet som gjort skillnaden, både då och nu.

Tyvärr har hemsidan gått sönder med de senaste uppgraderingarna av WordPress och den allra senaste tarvar en nyare version av databasen, vilket inte min serviceprovider vill gå med på – istället ger de mig en helt ny databas, vilket innebär att jag måste lista ut hur man importerar innehållet i den gamla till den nya. Ja jag HAR jobbat med precis sånt i massor med år, men på annan plattform, med annat gränssnitt och framför allt – det är nästan SEX hela år sedan nu (jisses vad tiden går)! Jag ska ändå greja med den och se om jag får ordning på den, men det blir nog inte förrän efter jul. Jag hoppas kunna övertala kategorilänkarna till vänster att hosta upp sig också. Håll tummarna för att jag lyckas och kom snart tillbaks och kontrollera om det så verkar vara